Det kvackas om Bjuv

Jag har äntligen kommit igång med träningen igen. Av någon anledning (lathet kanske?) har jag inte varit i ett gym på flera månader. När jag var i Prag passade jag på att ta ett pass i det utmärkta gymmet på hotellet. För att inte bli helt förlamad av träningsvärk petade jag dock mest på vikterna, kanske en tredjedel av vad jag brukar köra med.

Den senaste veckan har jag varit på SATS tre gånger och ökat successivt på intensiteten. Visserligen går jag som en anka för tillfället, men det släpper snart så att jag kan köra lite hårdare. Jag tänkte prova på lite Crossfit för att se hur det fungerar för mig. Det är aldrig fel att köra explosiva övningar så att man får lite mer längd i golfslagen. Egot gillar det i varje fall. Jag får snacka lite med Yogaman Öman.

Tyvärr börjar det bli mörkt och kallt på kvällarna men jag har ändå fortsatt träna golf på rangen i Tyresö. Slagen sitter bättre än någonsin och jag måste nog ta en golfresa till Irland snart. Eller Portugal. Fan, till och med Skåne är bättre än här snart…

Puttinggreen på Tyresö är dock en misär. Man kan lika bra putta på valfri gräsmatta. För att behålla mitt fina puttingstroke brukar jag nöta på en puttmatta hemma. En bra övning jag kör varje dag är att sätta 20 puttar i rad från 2,5 meter. Missar jag får jag börja om och jag får inte sluta innan jag klarat det. Det intressanta inträffar när man kommer till putt 19 och 20. Då känner man av “allvaret” och tendensen att stelna till för att styra putten ökar. Det påminner en del om viktiga puttar i verkliga livet som “måste” sättas.

Häromdagen kom jag dock in i zonen och satte 82 puttar i rad från 2,5 meter! Till slut missade jag för att det inte var roligt längre och fokuset försvann. Ni märker vilket hårt liv man lever….

En annan Anka det skrivs mycket om är Anna. Hon kommer alltså från samma lilla håla, Bjuv, som jag växte upp i. Hon är några år yngre än jag så jag har inget minne av henne från skolan. Jag undviker att se på all form av dokusåpor men jag kanske skulle kika på något avsnitt av “Svenska Hollywoodfruar”. Av vad som framgått i massmedia verkar Anna vara en ganska slagfärdig flicka, kanske inte den vassaste kniven i besticklådan, men hon får ju den uppmärksamhet hon verkar eftertrakta. Dessutom verkar hon kunna slå mynt av den.

Nu har turistbyrån i Bjuv chansen att öka turist-tillströmningen medan fru Anka är på all medias framsidor. Det verkar som en hel del människor retar sig på henne, men va fan, även dålig reklam är reklam.

Apropå dokusåpor måste jag erkänna att jag kollat lite på “Idol” tillsammans med Emma och Lena. Jag gillar konceptet med att upptäcka talanger som utvecklas under en intensiv period där de starkaste och de som verkligen vill mest till slut lyckas.

I England har de en variant på “Idol” som heter “X-factor”. En 27-årig skollärare lyckas okej på sin första audition inför publik. Hygglig scenkänsla, skulle man kunna säga….

Lugna dagar

Efter Prag-resan har jag tagit det väldigt lugnt. I söndags såg jag det fantastiska derbyt mellan ManU och City. Jag var i luften när matchen gick men Lena spelade in den åt mig. Eftersom matchen drog ut på tiden stannade inspelningen i 93:e minuten när det stod 3-3. Sedan hände väl inget märkvärdigt….

Tack och lov kunde jag se slutet i en eftersändning. Jag säger bara WOW! Så ska ett derby vara. Fullsatta läktare, mycket känslor, två lag i form, vackra mål och nervösa misstag. Sir Alex var nog inte helt nöjd med Foster och Ferdinand efteråt. Jag tycker United spelar en fotboll just nu som få lag kan matcha. Deras passningar på ett tillslag till varandra är stenhårda skott och det går ruskigt fort emellanåt. Ska bli kul att följa Champions League den här säsongen med Barca och Real som motparter. Kan bli tidernas CL-säsong!

På söndagkvällen spelade jag några online-turneringar fast jag var ganska trött. Söndagarna är trots allt chans för storkovan. Jag fick ett par pengaplaceringar och längst kom jag i Unibets 100k-garanti. Med över 1000 spelare kom jag på runt 25:e plats efter en smakstart. Det är en 55 euros rebuy-turnering och man får 2000 i marker för det. Jag började med ett dubbelt inköp och efter en stund hade jag jobbat mig upp till 8300 när följande hand utspelades.

Mörkarna är 100-200 med 20 i ante. Första spelaren lägger sig. Nästa spelare “dubbelace” synar 200 och så gör även nästa, ”XAC”. Nu höjer “snake96” till 600. Övriga passar fram till mig som har 99 på lilla mörken. Jag väljer att syna då alla är ganska djupa. Bägge limparna synar också. Potten är nu på c:a 2800. Floppen kommer 9 6 5 varav två hjärter. Mums!

Alla checkar till “snake96” som går all-in med 7240! Jag synar och “dubbelace” går också blixsnabbt all-in med 5220!

Ormen har KK vilket var ganska troligt, men vad har dubbelace? Flushdrag eller triss? Kanske stege till och med?

Inte då! Han har sitt alias, AA! Turn parar sig med en femma och river är en åtta. Dubbelace var verkligen ute med långreven och fiskade. Limp och sedan bara syn trots omslag med syn samt en spelare bakom. Verkade som om han ville bli utköpt. Istället för att han dubblade upp lugnt och fint mot kungarna fick han sätta sig på läktaren, samtidigt som jag skopade hem 22,5k och blev chip-leader. En så kallad smakstart…

Sedan dess har det inte blivit någon poker utan vi har kikat på lite filmer istället. Bl.a “Street Kings” som är en blandning mellan “LA confidential” och “The Shield”. Bra story och hade de bara haft en bättre skådis än Keanu Reeves i huvudrollen, som totalt misslyckas med att spela desperat alkoholiserad snut, hade filmen varit riktigt bra. En annan skön film hette “The air I breathe”, återigen med Forest Whitaker, som jag gillar, i rollistan. Andy Garcia är också med och jag tycker han borde vara med i fler filmer. Det är få som kan spela en kolerisk latino till perfektion.

Negreanu driver friskt med några pokerkändisar i sin blogg. Läs i synnerhet Hellmuth-“bloggen”. Den är obetalbar! Och inte så långt ifrån hur den gode Phil uppfattar sig själv.

Nu är det dags för lite arbete. Omaha-turneringen på 24h bl.a. börjar snart.

Kraschlandning i Prag

Min vana trogen tog jag det ganska lugnt innan turneringsstart. Ofta är starten försenad samtidigt som stressnivån är hög hos många spelare i lokalen. För mig känns det skönare att äta frukost/lunch i lugn och ro istället för att sedan dyka upp vid pokerbordet någon timme in i turneringen. Igår var inget undantag.

Förvisso missar jag information om mina motståndare den timmen men ofta är folk väldigt försiktiga i början så det ger vanligtvis inte så mycket. Om inte någon hamnar på tilt såklart. Å andra sidan kan ju folk vara tiltade från start efter en lång och usel cashgame-sittning hela natten, bråk med flickvännen eller pojkvännen etc. Jag brukar kunna känna av bordet rätt snabbt med min erfarenhet från många års turneringspoker.

Till frukost blev det skotsk lax med ruccolasallad och buffelmozzarella med grillad tomat samt en tomatjuice. Gustav gjorde mig sällskap och tog en club sandwich med en massa vitt bröd och pommes frites samt en coca-cola light...
Han muttrade något om att han borde äta nyttigare innan han kavlade upp ärmarna och högg in. Givetvis kunde jag inte hålla mig och efter att jag pikat honom klart, höll jag en liten tankeutveckling om kosten.

Jag har själv blivit intresserad av LCHF och stenåldersdiet efter att ha läst en hel del om vad som händer i kroppen när du äter. Kostdoktorn.se är en sida med många intressanta funderingar och diskussioner, som jag kan rekommendera.

Well, well tillbaka till poker. När första pausen inföll efter två timmar hade min startstack på 10k sjunkit till c:a 6k när jag kommit in fel i några potter. I tredje perioden var blindarna 75-150 när en asiat höjde till 400. Jag satt med QJ på stora mörken och var den enda som synade. Floppen kom 9,10,K!

Problemet var bara att alla var spader och jag hade ingen spader själv. Jag checkade och asiaten betade 700. Det fanns ingen anledning att slowspela med tanke på brädan så jag checkraisade till 2500. Kvar bakom hade jag strax under 3k i marker. Motståndaren synade lite fundersamt. Turn parade sig med nian och jag gick all-in. Nu funderade han en liten stund vilket ju var positivt eftersom jag då visste att jag ledde. Det var iofs bara en tidsfråga innan han synade eftersom oddsen var för bra och han måste ju haft något att syna min checkraise med.

Mycket riktigt synade han och visade JJ varav den ena var i spader. En del outs för honom och jag lät mina hjärnvågor fokuseras på kortleken. Inga spader, tack.

Det kom ingen spader. Istället kom det ytterligare en nia och nu blev de små helvetesrackarna tre och han fick ett litet hus. Stegen såg väldigt ynklig ut på bordet och jag kunde inget annat än att lyckönska mina motståndare och moloken traska ut ur turneringsrummet. Another day in paradise...

Strax därpå startade vi ett Omaha-cashgame som var bland det smaskigaste jag spelat på länge. Ett par polacker och tjecker var inne i varje pott och rotade. Blindarna var inte så höga, motsvarande 20-40 sek, men inköpen haglade och det kändes som om kvällsmaten fick vänta en stund. Efter ett tag kom en ung finne och skulle visa oss fiskar hur man spelar Omaha. Inte helt oväntat var han dyngrak, klockan började ju närma sig åtta på kvällen, och nu var kvällsmaten helt inställd. Givetvis lyckades finnen köpa ut mig i ett par potter så jag låg en hel del back efter ett tag. Tyvärr tröttnade några av polackerna på hans ljudvolym och att han sinkade spelet, så de slutade.

Efter några timmar var spelet inte alls lika bra, med bara skandinaver vid bordet. Finnen började få slut på euro-sedlarna i fickan trots att han ihärdigt påpekade för alla runt omkring att han låg 7200 euro plus. Förmodligen kunde han inte räkna till tre vitvinsglas...

När bordet numera inte var av något värde kände vi hur hungern plötsligt pockade på, hehe. Vi samlade ihop ett gäng Unibettare och åkte till ett ställe som jag scoutat fram på nätet. Mats Rahmn är ju inte direkt någon sashimi-fantast så stället jag rekat, La Casa Argentina, skulle nog passa även honom.

Vi kom dit vid elva-tiden och det var inga problem att inhysa elva stycken matgäster. Stället var läckert med piraya-akvarium, papegojburar och stor flygel där de spelade live tango och lite andra hemlandstoner. Vi lotsades in i ett bakre rum som hade sjörövar-tema! och jag började undra om vi hamnat på en turistfälla. Jag kunde inte varit längre från sanningen.

Snäckskal inbakat i bardisken.


Servicen var absolut strålande. De tjeckiska servitörerna pratade klockren engelska och det märktes att de serverat köttbitar förut. De visste precis hur man ville ha allt serverat. Nästan som tankeläsning. Jag var jättehungrig och bestämde mig för att prova en 600 grams biff.


Det var SÅÅ gott men efter 550 gram gav jag upp och kände mig som en pyton-orm som svalt en kossa. Jag ville bara ligga under en buske någonstans för att smälta maten. Eftersom jag till slut vunnit några tusenlappar på pokern bjöd jag på en flaska Malbec Gran Reserva som var glimrande. En riktigt lyckad middag där alla var nöjda, en del av oss lyriska! Viva Argentina!

Tyvärr tog mitt kamerabatteri slut under middagen. Proffsigt...men jag tog ett par bilder med mobilen. Kanske inte samma kvalitet utan blixt. Man lär så länge man lever.

Mjuklandning i Prag

Kom till Prag igår för att delta i Unibet Open. Jag hittade en tur o returbiljett för 900 kronor och Norinder bjuder på hotellrummet som tack för att jag drar på mig en Unibet-skjorta. Omkostnaderna kan jag inte klaga på ännu.

Turneringen hålls på Prag Hilton och spellokalen ser väldigt fräsch och ändamålsenlig ut. Rummen är kanon, jag hade dessutom turen att få ett hörnrum med mindre spring utanför. Att bjuda på internet verkar inte vara Hiltons melodi dock, 270 spänn om dagen vill de ha. Det var guldalternativet med 1MB:s lina. Ville man kunde man beställa platinauppkoppling istället och då fick man hela 3MB för det facila priset 700 kronor dygnet....

Vid sextiden var vi hungriga och stack iväg 8 stycken med bl.a Rahmn, Henriksson och Bluff-Gurra som är nere och skriver lite för expressen. Han lyckades få in en liten intervju med en väldigt glad gutt i tidningen. Restaurangen hette Lary Fary och trots det aningen suspekta namnet var servicen och maten alldeles utmärkt.



Efteråt bjöd Unibet på cocktail-party uppe i sky-baren på hotellet. Inga kostnader sparades och efterhand som folk åkte ur turneringen ökade promillehalten och bad beat- historierna i ganska jämn takt. Eftersom jag ska spela idag tog jag det lugnt med några öl samtidigt som medlidsamt skakade på huvudet åt alla horribla utköp mina medmänniskor fått utstå...

Läcker tavla på väg till sky-baren.

Lång psykadelisk gång i blinkande neon på vägen dit kunde utlösa epsilepsi-anfall...

Golfveckan som gick

Dags att sammanfatta senaste veckan.

Dag tre i Barsebäck spelade jag sämre, fick 32 poäng på usla greener efter svagt spel, men ledde med 7 poäng inför finaldagen och var harmonisk. Cy spelade bort sig totalt dag tre, vilket jag hade på känn, eftersom han är för otränad. Det gjorde att jag spelade mer avslappnat, även om Erland utmanade en aning och tog in två poäng efter nio hål för att "bara" ligga sex efter. Jag satte in en liten stöt för att visa mopsarna var skåpet skulle stå och låg två för bra gentemot mitt hcp efter 14 hål och "it was all over, baby".

  Efter att ha defilerat in i mål med 36 poäng vann jag till slut med 6 poäng. Ohotad. Banan var fantastisk (Master Course), vädret ännu mer fantastiskt och mitt spel toppade allt. Träning kan ge resultat. Jag tackar min tränare Johan!

Min lillebror Andreas kom och hämtade mig för en trevlig segermiddag hos vår kära syster som bor inte långt från banan, vilket för mig in på ämnet rottweilrar.

Jag är inte rädd för hundar. Faktum är att jag inte är rädd för särskilt mycket efter att på något sätt kommit till den insikten i mitt liv. Min syster äger två rottweilrar, Jack och Cassie, som båda känner mig trots att jag bara hälsar på en gång om året eller två. När jag skulle hämta nyckeln hos min syster till mitt hus på Barsebäcksområdet gjorde jag ett misstag. Hundarna har givetvis stark beskyddarinstinkt, min syster bor på bondgård, och ett tips är att ta av sig solglasögonen vid dylika besök. Jag kommer alltid att göra det i fortsättningen. När jag klivit ur bilen hörde jag ett morrande. Jag ropade på hundarna för att klargöra att det var jag som kom. Ingen effekt.

Jack som är fyra år och den största rottweiler jag sett, garanterat 60 kg, hoppade ner för trappan på två meter i ett skutt och flög fram mot mig skällandes med fradgan sprutande. Cassie hängde på. Jag vrålade från mitt innersta: "Jack, tyst!, sitt ner! Håll käft!!" You name it.

Tack och lov hade det den effekten att de bromsade upp när jag ropade deras namn. Med två rottweilrar skällandes en decimeter framför mig gick det upp ett litet ljus och jag tog av mig mina solglasögon. Armarna höll jag dock högt och jag rörde mig inte en centimeter framåt samtidigt som jag försökte kuva dem genom att fortsätta vråla åt dem. När skulle de förstå? Efter en liten stund hajade Cassie, som är äldre, och klev emellan mig och Jack samtidigt som hon hälsade på mig med en svansviftning.

Jack var på tilt. Med testosteronet och adrenalinet sprutande fortsatte han att tokskälla och jag måste erkänna att jag var en aning "återhållsam" innnan jag lyckades lugna honom.

Efteråt skämdes han lite och vi kramades rätt mycket innan vi skiljdes åt. Tänk att min 11-åriga dotter har fullt pli på honom....

På lördagen spelade vi golf på Rya GK iklädda knickers, vit skjorta, slips och med gamla klubbor från 80-talet tillsammans med gamla vänner från Söderåsen GK:s juniorlag för 25-30 år sedan. Formen var ihållande och jag låg ett över par efter 16 hål med persimmondriver och fem järnklubbor i bärbagen. Tyvärr avslutade jag bogey, dubbelbogey men det räckte ändå till seger återigen.

 

Segermiddagen avnjöts den här gången på restaurang Helsing vid stortorget i Helsinborg. Efter att ha beskådat massakern av Barsebäcks klubbhus som renoverats för x antal miljoner och numera liknar en skolbespisning för lågstadiet, trodde jag inte det fanns några homosexuella inredare i Skåne. Helsings fantastiskt smakfulla design bevisar att de finns. Tack o lov. Otroligt snyggt inrett!

Maten var strålande, kanske en aning pretentiös men det sätter sig nog när de haft öppet lite längre. Vår servitris Petra var bland det gladaste, trevligaste och smidigaste jag mött på en restaurang någonsin, och det har ju blivit några besök genom åren…. Efter midnatt genomgick krogen en metamorfos till nattklubb, lagom till portvinet. Ett riktigt toppställe!

Söndagen tillbringades med en lång promenad längs havet i norra Helsingborg efter lite thai-mat, för att återfå normala kroppsfunktioner. Lite turneringspoker blev det också. Av fem inledda turneringar kom jag på prisplats i tre. Inte så tokigt. Längst gick jag i Unibets söndagsgaranti, där jag kom topp 20 av över 1000 startande. Tyvärr fick jag smaka ett vidrigt utköp med två kungar mot två nior all-in preflop när vi var c:a 30 spelare kvar i en jättepott, vilket grusade mina vinstförhoppningar rejält.

Jag åker ner till Prag och tar revansch i Unibet Open till helgen istället. Snart dags för Besiktas-ManUnited. Hej.

Otroligt golfväder

I måndags spelade vi inspelningsvarvet på Master Course i Barsebäck. Banan var som alltid i härligt skick även om det var lite kladdigt och svårputtat med nygödslade greener. Ombyggnationen av banan är klockren! De flesta svaga punkter (bunkrar, träd, buskage, svaga greener) är borttagna eller omgjorda. Mycket bra gjort. Fast om jag hade fått hålla i pekpinnen hade det inte stannat där. Det finns fortfarande en hel del man kan göra för att förhöja spelupplevelsen, trots att vi pratar om en av Sveriges bästa banor. (Tydligen äger Gösta marken en bit ut i havet nere vid seaside-hålen. Ni förstår själva vad det går att göra.)



Som vanligt var det några som sköt 38, 40 poäng på inspelningen för att sedan falla bort helt när det började gälla något. Det är inte lika lätt längre när tankarna om att man "måste" börjar krypa in i skallen. Plötsligt börjar händer och höfter leva ett eget liv, inte direkt i synk med hjärnan...

Själv mjukstartade jag med 34 poäng för att öka takten när allvaret började. På tisdagen hade jag 37 poäng på Donald Steel trots usla greener (hålpluggade, dressade och gödslade). Två man till hade samma resultat men eftersom "Lex Cy" infördes för ett par år sedan då han hade vunnit alldeles för ofta låg jag ett poäng efter ledningen. Lex Cy innebär att föregående vinnare av finalen i Barsebäck får ett poängs avdrag per rond nästkommande år. Skulle jag vinna i år igen får jag två poängs avdrag per rond nästa år! Lex Peter?

Igår spelade vi så Master Course igen och jag tänkte att det var bäst att trycka till några optimister som mopsat upp sig, så jag gled in på 41 poäng efter att ha spelat drömgolf men tyvärr puttat svagt, 34 puttar. Fyra över par men med normal puttning, 27-28 puttar, hade det blivit några slag under par istället och tävlingen hade varit över.

De små mopsarna brakade igenom med dunder och brak och klarade knappt 28-29 poäng. Istället smög en gammal favorit fram. Cy. Han driver "Lasse i Parken" (krog på söder) och efter att stått och slavat i köket i sommar var inte golf-formen på topp. Men räkna aldrig ut en gammal mästare! Han har skramlat ihop 70 poäng efter 39 igår och den galna blicken i hans ögon har tänts. Nu leder jag med sex poäng över honom och vi går i ledarboll tillsammans idag.

Jag hoppas verkligen han fortsätter spela bra så att jag får lite press på mig. Ska bli kul att se hur jag reagerar. Shortsen åker i varje fall på för tredje dagen i rad. Varför åka till Spanien när Skåne finns?

Rapport från fem golfdagar

Nu har vi snart varit igång i en vecka. I torsdags spelade jag som i en dröm på Bro-Hof. De har öppnat 10 hål på sin nya bana, Castle Course, och vi fick spela dem två varv. Banan är lite kortare och trixigare än Stadium Course, men fortfarande i samma underbara skick. Otroligt fina greener att putta på. Istället för saftiga ruffar mellan hålen har de infört "waste area" utav sand med en massa gräsbevuxna kullar och flikar, vilket gör att det är lätt att hitta bollen men väldigt svårt att slå ifrån. Läckert!





Trots en del otur gick jag två över par, men kände ändå att jag lämnade några slag där ute. Det var med mersmak vi åkte ner till Vasatorp på fredag morgon för att spela deras TC. Efter fem timmars bilfärd från huvudstaden till Helsingborg teeade jag, Cy, Moa och David upp kl 12:20 i stormbyar. Tack och lov sken solen samtidigt som banan var i kalas-skick. Lill-brorsan vet hur man sköter en golfbana!

Det gjorde att de andra stod ut bättre trots de svåra förhållandena. Själv älskar jag ju mer det blåser. Det blir otroligt svårt när vinden är fyra-fem klubbors skillnad jämfört med vindstilla. Hjärnan går på högvarv hela tiden och ibland måste man hitta på nya slag. Ruskigt kreativt och kul! Fast alla verkar inte tycka det....På tolfte hålet, par 5, spelade vi rakt in i vinden. Jag slog drive och drive igen från fairway. På tredjeslaget hade jag 115 meter kvar och slog en perfekt pressad järnsexa (slår jag normalt 155 meter). Den hamnade 30 meter kort i bunkern!

Det blåste lite grand....med skånska mått. Bara runt 30 m/s i byarna.



Dagen efter spelade vi PGA National i Bara, utanför Malmö. Det är en storsatsning på många miljoner som ska ta upp kampen med Bro-Hof om Ryder Cup, men de spelar inte ens i samma division som Bro-Hof. Klubbhuset är jättefint och personalen ung och väldigt serviceminded, men att ta 1100 kronor i green-fee för en bana med greener som behöver växa till sig minst något år är hutlöst. Sen förstår jag inte hur de tänkt med layouten. Hålen är intressanta och strategiska, MEN det finns en enda buske på hela banan, på första hålet. Sen är det inget som hindrar vinden och man känner sig helt sönderblåst efter 18 hål.



De kallar banan för links course och det är väl det man försökt efterlikna, men på en äkta links finns det ofta stora sanddyner som ibland skyddar, ibland gör det svårare. På PGA är det bara öppet fält på en stor f.d. åkersluttning. Dagen efter kommer man knappt ihåg hur hålen såg ut. För mig var det en besvikelse.

Ska ni välja mellan två nya banor i Skåne rekommenderar jag Vasatorp TC alla dagar i veckan. Omväxlande och roliga hål, utan ett enda svagt sådant, och greener i kanonskick.

Jag kommer med rapport från Barsebäck och lite fler bilder senare, och även hur jag nästan blev uppkäkad av en jätte-rottweiler. Måste gå och äta innan restaurangen stänger.

Mästarskyltning

Idag åkte vi till Lidingö för att titta på lägenheten. Emma och Lena var i Spanien när det var visning och de var nyfikna på hur den såg ut. För säkerhets skull hade jag baissat (sänkt förväntningarna, inget annat) den lite men det var onödigt. De tyckte båda om den. Den är lite mindre, 102 kvadrat, än vår nuvarande men läget är kanon. Lugnt och grönt område med 100 meter till skolan för Emma. Två balkonger med lite tallskog, som jag avgudar, utanför. (Det kan bero på att jag efter många års sneda utslag älskar de grenfria stammarna så att man kommer ut på fairwayhelvetet igen…)
Efteråt åkte vi till skolan och turligt nog råkade vi på rektorn som genast guidade oss runt under en halvtimmes tid. Hon gav ett underbart intryck och skolan verkade mysig. Jag är övertygad att Emma kommer att trivas.
När vi var klara kände vi oss hungriga. Solen sken och jag hade en gammal lunchbiljett på Ullna GK i plånboken. Maten är god, om än litet urval, och utsikten över Ullnasjön slående vacker så vi åkte dit för en matbit. Givetvis tornade mörka moln upp sig när vi kom dit så vi fick sitta inomhus, men när det var dags för kaffe och grönt te (för mig) samt lite glass (jag provsmakade bara) sken solen och vi kunde sitta och stortrivas ute på terrassen. Är man i krokarna av Åkersberga och är lite småhungrig kan jag varmt rekommendera stället.

Har ni tur slipper ni dessutom höra Anders Timell stå och gasta för att få lite uppmärksamhet…
På vägen hem hämtade jag bucklan jag vann i Barsebäck förra året. Jag hade lämnat in den för att skyltas med “2008 Peter”. Egentligen borde jag ha bett dem sätta på en skylt med “2009 Peter” också, för att spara tid och pengar, men det hade kanske uppfattats på “fel” sätt av mina mottävlare.

Jag hann även med några hinkar ute på rangen i Tyresö innan det blev mörkt. Slagen satt och det kan bli riktigt roligt på Bro-Hof i morgon. För att inte tala om i Skåne med början på fredag. Jag ska hålla er uppdaterade.
Wicked Chops-grabbarna postar det här inlägget som de hittat hos Tiltboys. Någonting för hängivna sten-sax-påse-utövare. Man kan alltså köpa det här motivet på t-shirts, muggar etc. Jag tyckte att det var roligt, även om det är barnförbjudet Emma, men hur sjuka är de som säljer grejerna när man kan få det i barn och babystorlekar. Till och med på en haklapp! Inte normalt!
Pink har mognat rejält och gör riktigt bra låtar nuförtiden.

Men vänta! Har hon hyrt in Robert Smith? När jag lyssnar på gitarren hör jag gamla goda The Cure överallt. Jag får gräva fram cd-skivorna. Inte vinyl. Så gammal är jag inte.

Förresten, jo, det är jag….

Snart säsongsavslutning

Vi spelade golf på Wermdö GK i torsdags och även fast banan är nyrenoverad med nya greener, som så många andra insett är ett måste, blev jag påmind varför jag inte är så förtjust i den. Direkt feedback, ett antal myggbett. Indirekt feedback, (30 timmar senare) en fästing som parkerat i armhålan. Visserligen har vi vaccinerat oss mot TBE, men lillrisk finns ju för borrelia och det är ju ingen höjdare.

I fortsättningen kommer jag att kolla noggrant efter fästingar vid avslutad golfrond.

Själva golfspelet har gått sisådär. Seriespelet i Mälartouren vann jag förvisso överlägset, då jag spelat bra bitvis i sommar, men nästa vecka kommer den viktigaste veckan på hela året som Martin de Knijff uttryckt det. Vårt gäng på uppåt 28 spelare åker till Barsebäck för en säsongsavslutning på deras underbara golfanläggning och har så gjort i snart 30 år. Själv har jag varit med c:a 10 år. Dessutom är vi några stycken som brukar spela 3-4 banor i Skåne helgen innan så det blir en golfresa på 10 dagar. Det rycker redan i fingrarna….

Svingen känns helt okej trots allt och den har blivit pålitligare de senaste åren. Jag brukar alltid få en lektion av Johan Andersson, som är en gammal barndomskamrat och numera instruktör på Barsebäck, varje september vi kommer på besök. Tydligen så hjälper det…

Ännu roligare är det att jag ändrat lite i mitt puttgrepp och har puttat väldigt förtroendeingivande den senaste tiden. Fortsätter det så blir jag svårslagen nästa vecka. Förvisso har jag lägst hcp och alla andra har nästan skonummer i hcp, men de måste spela bra på Barsebäck som är lång och svår. Förhoppningsvis blåser det upp lite också, vilket jag älskar, och då är saken biff.

Lena och Emma var i Marbella två veckor för att sola och bada lite, medan jag stannade hemma för att inte tappa svingen och serieledningen. Emma missade de två första veckorna i skolan och hade lite att ta igen. I lördags satt hon på eftermiddagen och avverkade alla läxor samtidigt som hon nynnade på en sång. Under tiden kollade jag på United mot Arsenal. (Vi som ser objektivt och inte med känslorna utanpå skjortan insåg ju att det var en rättvis seger, eller hur Öman?) När jag frågade Emma om hon behövde hjälp svarade hon att det var för lätt…. That’s my girl!

Pokern i helgen gav inga vinster. Till min fasa kom jag till ett finalbord utan att segra. En ynka sjundeplats blev resultatet. Det ska inte hända igen. På söndagen spelade jag sju tävlingar och fick prispengar i tre av dem, men tyvärr knappt pengarna tillbaka. Jag väntar fortfarande på en större vinst.

Nästa vecka lär det inte bli så mycket poker när vi åker till Skåne och spelar golf. Förmodligen kommer jag att vara för trött på kvällarna efter härlig golf vid havet, goda middagar och kanske någon trevlig flaska rött.

Jag får ta igen turneringspokern när jag kommer tillbaka. Kanske åka till Prag och spela Unibet Open som uppvärmning.

En glad nyhet är att vi fått ett nytt lägenhetskontrakt. Det ser ut som att vi blir Lidingö-bor i höst. Lugnt och fint område med bra skola för Emma, och nära till golfbanan för Pappa…