fredag 30 oktober 2009

Snåla pokerspelare

Jag, Pawel och Ken avnjöt en underbar middag med en härlig flaska röd Italienare. Till förrätt tog jag foie gras med ananassylt som var utsökt, men det var inget mot hjortsteken som jag och Ken tog till huvudrätt. Löjligt gott!

Jag känner hur det börjar kurra i magen nu medan jag skriver.

Ken låg lite plus på cashgamet så han tog storstilat hand om notan. Han återvände ner till pokerrummet för att inte förlora sin plats vid bordet medan jag och Pawel satt och filosoferade någon timme. När vi kom ner till casinot var Ken inte lika glad längre. Han hade precis förlorat en stor pott till en väldigt syngalen finn-asiat. Det tråkiga var att medan asiaten funderade på syn hade William Thorsson suttit och spekulerat ljudligt om vad Ken kunde ha. Nu kunde förmodligen inte asiaten svenska men ändå dålig stil av William.

Det var ju en asiat och inte Andy Black, menar jag.

För en gångs skull hade jag och Pawel bra timing dock, eftersom restaurangnotan redan var avklarad…...

Efteråt satt vi och pratade med lite mer rödvin som katalysator. Förutom oss tre deltog även Murat Sahan från Pokermagazine, Rikard Åberg och så småningom Blogg-Lina. En hel del intressanta ämnen avhandlades men det mest fascinerande var hur några av Sveriges mest framgångsrika pokerspelare kan vara så fruktansvärt snåla och otaktiska.

Ni skulle inte tro era öron om visste hur de betedde sig. En vacker dag skulle jag kanske skriva en avslöjande pokerbok. Kan bli spännande läsning. Till och med jag, som varit med så länge och även känner de berörda, häpnar ibland över vad jag får höra!

Jag sov ut ordentligt. Tillräckligt för att ha ny energi för ett ryggpass i gymmet. På väg ner passade jag på att anmäla mig till Omaha-turneringen, iförd träningskläder. Inte direkt stenhårda på dresscoden i casinot.

Gym, Swissôtel 003 Gym, Swissôtel 004Ganska okej för att vara ett hotellgym.

Gym, Swissôtel 005Ett snabbt och effektivt träningspass, följt av en ännu snabbare och effektivare dusch senare tog jag plats vid Omaha-bordet laddad och spelsugen. Tre händer senare höjde jag till 175 och fick syn av en finska och en finne innan en dansk på stora mörken höjde till 650. Jag hade 7 8 9 10 doublesuited (hjärter och klöver) och synade givetvis, vilket finskan också gjorde.

Nu tog dock finnen över taktpinnen och höjde till 3100. Dansken vek moloket ner sina förmodade två kungar då han insåg att finnen nog hade ett par ess i det läget.

Vi startade med 7000 och jag skulle ingenstans med min hand. Frågan var bara om jag skulle syna eller höja innan floppen. Till slut kom jag fram till att finskan kanske hade högre färgdrag i någon av mina färger och bestämde mig för att höja all-in för att isolera mig mot essen.

Hon passade och finnen hade mycket riktigt två ess. Det tråkiga var att han hade färgdraget i hjärter vilket minskade mina chanser en aning. Ännu tråkigare var att hjärterfärgen givetvis materialiserades och jag hade spelat en av mina kortaste turneringar någonsin.

Jahapp, nu är man hungrig igen. Undrar om det blir lite långvarigare poker den närmsta tiden?

torsdag 29 oktober 2009

Dag 1b i Tallinn

Jaha, och vad gör man nu?

Jag fick ett trevligt bord med flera usla spelare. Tyvärr kommer utdragningarna som ett paket på posten med den typen av motstånd och efter fem timmar var jag utslagen. I sista handen höjde en äldre gentleman i tidig position till 600 med blindarna 100-200. Jag hade två knektar på lilla blinden och efter att övriga lagt sig gick jag all-in med 2800.

Trots att han inte hade mycket mer marker än jag blixtsynade han med KQ offsuit. Så fina kort kan man ju aldrig lägga…

Dam på floppen och jag var på väg till gymmet för att träna bort frustrationen istället. Synd på en så fin turnering med strax över 300 deltagare varav en massa fina fiskar.

Jag bor åtminstone gratis eftersom Michael Holmberg på Pokerstars åtlade med ett rum om jag i gengäld drog på mig en Stars-skjorta. Så nu har jag gratis rum i tre dagar och lika många gratis-skjortor med reklamlogos modell formel 1.

Undrar om inte bowlingskjortan är snyggast av dem?Tallinn 003

Rummet Swissotel, Tallinn (4)

Rummet Swissotel, Tallinn (7)  Rummet Swissotel, Tallinn (5)

Tallinn 001  Tallinn 002

Nej nu ska jag iväg och äta. Antagligen på hotellets lysande panoramarestaurang högst upp om jag hittar något sällskap. Sen är det inte omöjligt det blir lite cashgame.

På väg till Baltic Festival

Igår skrev vi på kontraktet för lägenheten på Lidingö. Vi hade bestämt möte med fastighetsvärden klockan 13:00 på Humlegårdsgatan. Tidsoptimisten Peter var ute i god tid, ankomst säkert 5 minuter innan. Jag släppte av Lena och Emma så att de kunde gå upp medan jag parkerade bilen. Runt Stureplan och Östermalmstorg blir man ju inte direkt överfallen av lediga platser så klok som en uggla körde jag ner i ett P-garage. Listigt nog hade de placerat betal-automaten 20 meter innan bommen. Småstressad som jag var, hrm, bommade jag det. Och bilen efter. Tredje bilen hamnade i lagom höjd.

Jag drog i handbromsen då lutningen ner till bommen var i klass med Steilhang i Hahnenkammrenn och med motorn igång sprang jag tillbaka till automaten. När jag stoppade in mitt kreditkort gick det ovanligt trögt så jag fick hjälpa det lite på traven. Det var ingen bra idé. Den kloka ugglan skakade bekymrat på huvudet. Kortet kom inte tillbaka utan satt oåtkomligt benhårt fast, lika hårt som Tomas Johansson brukade göra när Alexander Karelin lyfte och svingade honom runt. Jag provade alla knappar. Ingen reaktion från apparaten. Jag provade snabbtelefonen. Ingen reaktion.

Jag är ganska stresstålig efter diverse mordhot och rånförsök jag utsatts för under mina år på resande fot, men med två andra bilförare stirrande på mig som om allt var mitt fel, en tredje bil tutande runt hörnet eftersom han skulle UT (Hahnenkammrenn givetvis enfilig), klockan tickande till mötet och mitt kreditkort obönhörligt fast (med risk för att behöva spärra skiten) kände jag att jag började bli en aning varm om öronen.

Det var bara att backa uppför Steilhang medan jag ringde ett nödnummer till P-bolaget som var utsatt på en skylt, parkera i ett gathörn och hoppas inga P-lisor var i närheten. Mötet avgick utan problem och efteråt gick vi tillbaka till den ondskefulle P-automaten. Jag fick beskedet att en tekniker var på ingång, han skulle komma om 5 minuter. Jojo, det har man ju hört förr….

Men se på fan! Tre minuter senare kom det en tekniker körande, låste upp automatdjävulen och voila; mitt kreditkort.

Snyggt jobbat, Q-park! Ibland är världen med mig också….

Idag var jag och Emma på annexet till Globen för testa-på-olika-idrotter-för-låg-och-mellanstadiebarn-under-höstlovet-aktivitet. Säkert 2000 ungar som hoppade och skrek överallt. I 1,5 timme stod vi ut, t.o.m. Emma tyckte det var jobbigt även om hon testade ett par grejer. På en skala från 1-10 fick det betyget 3 av henne.

Efteråt åkte vi till Öst-asiatiska museet tillsammans med Lena för att kika på en kimono-utställning som tyvärr var helt intetsägande. De har verkligen lyckats med att skapa ett museum, trots den enorma potentialen, som är lika spännande som att sitta i en bilkö.

Östasiatiska museet (1) Östasiatiska museet (2)

Jag menar, det är ju för helvete Kina och Japan vi pratar om! Emma gav trots allt betyget 4, tack vare att hon fick pyssla med origami i lekrummet.

Högre betyg fick Tezukuri i Hammarby Sjöstad dit vi åkte på vägen hem. Vi tyckte att Japan skulle få en chans att revanschera sig. Som vanligt lyckades de; betyg 8. Av mig.

TezukuriTezukuri (3)

Efter en lång dag flög jag slutligen till Tallinn för att spela Baltic Festival som anordnas av Pokerstars. De har inordnat ett tillfälligt casino på Swissôtel under veckan, vilket gjorde det lättare att flyga över. Swissôtel är något fräschare än Olympia Hotel där pokern brukar anordnas. I runda slängar som förhållandet Måns Zelmerlöw till Keith Richards.

Dags att sova nu. Turneringen startar klockan 12 i morgon. Det kommer uppdateringar.

söndag 25 oktober 2009

Shortstacking

För några dagar sedan satt jag och zappade med fjärrkontrollen genom tv-kanalerna. Plötsligt dök det upp ett pokerbord med fyra spelare. Yrkesskadad som man är tvärnitade jag direkt. Programmet var dock inte något utav otaliga pokershower med mer eller mindre intressanta spelare/kändisar. Det var CSI New York.

Pokerbiten var inte långvarig. I princip var det ett fusk som uppdagades (inga stereotyper här inte), fuskaren fick spö och kastades ut, någon återvände med hagelbössa och gav en av spelarna en ansiktsmassage med en salva genom titthålet i dörren. Dags för CSI att göra entré.

Det roliga kom när de skulle rekonstruera förloppet på labbet. Fantastiskt nog var allt bevarat till polisens lättnad. Vilka händer respektive spelare satt med, floppen, turn och river. Även brännkorten!

För att underlätta arbetet satte detektivkvinnan upp namnskyltar på spelarna vid ett bord. De zoomades in i turordning väldigt tydligt.

Mike Hanson, Joel Ivey, Eddie Brunson och Kelly Lindgren. Med lite eget detektivarbete lyckades jag så småningom lista ut vilka förebilder de använt när manuset skrevs…..

Idag såg jag det omvända förhållandet. En riktig pokerstjärna syntes någon kort sekund, utan att presenteras, under ett pokerparti. Emma och Lena hade hyrt “X-Men Origins, Wolverine” som vi såg ikväll. Filmen var lite väl förutsägbar för att gå in på någon topplista hos mig. Ibland måste man ju avverka banala ting för att kunna njuta mer av de sublima.

Ungefär som då jag tar en hamburgare när jag är hungrig, har ont om tid och står utanför MAX. Det händer inte ofta men samtidigt så ter sig oxfilén “poco hecho” med en flaska Vega Sicilia som en andlig upplevelse jämförelsevis.

Pokerstjärnan var förresten Danel Negreanu. Iklädd hatt och några dagars skäggstubb för att babyface skulle se lite tuffare ut. Ungefär lika lätt som att få Michelin-gubben att se anorektisk ut…

Daniel har ett ganska intressant inlägg i sin blogg angående hur svårt det är att klara sig på turneringspoker. Ingen djuplodande analys men, som alltid på Negreanu-manér, insiktsfullt.

Insiktsfullt tycker jag inte att Peter Eastgate beter sig. Tydligen har han irriterat sina motståndare genom lite shortstack-spel. Det är väl en erkänt bra metod för att dra ner på riskerna, men samtidigt åker populäritetspoängen också i botten. Jag vet inte hur många miljoner han har kvar efter att danska staten ville ha sitt men man börjar ju undra när han riskerar sitt rykte på det sättet.

Även om det gått dåligt så har han ju sitt på det torra livet ut, så länge hans sponsor, Pokerstars, behåller honom under sina beskyddande vingar. Vore jag chef på Stars skulle jag inte vara helt nöjd med Eastgates kortsiktiga uppträdande.

fredag 23 oktober 2009

Blir man smal av socker?

Kom precis hem från träningen, lätt illamående efter ett hårt benpass. Kan bli så ibland när jag tar ut mig. Efteråt känns det mer tillfredsställande. Det är skönt att jag kommit igång på allvar igen och åker till gymmet även vissa dagar när jag inte känner för det.

Måste börja ta med mig en musikspelare dock, musiken på SATS i Sickla är minst sagt varierande. Lite för mycket hårdrock varvat med rumänsk eurodisco kan ju få vem som helst att tappa hantlarna på fötterna. Kanske därför jag är illamående, när jag tänker på saken?

Nåja, kroppen känns bra. Inga skavanker för tillfället och formen är på väg. Jag har ju dragit ner kraftigt på alla kolhydrater den senaste tiden. Äter ingen potatis, pasta, bröd eller ris. Istället försöker jag ersätta den energin med fett, gärna mättat fett. Fet mjölk, gräddost, manchego, pata negra, massvis med ägg etc.

Effekten har blivit att jag är mätt hela tiden, har inget sockersug alls OCH tappat bukfett! Fan vet om inte tvättbrädan kommer att synas till sommaren!

I vilket fall behöver jag inte banta. Förr i tiden, när jag var barn, fanns den här fantastiska produkten. Bantargodis!

Lite otur med namnet bara….

Nu kan man tycka att vi var lite okunniga och arroganta på sjuttiotalet med den här typen av produkt. Självklart fattar väl vem som helst att det inte funkar! Eller?

apoteket av idag är det otroligt nog inte mycket bättre!

Kostdoktorn är nog inte ensam om att undra.

 

Ikväll blir det lite online-turneringar. Det är ju torsdag och Omaha-dags på 24hPoker bland annat.

Jag hann inte skriva klart innan borden började ploppa upp, men nu har jag spelat klart. Fyra Texas-turneringar resultatlösa, men givetvis finalbord på Omahan. Tyvärr bara en fjärdeplats till slut. Jag börjar tappa stinget.

Jag och Ronaldinho….

Nuförtiden när Emma går och lägger sig avslutar hon med:

-“God natt pappa, jag älskar dig. Hur många bord spelar du?”

Mitt svar blir: –“Jag älskar dig också. Fyra bord kvar just nu.”

Emma:-“Bra.” Sedan somnar hon.

Är det ett bra eller dåligt tecken på mitt faderskap?

Jag hittade en artikel om en kille i England som definitivt har fått en bra uppfostran. Underbart att det finns sådana hjältar i vårt krassa samhälle.

torsdag 22 oktober 2009

Champions League

Igår var det extra lång CL-kväll eftersom ManU spelade borta mot CSKA Moskva och där börjar matcherna alltid två timmar tidigare. Men vilket sömnpiller!

Förvisso hade United flera viktiga spelare skadade men det var en av de tråkigaste CL-matcher jag sett. CSKA tänkte bara på att jobba hem. Ingen press, och knappt några anfall. Trots hemmaplan hade de inga aspirationer att vinna, bara att inte förlora. Straffet kom givetvis och ett håglöst United lyckades vinna med 1-0 till slut.

Matchen efter som jag skulle se var Real Madrid mot Milan och den var om möjligt ännu tråkigare. Tröttare fotbollsspelare får man leta efter. Kaka var ovän med bollen vilket iofs Ronaldinho inte var, men han gick å andra sidan inte en meter i onödan. Han utmanade inte en enda gång och den enda som verkade ha sämre självförtroende var målvakten Dida i Milan, som tappade ut en boll till Raul som enkelt kunde peta in 1-0. I en timme såg det ut så innan det helt plötsligt blev ett fyrverkeri sista halvtimmen då allt möjligt hände.

När krutröken lagt sig till slut stod Milan som segrare med 3-2 efter en osannolik avslutning. Jag sms:ade Alex och Calle, som var på Bernabeu-stadion, ett par gånger och de verkade inte glada. Kanske inte mest pga de är Madrileños utan att de förmodligen spelat en liten slant på en “säker” hemmaseger.

Och igår fick Barca stryk mot ett ryskt lag på Camp Nou. Vad händer i spansk fotboll egentligen? Deras landslag är bäst på jordklotet för tillfället medan storklubbarna får stryk på hemmaplan. Upp-och-nervända världen.

Två härliga mål kan jag bjuda på här. Inte från Champions League dock. Det andra är riktig roligt. Ännu roligare är att killen som slår in badbollen från läktaren är Liverpoolsupporter.

Tyvärr har jag fått byta video till en kortare version, då den ursprungliga tagits bort.

lördag 17 oktober 2009

Hockeytalang?

Jag var tvungen att lägga upp den lille nio-åringens sanslöst coola straff. Undrar hur många gånger han tränat på den?

Målvakten ser så underbart bortgjord ut. -“Vad hände?”

Lördag eftermiddag, kl 17, tänkte jag spela en 3300:- No Limit på Krukan, om det inte hinner bli utsålt. Unibet kastar in ett paket till Warszawa som vanligt. Jag har ju redan ett, men det lär ju bli fler Unibet Open.

Kommer att twittra lite om tid finnes.

torsdag 15 oktober 2009

Turneringar utan värde

I tisdags spelade jag half and half på Cosmopol. Inköpet var 10500 och när jag kom en kvart innan start (vad hände?) fanns det inte ens 20 personer i pokerrummet. Till slut blev det 40 deltagare, men det var inte många skattebetalare. Nästan bara bra spelare i hela lokalen.

image

Tävlingen började väldigt intressant då Hatten Helander satt i stol 1 samtidigt som Micke Norinder satt i stol 3 vid mitt bord. Stämningen var ungefär lika uppsluppen som om Lars Lagerbäck fått frågan vad som gick fel under hans tid med landslaget.

Ken Lennaard var på strålande humör efter första dagens vinst och ville lätta upp stämningen med lite lätt pennalism i riktning mot Norinder. Han frågade därför Micke, som kanske har gått upp några trivselkilon…, om träningen gick bra på Nautilus. Nu är ju Ken kanske inte heller i sitt livs bästa form, om än tiotalet kilo lättare (mindre tung), så givetvis kontrade Norinder med någon kommentar om donut-diet för Ken som bott i Las Vegas ett tag. Ken var inte svarslös, men samtidigt gick någon förbi och grattade honom till segern dagen innan.

Bollen låg hos Norinder och nu kom en genialisk kommentar.

-“Fan Ken, folk ringde i förmiddags och grattade mig till segern igår. De hade sett bilden på dig i tidningen!”

Efter den otagbara smashen skrattade vi så att vi fick krampkänningar i magen. Även Ken, som har självironi och samtidigt insåg att han inte skulle kunna toppa den kommentaren.

image image

Den lilla dubbelhakan avslöjar enäggstvillingarna…

Bilderna tagna av Poker.se

Själva tävlingen var inte mycket att orda om för min del. Jag var ute tidigt efter dålig tajming.

I en nyckelhand för min del slog Hatten om till 200 med blindarna 50-50. Jag synade med KQ i hjärter på lilla blinden. Suman synade på stora blinden. Floppen kom 9 7 3 med två hjärter. Efter check från oss betade Hatten 600, jag synade och Suman passade. Turn var hjärter ess!

Nu betade jag ut 1000 varpå Hatten synade snabbt. Sista kortet var ännu en trea och jag betade 2200. Med skakande händer gick Hatten all-in med 3100. Jag synade de 900 till eftersom jag fick 11 gånger pengarna i potten som var på 10k, även om jag visste att jag var slagen. Det är ju så i poker, ibland köper man ut fienden men blir tillbakautköpt på nästa kort. C’est la vie.

Den som verkade må sämst över handen var faktiskt inte jag, utan Norinder, som flertalet gånger väste hur illamående han blev. Hahaha. Undrar vad man skulle få för odds på att Hatten och Norinder kom ut ur garderoben och erkände att de var ett par?

Efteråt stack jag och Frej till Krukan och spelade en billig Omaha-turnering med rebuys. Vi satt och åt med Gino och Pawel innan vilket försenade oss. När vi kom till Krukan hade jag 4700 kvar av startstacken på 5000. Jag gjorde genast ett återköp för 600:- och första handen jag spelade hamnade jag all-in med fem andra spelare på floppen. Mitt nötfärgdrag satt på turn och efter en hand hade jag 45k!

Nästa hand vann jag ytterligare 15k och fick en så kallad flygande start. Förstapriset var helt okej på 43500:- men sjätte och sista pris var bara 2400:-, så när vi spelade finalbordet höll jag inte igen, så att säga. Tyvärr kom jag i otakt och åkte ut på en hedrande åttondeplats.

Det blev en lång natt och jag kom inte i säng förrän klockan åtta på morgonen så jag bestämde mig för att sova ut och hoppa över Omaha-turneringen på Cosmopol. Beslutet att inte spela huvudturneringen tog jag redan innan.

41000 svenska riksdaler för en turnering med litet startfält, tydligen 47 spelare, varav de flesta tillhör Sveriges elit är inte min tekopp. Jag kan tänka mig turneringar med bättre värde.

Lagerbäck är väl ingen muntergök och har kanske haft ett småfrostigt förhållande till massmedia och journalister, men jämfört med Maradona framstår det en aning varmare.

Armando Diego höll inte tillbaka vad han tyckte på presskonferensen efteråt. Låt vara att Argentinare förhåller sig till invektiv med sexuell innebörd på ett annorlunda sätt jämfört med oss svenskar, men vi fick aldrig höra de orden från Lagerbäck. Fast han har säkert tänkt tanken några gånger…

För att sätta orden i perspektiv rekommenderar jag svensk-argentinaren Martin Ezpeletas fruktansvärt roliga blogg. Varning dock för GROVT språk, för er som fortfarande är finkänsliga.

tisdag 13 oktober 2009

Swedish Open inlett

Den senaste tiden har jag fortsatt komma iväg till gymmet. Jag siktar på att träna åtminstone 3-4 dagar i veckan. För några dagar sedan kände jag ett lagom sug när jag åkte iväg för att lyfta lite. Jag hade en del ärenden innan träningen vilket medförde att istället för en timme fick jag komprimera passet till en halvtimme.

Helt okej, eftersom jag ändå fortfarande inte kommit upp till maxvikter för att undvika för mycket träningsvärk.
Ryggövningar stod på scemat och uppvärmningen var redan avklarad i och med mina ruschade ärenden. När jag kom in i gymlokalen kände jag hur energin började bubbla i mig och i stenhårt tempo lyfte jag tyngre än beräknat. Normalt sett brukar jag vila i 1-2 minuter mellan seten, men nu vilade jag kanske bara 30 sekunder.

Resultatet blev, förutom ett skönt träningspass, att jag fick käka alvedon i ett par dagar för att kunna röra mig...Fast det går i rätt riktning.

På söndagen spelade jag som vanligt några online-turneringar. Tre prisplatser av sju möjliga blev facit. Godkänt men inga stora pengar. Längst gick jag återigen i Unibets 100k garanti med en plats bland de 20 bästa av c:a 1000 startande.

Jag har nu placerat mig liknande 4-5 gånger i den turneringen och upplever samma sak varje gång när det är 3-4 bord kvar. Blindarna är väldigt höga i förhållande till markerantalet och det blir en riktig sluggerfest med all-in från alla håll och kanter. Lite synd när de seriösa pengarna ska fördelas. Unibet skulle behöva bromsa strukturen på något sätt, tycker jag. Å andra sidan har väl pokersajterna inget emot att slumpfaktorn är högre så att även sämre spelare har chans till stora utbetalningar.

Det blev en lång natt med Amerikansk fotboll på tv och några urusla omaha-spelare med mycket tur i cashgamet efter att jag var ute ur turneringarna. Turen vände aldrig och som ni förstår blev det en lång sittning...

En dusch och någon timmes sömn var väl inte bästa uppladdningen inför 5000-kronorstävlingen som inleder Swedish Open-veckan på Casino Cosmopol. Korkad som man är ibland hade jag anmält mig och betalt tävlingen på söndagen över nätet. Eftersom flexibilitet inte är ledordet för statliga monopol insåg jag det fåfänga i att försöka avanmäla mig efter ett telefonsamtal. Jag kunde lika bra ha frågat om det gick bra få låna lite pengar i kassan, eller att få bli bjuden på en alkoholhaltig dryck...

Fokuset var därför inte det bästa när jag anlände till tävlingen någon timme försenad. När jag ringde frågade jag för säkerhets skull hur sent man fick komma. Efter ett visst antal perioder blir dina marker konfiskerade om du är sen, även om du betalt för dem. Nåja, slutligen efter att ha blött iväg en stor del av mina marker synade jag all-in med 99 mot AJ. Floppen kom en knekt, turn en knekt men på river.....kom det minsann ett litet ess...och jag kunde åka hem och sova sött några timmar.

Emma väckte mig så att jag kunde vara uppe när hon skulle gå och lägga sig! Logiken hos barn är kanske inte den mest lättförståeliga för oss vuxna ibland...

I vilket fall såg jag en ruskigt bra och spännande match mellan Jets och Dolphins, där nederlagstippade Miami spelade strålande och lyckades vinna till slut.

Nationalsången innan avspark sjöngs av Marc Anthony, ni vet J-Lo:s man (eller bara pojkvän?). Inte visste jag att han kunde sjunga! Jävlar, vilken bra röst! Men det är klart, något måste han ju kunna....

Läggdags, även för mig, nu. Senare idag blir det en 10 000 kronors hälften Omaha, hälften Texas på det statliga alternativet. Förhoppningsvis lite mer utvilad och fokuserad. Dags för ett finalbord nu. Länge sedan senast...nä,det var det inte.

fredag 9 oktober 2009

Eichhardts pokerskola

I dagens aftonbladet har Dan Glimne tagit upp en hand från turneringen på Krukan, när vi var heads-up, i sin pokerteori.

Resonemanget han för är väl ungefär som jag själv gjorde. Alex slog däremot om hårdare innan flopp, totalt 140k. Hade han bara höjt 60k, till 100k totalt, hade det varit en uppenbar mjölkning eftersom Alex vet att jag synar i det läget med väldigt många händer. Nu gav han mig chansen att reraisa för att försöka ta hem potten och då hade jag gått i fällan.

Handfördelningen jag ger Alex är väl också en aning bredare än de Glimne återgiver. Jag vet att han är stark men JJ, 1010, AK off suit och AJ suited är också starka händer heads-up, så jag hade en del fold equity med min höjning efter floppen. Om det nu var fallet att han hade bättre än så, var jag beredd att gambla. Emma ville att jag skulle komma hem, som jag beskrev i ett tidigare inlägg, och jag ville få till ett snabbt avslut på turneringen.

Det gick ju vägen, men i fortsättningen får ni nog hålla i markerna om Alex sitter vid bordet. Han spelar väldigt bra och lär vinna många turneringar framöver.

Igår spelade jag lite turneringar online medan jag kikade på golfen, President’s Cup, i bakgrunden. Fyra Texas-turneringar utan framgång och så var det den där torsdags-omahan på 24hpoker. Man kan säga att jag vann, nästan…

Tyvärr så frös ett bord när det var 70 spelare kvar. Tydligen har det hänt ett par gånger när nätverket haft mjukvaru-uppdateringar. Även om spelarna brukar bli kompenserade är det tråkigt när det händer. De andra borden fortsatte som vanligt och folk slogs ut. Det var tolv priser i tävlingen och när vi började närma oss prisplats blev de andra spelarna ännu passivare än normalt.

På något sätt ville de inte åka ut på bubblan när det fanns ett bord med en massa småstackar kvar, även om det bordet stått stilla i ett par timmar. Antagligen skulle det kännas försmädligare. Inte för mig dock. Jag gasade på som vanligt medan alla la sig.

Slutligen kom vi till det intressanta momentet när vi blev 13 spelare kvar och hand för hand skulle spelas. Vi väntar fortfarande på att de ska spela klart sin hand….

Tack och lov stannade turneringen där och avbröts. Jag förmodar att nätverket därefter delade upp prispengarna procentuellt efter ditt markerantal. Det passade ganska bra för min del, eftersom jag ackumulerat ihop en ansenlig hög.

Själv hade jag 265k. Övriga vid mitt bord hade 95k, 61k, 36k och 26 k respektive. Vid det andra bordet hade 8 spelare 47k tillsammans. Förstapriset var runt 3600 euro varav min andel blev nästan 2900 euro. Förvisso känns det som om jag blivit rånad på 700 euro, å andra sidan fick jag mer tid över för golfen…

Vi är tyvärr inne på sluttampen av golfsäsongen och helgens golf på TV är väl det sista av intresse för året. Förvisso lär USA vinna utan problem men det är alltid intressant att se världsspelare i aktion.

Snart är snön här. Fram med skidorna!

Här får ni en gammal klassiker i argentinsk version. Jag har lyssnat på den ett antal gånger och tårarna bara sprutar av skratt varje gång. Cornudo kallar man någon vars partner är otrogen. Ni som är finkänsliga borde kanske avstå från att lyssna…

onsdag 7 oktober 2009

El Clasico

Förra året åkte jag ner till Madrid titt som tätt för att hälsa på en av mina bästa vänner, Alex Stevic, som bott där några år och även för att spela lite Omaha på casinot. Tyvärr blev spelet sämre och med den höga bordsavgiften var det inte värt resan efter ett tag.

Madrid är en vacker stad med breda avenyer och pampiga byggnader. Att det finns pengar är ju inte konstigt med tanke på allt guld conquistadorerna stal i Sydamerika. Lägg till att Spanien varit det näst mest besökta turistlandet i världen genom tiderna (bara Frankrike är populärare). Hade de bara haft lite mer organisationsförmåga istället för manãna kunde de varit en supermakt.

Jag gillar verkligen Madrid fast staden ligger på snustorrt högland utan minsta lilla vattendrag i närheten och trots att engelska verkar vara lika användbart som ungerska. Kvällslivet är dock underbart och utbudet av fantastiska restauranger enormt. Det är inte billigt men staden slår nästan Paris på fingrarna.

I måndags ringde jag Alex och tjötade lite. Han verkade harmonisk och berättade att han slutat röka…igen…men också att han börjat motionera. Han hade lite dålig täckning på mobilen så jag hörde “orkat springa, 2 minuter, hinderbana”. Jag vet att han inte klarar en hinderbana på två minuter, möjligtvis en sådan i sandlådan på lågstadiet, så jag sa att det inte var så tokigt att han orkat springa två minuter i en hinderbana.

-“Nej, inte i hinderbana. Bara rakt fram. Snart är jag säkert uppe i 5-6 minuter innan jag kroknar.”, kom svaret.

Det var nog dags att sluta röka och börja röra på sig lite, min käre Alex…

Givetvis kom vi in på ämnet fotboll nu när spanska ligan är så het. Jag är ju inbiten ManUnited-fan och Alex respekterar ju deras digra segerfacit, men han letar alltid efter svagheter att påpeka. Fast nu när Nemanja Vidic, som i likhet med Alex är serb, blommat ut är det svårare för honom att ta fram motorsågen. Hans egna sympatier, förutom allt som har med Serbien att göra, är nog lite mer ambivalenta. Innerst inne tror jag att han vill vara en Madrileño, tidigare bodde han bara ett par hundra meter från Bernabeu-stadion, men samtidigt har ju Barcelona spelat så otroligt vacker fotboll de senaste åren.

image

image

Vi kom i varje fall överens om att jag måste åka ner och hälsa på honom till våren, om inte förr. Den elfte april spelas “El Clásico” i Madrid. Världens fem bästa spelare; Kaka, Messi, Ronaldo, Xavi och Zlatan på samma plan. Vill man missa det?

Inte heller lite pata negra, manchego och en flaska Vega Sicilia Unico med Alex, diskuterandes livets väsentligheter. Jag tror att jag får locka med Frej också, trots att han är så svårövertalad….

image imageimage  

I morgon börjar President’s Cup i golf mellan USA och övriga världen utanför europa. Amerikanernas lagkapten, Fred Couples, gjorde ett ovanligt val när hans assistenter utsågs. En av dem är Michael Jordan!

Utan tvekan en av tidernas största idrottsmän som växte med uppgiften. En gigant när han behövde prestera under svår press, som kunde slappna av och verkligen befinna sig i nuet. Var det 10 sekunder kvar av sjunde och avgörande matchen i en finalserie och Bulls låg under med någon poäng stod man inte och ritade upp taktiktavlor.

Allt hans lagkamrater sa var: –“Give the ball to Michael.”

I sista sekunden satt skottet alltid. Nothing but net!

Han är med för att ge inspiration till laget och det bör nog inte vara ett av hans svåraste uppdrag i livet.

image

Avslutningsvis vill jag lämna ett litet tips till er som är oroliga över vilket intryck ni lämnar när ni bjuder ut någon på dejt. Det här lilla charmtrollet får nog finslipa sina färdigheter.

måndag 5 oktober 2009

Premiärseger


Efter dag 1A och 1B återstod 45 spelare. Med mina 117k låg jag på en fjärdeplats. Ledde på runt 190k gjorde två Alexandrar, varav den ena skulle visa sig vara en svår nöt att knäcka.

Jag kom inte helt oväntat 15 minuter efter utsatt starttid och på den korta tiden hade tre spelare blivit utslagna vid mitt bord. Tyvärr var en av dem min vän, David Brant-Lundin, som bluffat sig ur turneringen och moloket satt i baren när jag anlände. Det var dock inte slut med action vid bordet för det. Efter att jag reraisat ett par gånger innan floppen tyckte en yngre kille att nu fick det vara nog och gick all-in med 50k när jag återigen höjt upp. Oturligt för honom låg han illa till med 7 8 i spader mot mina KK..

På 20 minuter hade jag gått från 117k till 220k! Strax därpå bröts vårt bord och mitt nya motstånd var heller inte villigt att släppa ifrån sig några blindar. Med blindar 1000-2000 höjde jag till 6000 med A7 i spader. Franco satt på stora mörken och var ensam att syna. Floppen kom Q 6 2 med två spader. Franco checkade varpå jag satsade 7000. Han funderade en stund innan han höjde till 20k. Nu var det min tur att tänka lite. Jag höjde tillbaka till 60k och antog att han skulle ge upp QJ och förmodligen även KQ (vilket antagligen var ett felaktigt antagande skulle det visa sig).

Franco hade 100k när handen startade och gick genast all-in. Jag synade givetvis men blev lite förvånad när jag såg att han synat med Q 2 off-suit preflop. Turn var ett ess men tyvärr fick jag ingen mer hjälp och potten på 200k skeppades över till kvalitetshanden....

Efter det blev det lite berg och dalbana i min markerhög emellanåt. Stundtals fick jag bra händer och efter att ha varit nere på 130k som lägst hade jag jobbat upp mig till c:a 700k när vi var 5-6 spelare kvar med mörkar på 20k-40k. Alexander Anter spelade utmärkt och hade byggt upp sin stack till dryga miljonen. Då det fanns 2,5 miljoner i spel hade övriga fyra spelare bara 700k tillsammans. Alexander var inte sen att utnyttja det och flera gånger på raken gick han all-in när jag höjt, eftersom han visste att jag var tvungen att ha bra händer för att kunna syna och riskera utslagning när övriga hade så små stackar. Tyvärr hade jag aldrig bra de gångerna.


Men jag fick min revansch så småningom..

När vi slutligen utmanövrerat småstackarna var det som väntat bara jag och Alexander kvar. Han hade 1,4 miljoner och jag 1,1 miljoner. Lena var och jobbade på kvällen så Emma sms:ade mig säkert 10 gånger under kvällens lopp och undrade hur det gick och när jag skulle komma hem. Med det i åtanke, plus att Alexander var så duktig, undrade jag om han ville göra någon form av deal. Efter lite snack kom vi fram till att prisskillnaden inte var så enorm samt att det är bra träning att spela heads-up, så vi fortsatte utan deal.

Nu var jag beredd att gambla lite mer så jag kunde åka hem till en aning orolig och väldigt trött Emma. Det gick inte lång tid innan läget uppstod. Med 2 3 i hjärter på knappen kompletterade jag 20k till stora mörkens 40k. Alexander höjde 100k till och jag synade. Floppen kom Q 8 i hjärter och spader två. Time for rock'n'roll!

Alex betade 170k och jag höjde strax till 450k. Han kontrade med all-in och tärningen var kastad. Jag synade snabbt och hoppades bara att han inte hade triss. Tack och lov hade han bara KK...

Jag var ganska lugn och kände på mig att det skulle sluta bra. Jag gillade läget! Fjärde kortet var en rysare, hjärter kung! Sista kortet var en blank och nu var det jag som var bas. Med 2,2 miljoner mot Alex 300k kunde det vara slut när som helst. Första handen direkt efter lyckades han förvisso dubbla upp men efter att jag hackat lite på hans mörkar fick han nog och gick all-in med Q 9 då jag hade 10 10. Med floppen 10 8 3 såg det bra ut och även om en sexa dök upp på turn för att ge honom några fler vinstkort så var det här min dag och jag tog en lika väntad som välförtjänt seger. Hehe.



Jag vill passa på och tacka serverings- och turneringspersonalen som gjorde ett utmärkt jobb. Turneringen var briljant genomförd med väldigt duktiga och rutinerade dealers, som dessutom insåg när det var dags att ge mig ett par kungar lite då och då..

Micke Norinder och Unibet ska ha en eloge för sin generositet med adderade pris vilket skapar ett stort intresse. 165 deltagare kunde säkerligen ha varit det dubbla om det funnits plats. Krukan hade verkligen en lyckad premiär och det lovar gott för framtiden.

Utöver förstapriset på 80 000 och ett Unibet Open-paket till Warszawa fick jag lite fina blommor och en flaska skumpa, samt sist men inte minst; "Pokerhandboken" av Dan Glimne. Nu blir jag farlig!

Boken var signerad av monsieur himself med en liten kommentar:
"Kom ihåg att vid pokerbordet antingen ger man eller så får man lektioner!"

Ganska passande för tillfället....

söndag 4 oktober 2009

Uppdateringar på Krukan

Jag ska försöka twittra från Krukan med jämna mellanrum idag. Lovar dock inte för mycket.

lördag 3 oktober 2009

Premiär på Krukan

Ikväll hade en den nya pokerklubben Krukan premiär-turnering. Unibet är med och stöttar med bord och diverse utrustning och hade även lagt in ett par Unibet Open-paket till de två bäst placerade. Turneringen var inte så dyr, 2000 kronor, men då ingick även medlemsavgift och en otrolig skaldjursbuffé.

På plats fanns idel kända och okända pokeransikten. Team Unibet var där med Norinder och Glimne, som båda startar på lördag, samt Henriksson och Rahmn, som båda sina vanor trogna var utslagna efter någon timme. Per Hildebrand var också där med sin fru för att visa upp sitt nya projekt som klubben tänkt introducera. Det heter Connected Table och är helt enkelt ett pokerbord utan dealer där spelarna sitter som vid ett vanligt pokerbord fast med bildskärmar istället för riktiga kort.

Krukanpremiär

Inledningsvis var det svettigt för Per eftersom datorkapaciteten var för låg vilket medförde en del strul, men efter lite trixande löste det sig och förväntansfulla pokerspelare fick prova på nymodigheten. Det finns många fördelar med elektronisk poker; snabbt, inga dealer-misstag, man slipper ge dricks och möjligheten till fusk minskar kraftigt och ändå kan man sitta och vara social med sina motspelare.

Per kanske har något på gång. I vilket fall var det ovanligt och kul att se honom agera pokermanager som höll ordning på väntelistan till bordet.

Krukan låg helt oväntat på Krukmakargatan i en lagom stor källarlokal. Fräscht med enkel planlösning och underbar AC som gjorde att man kunde andas trots att klubben var överfull. Givetvis trevlig personal eftersom det ju är Björne och Martin från KlubbParti i Årsta som bestämt sig för att klättra ett pinnhål på klubbscenen. Kanske en hel jävla stege om man tänker på hur lagom sexig KlubbParti var…

Krukanpremiär (2) Krukanpremiär (3) Åttio spelare hade plats dag 1A, varav en var jag. Eftersom det var en aning överbokat stod fem man på reservlista, varav en BLEV jag då Norinder tyckte att jag, Henriksson och Rahmn kunde ge plats åt andra. Vad gör man inte för sina vänner?

Jag var inte direkt orolig över att ej få plats med det klientelet och den prisnivån på turneringen. Jag hann knappt prata klart med bekant folk innan jag fick min plats efter 5 minuter. Det satt några kända ansikten vid bordet bl.a. Kalle och Stina från Unibet men hårdast motstånd bjöd onekligen David Brant-Lundin på. Vi hade våra duster och när krutröken lagt sig efter 6 timmars spel, med många offer på vägen, var vi fortfarande kvar. Till och med ganska välmående; efter att ha inlett med 15k i startstacken hade vid kvällens slut David 60k och jag nästan 117k.

Nu är jag för trött för att beskriva några händer och ska snart i säng. Det återstod 22 spelare och vi får se hur många som blir kvar efter i morgon, som ju är dag 1B. På söndag kl.15 fortsätter vi i varje fall med resterande spelare.