Jim Carrey

Det har blivit mycket poker de senaste veckorna, fast utan tillräckligt bra resultat. Ibland känns det som om man kört fast, men det är bara att kämpa vidare. Något uppehåll brukar jag dock göra för att ladda batterierna. Ett sådant gjorde jag i veckan. Så till den grad att helt glömde bort att Nordic Masters spelades i Stockholm!


Upptäckte det först när Lodden skrev på facebook att han skulle åka och spela den i Stockholm. Visserligen tänkte jag inte spela main event ändå, eftersom jag tycker det är för dåligt värde med så hårt motstånd. men några sido-tävlingar hade det nog blivit. Jaja, det går fler tåg.


Helt fritt från poker blev det inte under de spelfria dagarna då jag läste lite pokerböcker, men ändå. En natt kollade jag på något klipp, sedan något till, sedan något annat på youtube. Ja ni vet hur det kan bli... Ganska snart hade jag börjat kika på videoklipp med Jim Carrey. En 6-7 timmar senare hade jag sett de flesta med honom som var sevärda. Tyvärr saknade jag flera berömda klipp från Oscars-galan där han med briljant humor ondgör sig över hur han alltid blir förbisedd av juryn.


Ett helt otroligt klipp är från 2004 när han håller "tal" till Meryl Streep när hon får "Life achievment award" av AFI. Tyvärr är bildkvalitén usel. Jag har inte kunnat hitta något bättre, men den är väldigt sevärd.





Snacka om att vara orädd! Meryl Streep är sannolikt den största skådespelerskan som vi upplevt och när hon får ett enormt hedrande pris kliver han bara in och fullständigt... ja, vad ska man säga?


Hur kan man inte älska Jim Carrey?


När man sett en massa klipp och intervjuer inser man också att han förutom att vara galet rolig har ett briljant intellekt samtidigt som han varit sökande. Han har läst massvis med böcker om självhjälp och psykologi.
Lång, snygg, framgångsrik, smart, sjukt rolig och ändå en aning sårbar. Det verkar som han har ett bra recept på att röna framgång hos det motsatta könet...


Vad som slog mig när jag såg några intervjuer i början av hans karriär var hur hans klassföreståndare hade uppfört sig när han gick i skolan.
Givetvis har Jim Carrey ADHD eller någon annan form av bokstavskombination så han kunde ju inte sitta still eller hålla tyst på lektionerna.
Istället för att försöka motarbeta och kväsa all den energi han bubblade av, och därmed kanske skapa ett stort problembarn, gjorde hon något alldeles genialiskt.


Om Jim lovade att vara tyst, sköta sig och göra sina uppgifter så skulle han få de sista 15 minuterna av skoldagen, varje dag, där han kunde få uppträda och hålla låda inför klassen. Så fort lille Jim var klar med sina uppgifter satt han och filade på sin show varje lektion, och ju fortare han blev klar desto mer tid över för att jobba på sitt manus. Är det inte fullständigt lysande?


Det kanske var tack vare henne alla vi andra fick uppleva Jim Carrey som det galna komiska geni han är? Tänk om det kunde finnas ännu lite fler lärare med den insikten?