torsdag 29 december 2011

Inspiration

Taylor Caby på Cardrunners har skrivit en inspirerande artikel om förändring och nyttjandet av sociala medier. Inte helt oväntat är Steve Jobs med på ett litet hörn...
Taylor Cabys blogg

Jag uppdaterar inlägget när vi ändå är inne på ämnet inspiration. Efter denna, i sig, inspirerande artikel om att ta sig i kragen när allt ser nattsvart ut kommer kommentarer. Den första skriven av Preemtive Placebo träffade mig som en Tysonsk rak höger i solar plexus.


Nine unusual ways to get you off the floor


Det återstår 7% nu av Bahamasprojektet. Vem vill hänga på?

tisdag 27 december 2011

Snart slut på andelar

Okej, trettio procent är sålda nu och ett par intressenter är på gång. Det börjar dra ihop sig om ni är sugna på en andel. Jag hoppas bara att ni som tvekar inte kommer att känna er som Ben Stiller i "Envy" när vapoorizer blir en megahit, om jag lyckas ta mig till finalbordet


Tack för alla lyckönskningar och glada tillrop. Det uppskattas!



måndag 26 december 2011

PCA på Bahamas

Jag har haft lite flyt och åker till Bahamas den 5:e januari för att spela PCA:s main event som kostar 10 300 dollar. Jag har inte varit där och spelat tidigare men vad jag förstått är det väldigt bra värde i den turneringen med över 1500 deltagare och ett förstapris på över 2 miljoner dollar de senaste åren.


Nu lär det bli lite färre deltagare efter vårens debacle med DOJ, men PokerStars skriver att den 13:e december var det 529 anmälda, så det kanske blir 1000-talet spelare ändå.

http://www.pokerstarscaribbeanadventure.com/


För att fler ska få dela min upplevelse tänkte jag sälja ut lite andelar. Jag säljer max 50% och varje procent kostar 100 dollar, men eftersom jag vid någon vinst måste betala 30% skatt i Sverige blir verkningsgraden 70% på era investerade pengar.


Av den anledningen tar jag inte överbetalt utan säljer procenten till det nominella värdet. Anser ni att jag slår fältet med 30% (vilket jag själv utan tvekan anser att jag gör) så föreslår jag att ni slår till snarast.


Jag kommer att blogga så ofta jag förmår och även uppdatera framåtskridandet markermässigt på twitter.


Alla som är intresserade, eller om ni har några frågor, kan höra av er på mail/meddelande. I synnerhet ni som är erkända turgubbar....


Mvh, Peter.

söndag 25 december 2011

En udda jultradition?

Hur kommer det sig att vi svenskar så obändigt följer traditionen att kika på Kalle Anka och hans vänner på julafton?
Jeremy Stahl beskriver med osvenska ögon en i hans tycke bisarr jultradition och ger oss samtidigt en historielektion om varför Kalle är så helig för oss svenskar.


Läs artikeln här.

Fortsätter man och läser kommentarerna efteråt blir det stundtals riktigt humoristiskt!


Förresten tycker jag att det är svårt att finna julkänslan utan någon snö. Idag plockade vi dessutom ett gäng tratt-kantareller ute i skogen! Jag trodde inte att jag skulle äta nystekta sådana i december... De smakade som alltid förträffligt!

lördag 24 december 2011

Hinner tomten?



"There are just over 526,000,000 Christian kids under the age of 14 in the world who celebrate Christmas on December 25th. In other words, Santa has to deliver presents to almost 22 million kids an hour, every hour, on the night before Christmas. That's about 365,000 kids a minute; about 6,100 a second. Totally doable."


En absolut underbar artikel så här över julen! 

Kanske lite åt det matematiska hållet, men njutbar för alla med glimten i ögat. Missa inte att bläddra mellan tidszonerna i slutet av artikeln.

Hur hinner tomten?



God Jul på er alla!






torsdag 22 december 2011

Nordkoreas regim

När vi ändå är inne på ämnet Nordkorea kan jag rekommendera den här korta, intressanta och skrämmande artikeln skriven av dubble Pulitzer Prize-vinnaren
Nicholas Kristof på New York Times.


http://www.nytimes.com/2011/12/22/opinion/kristof-a-new-kim-a-new-chance.html?src=tp


onsdag 21 december 2011

DBB - diktator bad beat

Den här artikeln låter ju sannerligen som en skröna, men om den vore sann är det ju absolut underbart på något morbitt sätt!
Hur dog egentligen Kim-Jong-Il?


Mycket intressant handanalys av bubbelspel

Epic poker league spelades i veckan i Las Vegas. När spelet närmade sig prispengarna uppstod en väldigt omdiskuterad hand. Eftersom jag följer vissa spelare på twitter får jag direkt information som inte är djuplodande. Min första tanke när jag läste om handen var: "WTF!!!"


När man läser den här väldigt intressanta analysen framstår saker och ting i en annan dager, och man förstår tankegångarna bakom hur det hela utvecklades.


Läs och begrunda!


http://www.allvegaspoker.com/news_detail_482.html


tisdag 20 december 2011

Theo kontemplerar

I min bloggtorka delar jag med mig lite tankegångar från en insiktsfull Theo Jörgensen angående hans egen torka i pokerturneringsresultaten innevarande år. Samtidigt får ni en uppfräschning av era kunskaper i danska, fast jag antar att de flesta ickeskåningar kommer att fega ur med google translate...


söndag 11 december 2011

"Some guy"

På Bellagio i Las Vegas har de precis haft en NLH-turnering som kostade 100 000 dollar i inköp. När finalbordet slogs ihop på 10 man presenterade Daniel Negreanu deltagarna på sitt Twitter-konto på följande sätt:

Final 10: Tom Marchese Matt Waxman Nick Schulman Isaac Haxton Justin Bonomo Jason Mercier Me Doc Sands "some guy" BoostedJ.


Kevin Mathers (@Kevmath) snokade genast upp vem "some guy" var, inte särskilt svårt (antar jag) med en startlista och lite googling, och lade ut det i en tweet:


Assuming this is the "some guy"@realkidpoker is talking about in the SHR: http://bit.ly/sTnjdG


"Some guy" som inte är känd och beredd att lägga upp några normala årslöner i en startavgift, ingår ofta i en av följande kategorier:

1. Framgångsrika kriminella
2. Framgångsrika affärsmän

När man läser Roger Sippls resumé undrar man snarare vilka "guys" de andra nio vid finalbordet är och vad de har åstadkommit...

Negreanu var inte elak på något sätt men lite humor är det i mina ögon.


onsdag 7 december 2011

Abborrbacken en baggis

I höstmörkret sjunker energinivåerna och även fast jag vridit om mitt dygn så att jag numera vaknar sju på morgonen istället för går och lägger mig, måste jag erkänna att jag slarvat med träningen. För två veckor sedan tog jag mig i kragen och började springa i skogen igen. Dessutom skulle jag effektivisera mitt löpsteg. Jag blev nämligen omsprungen i somras av en kille som formligen studsade fram i en uppförsbacke, lätt och ledigt som en känguru blåste han förbi mig.


Som vanligt läste jag några artiklar och en bok av Malin Ewerlöf som jag påpassligt hittade på biblioteket och saken var klar. Upp med knäna! Första passet gick strålande! Höga knän innebar att jag flyttade fram vikten på främre delen av fotbladet och lätt framåtlutad kändes det spänstigare och kraftfullare. Allting gick finfint och jag såg fram emot en grym kondis.


Dagen efter var det inte lika finfint... Det kändes som jag opererat in två äpplen i vadmusklerna och jag kunde knappt gå. Lena kommenterade kärleksfullt att jag påminde om en haltande rysk gangster när vi skulle åka och handla.


Nu känns det dock bra och jag är nog ute 4-5 dagar i veckan. Efter att ha läst Jim Roslunds eminenta bok "Prestera mera" - som jag hyllade på mitt facebook-konto - började jag träna mer intensiv intervallträning. Det är mindre muskelnedbrytande än långa löppass och sparar mina hårt förvärvade muskler från styrketräningen.


Så här skrev jag om boken:

Lånade "Prestera mera" av Jim Roslund på bibblan för en månad sedan. Har läst den tre gånger nu. Kan vara den bästa boken jag läst om träning och näringslära! Då har jag ändå läst tresiffrigt antal böcker i den kategorin.
Löjligt pedagogisk då han förklarar vad som händer i kroppen när, var och hur du äter.
Oavsett vilken träningsnivå du ligger på, elitnivå, motionsnivå, lyfta fjärrkontrollsnivå eller, hujedamej, Terrible Turknivå är boken ett MÅSTE att läsa.
En så kallad lifechanger.


Så nu är jag nyss hemkommen efter att ha slaktat Abborrbacken i ett par intervaller. För er som inte vet, är den backen Lidingöloppets värsta och många går in i väggen där.

Fast slakta kanske var att ta i... Häromdagen skulle jag maxa den tre gånger tänkte jag, det blev en och en halv, sen stod jag dubbelvikt och lät som en trasig blåsbälg. Idag kände jag mig piggare och tänkte inte ge upp lika lätt!

Jag springer från botten av backen till en skylt som står en bit efter att backen planat ut på toppen. Gissningsvis är sträckan runt 200 meter, men min avståndsbedömning kan vara fördunklad efter alla yrselattacker jag fått när jag börjar närma mig mål. Idag sprang jag första sträckan på 1 minut blankt. Sedan promenerade jag, flåsandes, ner igen på 3 minuter. Därefter nästa sträcka på 1,05, följt av ljudligt flåsande och sen promenad tillbaka. Den här gången tog det 5 minuter ner. Sista rycket kändes som om jag trampade vatten men ändå kom jag upp på 1,15. Det kändes som jag skulle spy upp lungorna, men lite nöjd var jag ändå.

Får se hur det går nästa gång.

söndag 4 december 2011

Tant med koll

Det är ett inte helt okänt faktum att dörrhandtagen på BMW kan kärva ibland, speciellt när temperaturen pendlar mellan tö- och frostgrader. Givetvis är min bil inget undantag och efter att ha försökt öppna en aning för optimistiskt en dag, knakade det till och sedan var jag tvungen att rycka upp handtaget varje gång.
Lena fixade inte det utan gick in från passagerarsidan. Efter många ryck gav till slut handtaget upp en molnig dag och hamnade i min hand istället för att sitta kvar på dörren.

Som vanligt var det fullbokat på BMW-verkstan och även jag fick krångla mig in från passagerarsidan under ett par veckors tid. Man känner sig rätt korkad när man kliver in den vägen och ska masa sig över växelspak och in med benen under ratten. Men i fredags var det klart! Nytt handtag monterat och det var bara att komma och hämta bilen. Som jag skrivit om tidigare, bl.a. här, här och här, är det ju inte gratis på BMW och eftersom de hade fixat några andra smågrejer också, frågade jag glatt hur mycket kalaset gick på.

Jag fick svaret att han skulle räkna på det, men det var ju inga stora summor vi pratade om. Har jag hört den förut på verkstan? Så nu har jag ett par veckors smyg innan fakturan kommer..

I vilket fall som helst åkte jag kommunalt för att hämta bilen. Jag stod och väntade i Lidingö Centrum på bussbyte och eftersom det var mycket folk på hållplatsen hamnade jag vid mitten av bussen. Dörrarna öppnades och folk klev av. Sist av var två damer i mogen ålder, jag skulle gissa på runt 80 år. Den ena hade rollator och den andra käpp. Fru Rollator verkade väldigt skröplig fysiskt men tydligen inte i tanke och käft. En ung man i sjutttioårs-åldern erbjöd sin hjälp att lyfta ner rollatorn men blev genast bortviftad.

Jag började precis ta ett steg för att hjälpa till samtidigt som hon fick syn på mig och tydligen passade jag bättre in på arbetsbeskrivningen eftersom hon pekade på mig och menade att jag var ett bra alternativ. Sagt och gjort. Jag ställde rollatorn på trottoaren, men eftersom jag inte är en van rollatorparkerare hamnade den kanske en aning för långt fram. Hon var tvungen att sträcka sig lite och hennes väninna blev väldigt orolig och ropade till.

Jag hade redan insett det och höll den kära tanten i ett stadigt grepp under vänsterarmen, dessutom var hon c:a 150 cm lång och vägde kanske 35 kilo, så risken att hon skulle falla var noll. Fru Rollator kände sig trygg och lugnade raskt sin väninna med: -En så ung och snygg kille vet minsann vad han gör!

That made my day....

torsdag 1 december 2011

Vem skulle inte känna sig trygg med en sådan farfar?

-Farfar, ska vi gå ner till småbåts-hamnen och mata änder?
-Pelle lille, sånt trams är för pensionärer. Vi drar upp några båtar till vinterförvaring istället. För hand.


Sidan 23 är det. Skulle tidningen vara inaktuell; klicka på "Arkiv 2011" och välj tisdag 29/11

onsdag 30 november 2011

Återuppstånden

Jag tror att det är dags att damma av den här bloggen igen!
Inspirationen tröt och jag kände att bloggandet tog för mycket tid i förhållande till vad jag fick ut av det, men nu verkar suget vara tillbaka. Åtminstone sporadiskt.

En liten "tell" att suget återvänt var kanske när jag lånade boken "Svenska skrivregler" på bibblan för några veckor sedan... Så inte nog med att jag kommer att börja skriva lite igen, det kommer att vara på rejäl, grammatiskt korrekt svenska i fortsättningen. Nåja ...

Tills nästa gång lägger jag ut lite sköna bilder på vad verkar bli en underbar golfbana i Skottland. Donald Trump verkar ha hittat en oerhört vacker plats för sitt projekt, även om han inte är direkt känd för sin blygsamma smakfullhet. Just därför får ni stå ut med säckpipeblåsandet i bakgrunden.