Återigen sov jag bara 5-6 timmar innan golfen. Min disciplin beträffande sömn är verkligen urusel. Det är inte bra för hälsan, inte för golfen, inte för pokern, inte för något. Nu har jag lovat mig själv att bättra mig.
Självklart var jag ute och snurrade i början av ronden på Vidbynäs. Först på nian kom jag igång med en mäktig drive följt av en järnsexa som täckte flaggan hela vägen. Eagleputten på tre meter strök tyvärr hålkanten utan att droppa. Hela tio poäng skrapade jag ihop med den birdien. Sista nio kom jag dock igång och fick 18 poäng trots lite småslarv.
Härlig layout på Vidbynäs.
Som sagt var, lite mer sömn så ska jag kunna prestera från start också.
Jag har spelat runt 10 rundor på Vidbynäs och greenerna har alltid varit exemplariska. Fasta med underbar rull. Tyvärr var greenerna igår de sämsta på mina besök. Återigen för mjuka. Skorna lämnade avtryck som om man hade gått i snö och nedslagsmärken som vulkankratrar en masse. Som ett brev på posten hade mer än hälften av greenerna fått angrepp av mossa, som trivs i fuktig miljö. Hur många varningssignaler behöver greenkeepern?
Frustrerad ringde jag brorsan och han försäkrade att deras greener på Vasatorps TC var hårda. Inte så snabba dock, kanske 9-10 på stimpen, eftersom rondtiderna springer iväg till 5-6 timmar om de har 11 eller högre. Tydligen var det populärt då de hade ett fruktansvärt tryck på banan och det knappt fanns några lediga tider. Skönt med en greenkeeper som vet vad han sysslar med!
Det är min helt opartiska åsikt. Även om han är min lillbrorsa…
När jag kom hem var jag helt grillad så vi åkte ner till Tyresö Havsbad för ett dopp. Klockan var nästan sju och tyvärr gick solen i moln så Emma och Lena tyckte det blev för kallt att hoppa i. Jag hade inga problem med det och även om det var en “aning friskt” njöt jag.
Vem är badkruka nu då, Emma?
Frustrationen bara rann av mig i det svalkande vattnet. Men säg det som varar för evigt.
På vägen hem gick fläktremmen av på bilen. Kylaren började koka och tydligen funkar inte servostyrningen på BMW utan fläktrem. Varningssignaler för överhettning tjöt och bilen var lika lättstyrd som en oljetanker. Jag skojar inte! Jag trodde att styrningen gått sönder.
Det var bara att parkera på vägen och ta en taxi hem. Nu ser jag fram mot ett byte av fläktrem à 5-6000 kronor. Det brukar inte vara gratis att reparera hos BMW…
Väl hemkommen satte jag mig och spelade några online-turneringar. Det började bra på Unibets 20k garanti. Jag hade 10k i marker och fick in allt mot min antagonist, som hade c:a 20k, på floppen 6 5 3 med mina kungar. Det var raise och reraise preflop. Inte helt överraskande hade han essen…
Men vänta! En liten skäggig farbror dök upp på sista kortet. Sådärja! Äntligen lite rättvisa.
Handen direkt efter var ännu roligare. Medan jag fortfarande samlade ihop mina marker (visserligen online men lite fantasi får ni ha) höjde jag upp till 400 med QJ i ruter. Blindarna var 100-200. Stora mörken, en spanjor, synade.
Floppen kom Q Q 2. Ding!
Nu betade kastanjetten ut 1000. Jag slickade mig om munnen och synade. Turn var spader 5, två spader nu. På det fina turnkortet betade han nu 10200! I en pott på 2900!
He got game! Eftersom onlinevärlden är full med galningar kan man ju aldrig passa i det läget. Har han kåk eller AQ, KQ so be it. Jag synade och sista kortet var hjärter 10. I upphetsningen och pga att jag spelade flera bord upptäckte jag inte att han hade sparat 321 i chips.
Uppenbarligen var han inte förtjust över min syn och stekte en stund innan han betade 200. LOL
Jag är lite för rutinerad för att gå på den bluffen och höjde hans sista 121, som han synade. Kastanjetten hade finfina A7 offsuit. OLÈ!
Viva España!
Tyvärr kallnade jag efter den fina sekvensen och åkte ut innan pengarna. Men vad spelade det för roll, det var ju torsdag och dags för veckopengen i Omaha-turren på 24hPoker.
Tolv inköp och en galen italienare senare insåg jag att det helt enkelt inte var min dag.
Forza Italia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar