I måndags spelade vi på Haninge. Anläggningen har tre nio-hålsslingor, röd, gul och blå. Vi spelade de skånska färgerna som också är den ursprungliga 18-hålsbanan. Flera hål var renoverade med nya bunkrar, kullar och en stor damm. Hålen blev klart intressantare och när gräset vuxit till sig blir det ännu bättre.
Man vet aldrig vad som dyker upp i skogen…..
Tyvärr tycker jag att greenerna var för mjuka. Ibland verkar svenska greenkeepers vara rädda för att hålla greenerna torra och aningen hårdare. Jag vet inte om medlemmarna klagar på att det blir svårt eller att man anser sig tvungna att ha bjärt gröna greener, men jag vill gärna att de ska vara hårda och lite brunbrända. Ur spelsynpunkt blir det mycket jämnare när man ska putta, dessutom blir det inte så stora och djupa nedslagsmärken av bollen.
Att klubben sparar in på vattenkostnaden kan knappast vara ett minus heller. Jag får ringa brorsan och fråga vad han anser.
Tyvärr fick jag någon form av yrselattack i början, trots rejäl grötfrukost, och skickade några bollar rakt ut i skogen. Jag kom dock igen och gick ett över par sista 13 hålen, trots onödig dubbelbogey på 15:e. Glädjande var att puttningen fortfarande stämmer bra. Än finns det hopp….
På vägen hem ringde Frej och undrade om jag ville spela en 2200-kronors turnering på underbart fräscha KlubbParti. Micke Norinder hade som vanligt slängt in ett extrapris till segraren i form av ett Unibet Open-paket. Med ett sådant trevligt övervärde och lite spelsug på livepoker kunde jag inte tacka nej.
Lustigt nog hamnade jag sidan om Micke vid bordet. Han hade satt en bounty på sig själv, men tyvärr spelade han ganska bra och jag mindre bra, så jag lyckades inte slå ut honom…
En lustig hand uppstod efter någon timmes spel. Jag hade precis gjort en ganska tveksam syn då jag bara kunde slå en bluff och var lite fundersam. Vi startade med 30k i marker och efter synen återstod bara 17-18 k i min stack.
En kille limpar på blindarna 200-400. Nästa kille höjer till 2000. Pass till mig på lilla blind som sitter med 33. Fortfarande funderande över senaste synen orkar jag inte betala för att floppa triss och passar mina treor. Norinder synar på stora mörken och limparen passar. (Bra spelat av honom….lol).
Floppen kommer 6 3 3! Och nu kommer det roliga!
Norinder checkar. Raisaren betar 3k varpå Micke höjer till 7500. Nu funderar raisaren en stund och höjer sedan till 17,5k och Micke blixtsynar. Allt medan jag sitter och håller masken. Turn kommer en åtta och Micke går all-in för c:a 30k. Hans motståndare har runt 20k kvar och lägger sig efter en stunds kontemplattion.
När handen är över gör jag ett fel. Jag kan inte hålla mig, speciellt efter att ha bevittnat holmgången, utan berättar att jag hade fyrtal. Nu var det ingen stor turnering men i princip skulle jag hållt tyst eller åtminstone frågat Norinder om det var okej att jag berättade vad jag hade.
Som det nu blev avslöjade jag mycket information som kanske kunde påverka Norinders fortsatta turnering, eftersom alla nu visste att han inte hade triss och kanske drog till med en rejäl bluff.
Fel av mig och jag ber Micke om ursäkt. Jag anser att det är ett stort tabu att prata om korten när en hand spelas, men även när den är färdigspelad kan det uppenbarligen vara fel.
Undantaget är då när man vill få Andy Black på tilt. Se videon till höger “PE vs Black”.
Strax efteråt kom jag fel i en annan pott och när Frej kom och sa att han blivit utslagen bad jag honom stanna kvar. Det kändes inte som min dag och risken var inte överhängande att skulle blinda bort mina sista marker.
Fem minuter senare ställde jag in keramiken, Glimne-terminologi, på ett färg- och hålstegedrag och jag kunde göra Frej sällskap till Lydmar. Gino var också hungrig så han anslöt strax. Maten var bra, miljön superb och sällskapet absolut världsklass. Vad mer kan man begära?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar