Turneringar utan värde

I tisdags spelade jag half and half på Cosmopol. Inköpet var 10500 och när jag kom en kvart innan start (vad hände?) fanns det inte ens 20 personer i pokerrummet. Till slut blev det 40 deltagare, men det var inte många skattebetalare. Nästan bara bra spelare i hela lokalen.

Tävlingen började väldigt intressant då Hatten Helander satt i stol 1 samtidigt som Micke Norinder satt i stol 3 vid mitt bord. Stämningen var ungefär lika uppsluppen som om Lars Lagerbäck fått frågan vad som gick fel under hans tid med landslaget.

Ken Lennaard var på strålande humör efter första dagens vinst och ville lätta upp stämningen med lite lätt pennalism i riktning mot Norinder. Han frågade därför Micke, som kanske har gått upp några trivselkilon…, om träningen gick bra på Nautilus. Nu är ju Ken kanske inte heller i sitt livs bästa form, om än tiotalet kilo lättare (mindre tung), så givetvis kontrade Norinder med någon kommentar om donut-diet för Ken som bott i Las Vegas ett tag. Ken var inte svarslös, men samtidigt gick någon förbi och grattade honom till segern dagen innan.

Bollen låg hos Norinder och nu kom en genialisk kommentar.

-“Fan Ken, folk ringde i förmiddags och grattade mig till segern igår. De hade sett bilden på dig i tidningen!”

Efter den otagbara smashen skrattade vi så att vi fick krampkänningar i magen. Även Ken, som har självironi och samtidigt insåg att han inte skulle kunna toppa den kommentaren.

Den lilla dubbelhakan avslöjar enäggstvillingarna…

Bilderna tagna av Poker.se

Själva tävlingen var inte mycket att orda om för min del. Jag var ute tidigt efter dålig tajming.

I en nyckelhand för min del slog Hatten om till 200 med blindarna 50-50. Jag synade med KQ i hjärter på lilla blinden. Suman synade på stora blinden. Floppen kom 9 7 3 med två hjärter. Efter check från oss betade Hatten 600, jag synade och Suman passade. Turn var hjärter ess!

Nu betade jag ut 1000 varpå Hatten synade snabbt. Sista kortet var ännu en trea och jag betade 2200. Med skakande händer gick Hatten all-in med 3100. Jag synade de 900 till eftersom jag fick 11 gånger pengarna i potten som var på 10k, även om jag visste att jag var slagen. Det är ju så i poker, ibland köper man ut fienden men blir tillbakautköpt på nästa kort. C’est la vie.

Den som verkade må sämst över handen var faktiskt inte jag, utan Norinder, som flertalet gånger väste hur illamående han blev. Hahaha. Undrar vad man skulle få för odds på att Hatten och Norinder kom ut ur garderoben och erkände att de var ett par?

Efteråt stack jag och Frej till Krukan och spelade en billig Omaha-turnering med rebuys. Vi satt och åt med Gino och Pawel innan vilket försenade oss. När vi kom till Krukan hade jag 4700 kvar av startstacken på 5000. Jag gjorde genast ett återköp för 600:- och första handen jag spelade hamnade jag all-in med fem andra spelare på floppen. Mitt nötfärgdrag satt på turn och efter en hand hade jag 45k!

Nästa hand vann jag ytterligare 15k och fick en så kallad flygande start. Förstapriset var helt okej på 43500:- men sjätte och sista pris var bara 2400:-, så när vi spelade finalbordet höll jag inte igen, så att säga. Tyvärr kom jag i otakt och åkte ut på en hedrande åttondeplats.

Det blev en lång natt och jag kom inte i säng förrän klockan åtta på morgonen så jag bestämde mig för att sova ut och hoppa över Omaha-turneringen på Cosmopol. Beslutet att inte spela huvudturneringen tog jag redan innan.

41000 svenska riksdaler för en turnering med litet startfält, tydligen 47 spelare, varav de flesta tillhör Sveriges elit är inte min tekopp. Jag kan tänka mig turneringar med bättre värde.

Lagerbäck är väl ingen muntergök och har kanske haft ett småfrostigt förhållande till massmedia och journalister, men jämfört med Maradona framstår det en aning varmare.

Armando Diego höll inte tillbaka vad han tyckte på presskonferensen efteråt. Låt vara att Argentinare förhåller sig till invektiv med sexuell innebörd på ett annorlunda sätt jämfört med oss svenskar, men vi fick aldrig höra de orden från Lagerbäck. Fast han har säkert tänkt tanken några gånger…

För att sätta orden i perspektiv rekommenderar jag svensk-argentinaren Martin Ezpeletas fruktansvärt roliga blogg. Varning dock för GROVT språk, för er som fortfarande är finkänsliga.

Premiärseger

Efter dag 1A och 1B återstod 45 spelare. Med mina 117k låg jag på en fjärdeplats. Ledde på runt 190k gjorde två Alexandrar, varav den ena skulle visa sig vara en svår nöt att knäcka.

Jag kom inte helt oväntat 15 minuter efter utsatt starttid och på den korta tiden hade tre spelare blivit utslagna vid mitt bord. Tyvärr var en av dem min vän, David Brant-Lundin, som bluffat sig ur turneringen och moloket satt i baren när jag anlände. Det var dock inte slut med action vid bordet för det. Efter att jag reraisat ett par gånger innan floppen tyckte en yngre kille att nu fick det vara nog och gick all-in med 50k när jag återigen höjt upp. Oturligt för honom låg han illa till med 7 8 i spader mot mina KK..

På 20 minuter hade jag gått från 117k till 220k! Strax därpå bröts vårt bord och mitt nya motstånd var heller inte villigt att släppa ifrån sig några blindar. Med blindar 1000-2000 höjde jag till 6000 med A7 i spader. Franco satt på stora mörken och var ensam att syna. Floppen kom Q 6 2 med två spader. Franco checkade varpå jag satsade 7000. Han funderade en stund innan han höjde till 20k. Nu var det min tur att tänka lite. Jag höjde tillbaka till 60k och antog att han skulle ge upp QJ och förmodligen även KQ (vilket antagligen var ett felaktigt antagande skulle det visa sig).

Franco hade 100k när handen startade och gick genast all-in. Jag synade givetvis men blev lite förvånad när jag såg att han synat med Q 2 off-suit preflop. Turn var ett ess men tyvärr fick jag ingen mer hjälp och potten på 200k skeppades över till kvalitetshanden....

Efter det blev det lite berg och dalbana i min markerhög emellanåt. Stundtals fick jag bra händer och efter att ha varit nere på 130k som lägst hade jag jobbat upp mig till c:a 700k när vi var 5-6 spelare kvar med mörkar på 20k-40k. Alexander Anter spelade utmärkt och hade byggt upp sin stack till dryga miljonen. Då det fanns 2,5 miljoner i spel hade övriga fyra spelare bara 700k tillsammans. Alexander var inte sen att utnyttja det och flera gånger på raken gick han all-in när jag höjt, eftersom han visste att jag var tvungen att ha bra händer för att kunna syna och riskera utslagning när övriga hade så små stackar. Tyvärr hade jag aldrig bra de gångerna.


Men jag fick min revansch så småningom..

När vi slutligen utmanövrerat småstackarna var det som väntat bara jag och Alexander kvar. Han hade 1,4 miljoner och jag 1,1 miljoner. Lena var och jobbade på kvällen så Emma sms:ade mig säkert 10 gånger under kvällens lopp och undrade hur det gick och när jag skulle komma hem. Med det i åtanke, plus att Alexander var så duktig, undrade jag om han ville göra någon form av deal. Efter lite snack kom vi fram till att prisskillnaden inte var så enorm samt att det är bra träning att spela heads-up, så vi fortsatte utan deal.

Nu var jag beredd att gambla lite mer så jag kunde åka hem till en aning orolig och väldigt trött Emma. Det gick inte lång tid innan läget uppstod. Med 2 3 i hjärter på knappen kompletterade jag 20k till stora mörkens 40k. Alexander höjde 100k till och jag synade. Floppen kom Q 8 i hjärter och spader två. Time for rock'n'roll!

Alex betade 170k och jag höjde strax till 450k. Han kontrade med all-in och tärningen var kastad. Jag synade snabbt och hoppades bara att han inte hade triss. Tack och lov hade han bara KK...

Jag var ganska lugn och kände på mig att det skulle sluta bra. Jag gillade läget! Fjärde kortet var en rysare, hjärter kung! Sista kortet var en blank och nu var det jag som var bas. Med 2,2 miljoner mot Alex 300k kunde det vara slut när som helst. Första handen direkt efter lyckades han förvisso dubbla upp men efter att jag hackat lite på hans mörkar fick han nog och gick all-in med Q 9 då jag hade 10 10. Med floppen 10 8 3 såg det bra ut och även om en sexa dök upp på turn för att ge honom några fler vinstkort så var det här min dag och jag tog en lika väntad som välförtjänt seger. Hehe.



Jag vill passa på och tacka serverings- och turneringspersonalen som gjorde ett utmärkt jobb. Turneringen var briljant genomförd med väldigt duktiga och rutinerade dealers, som dessutom insåg när det var dags att ge mig ett par kungar lite då och då..

Micke Norinder och Unibet ska ha en eloge för sin generositet med adderade pris vilket skapar ett stort intresse. 165 deltagare kunde säkerligen ha varit det dubbla om det funnits plats. Krukan hade verkligen en lyckad premiär och det lovar gott för framtiden.

Utöver förstapriset på 80 000 och ett Unibet Open-paket till Warszawa fick jag lite fina blommor och en flaska skumpa, samt sist men inte minst; "Pokerhandboken" av Dan Glimne. Nu blir jag farlig!

Boken var signerad av monsieur himself med en liten kommentar:
"Kom ihåg att vid pokerbordet antingen ger man eller så får man lektioner!"

Ganska passande för tillfället....

Premiär på Krukan

Ikväll hade en den nya pokerklubben Krukan premiär-turnering. Unibet är med och stöttar med bord och diverse utrustning och hade även lagt in ett par Unibet Open-paket till de två bäst placerade. Turneringen var inte så dyr, 2000 kronor, men då ingick även medlemsavgift och en otrolig skaldjursbuffé.

På plats fanns idel kända och okända pokeransikten. Team Unibet var där med Norinder och Glimne, som båda startar på lördag, samt Henriksson och Rahmn, som båda sina vanor trogna var utslagna efter någon timme. Per Hildebrand var också där med sin fru för att visa upp sitt nya projekt som klubben tänkt introducera. Det heter Connected Table och är helt enkelt ett pokerbord utan dealer där spelarna sitter som vid ett vanligt pokerbord fast med bildskärmar istället för riktiga kort.

Inledningsvis var det svettigt för Per eftersom datorkapaciteten var för låg vilket medförde en del strul, men efter lite trixande löste det sig och förväntansfulla pokerspelare fick prova på nymodigheten. Det finns många fördelar med elektronisk poker; snabbt, inga dealer-misstag, man slipper ge dricks och möjligheten till fusk minskar kraftigt och ändå kan man sitta och vara social med sina motspelare.

Per kanske har något på gång. I vilket fall var det ovanligt och kul att se honom agera pokermanager som höll ordning på väntelistan till bordet.

Krukan låg helt oväntat på Krukmakargatan i en lagom stor källarlokal. Fräscht med enkel planlösning och underbar AC som gjorde att man kunde andas trots att klubben var överfull. Givetvis trevlig personal eftersom det ju är Björne och Martin från KlubbParti i Årsta som bestämt sig för att klättra ett pinnhål på klubbscenen. Kanske en hel jävla stege om man tänker på hur lagom sexig KlubbParti var…

Åttio spelare hade plats dag 1A, varav en var jag. Eftersom det var en aning överbokat stod fem man på reservlista, varav en BLEV jag då Norinder tyckte att jag, Henriksson och Rahmn kunde ge plats åt andra. Vad gör man inte för sina vänner?

Jag var inte direkt orolig över att ej få plats med det klientelet och den prisnivån på turneringen. Jag hann knappt prata klart med bekant folk innan jag fick min plats efter 5 minuter. Det satt några kända ansikten vid bordet bl.a. Kalle och Stina från Unibet men hårdast motstånd bjöd onekligen David Brant-Lundin på. Vi hade våra duster och när krutröken lagt sig efter 6 timmars spel, med många offer på vägen, var vi fortfarande kvar. Till och med ganska välmående; efter att ha inlett med 15k i startstacken hade vid kvällens slut David 60k och jag nästan 117k.

Nu är jag för trött för att beskriva några händer och ska snart i säng. Det återstod 22 spelare och vi får se hur många som blir kvar efter i morgon, som ju är dag 1B. På söndag kl.15 fortsätter vi i varje fall med resterande spelare.

And again…

Söndagsturneringarna var kalla som vanligt. Av någon anledning är jag mycket starkare i turneringarna under veckan. Till viss del beror det på färre deltagare men det är nog inte hela sanningen. Jag kanske är för splittrad på söndagarna. Dels spelar jag fler turneringar, dels brukar golfen på TV stå på i bakgrunden.

På måndagen spelade vi golf på Arlandastads GK. Den här gången spelade jag inte lika bra men lyckades hålla ihop det och fick 77 slag brutto (par 70). Banan var i fint skick om än med ojämn kvalitet på greenerna. Vissa greener var nyare och sådda med en annan grässort och de var betydligt bättre. Det är bara att så vidare!

Efter golfen åkte jag till Tezukuri för att stoppa i mig lite sashimi moriawase. Tack o lov var det färre gäster så jag slapp vänta. Gino kom förbi och vi satt och pratade en lång stund. Han har många intressanta och vettiga synpunkter vilket gör det väldigt utvecklande och aldrig tråkigt att diskutera med honom. Konversationen är hela tiden på väg framåt i ett flyt, även om det blir tyst ett tag!

När jag kom hem var jag för seg för att spela något online. Det gjorde jag istället idag. Med framgång. Som vanligt spelade jag fyra tävlingar som börjar runt nio-tiden. Ett tag gick det väldigt bra i Unibets 20k garanti. Jag hade 100k i marker när tvåan hade 50k och det var drygt 100 spelare kvar med 50 priser. Jag fick inget pris….

Desto bättre gick det på C2:s 25k garanti. Med 203 deltagare tog jag mig till finalbord. Väl på ett finalbord vet ni vad som händer, eller hur? Ni tror väl snart att jag är mytoman som vissa andra huvudbonader, och jag vet att det låter sjukt, men jag vann faktiskt igen!

Den här gången fick jag ganska hårt motstånd av andraplatstagaren. Utan tvekan var vi de två bästa vid finalbordet och jag gnisslade tänderna ett par gånger när han var all-in mot någon, men lyckades träffa sin två-outare på sista kortet. Till slut vann jag dock en rättvis seger över honom när alla andra åkt ut efter passivitetsvarning, med 66 över 33. All-in preflop, hehe…och nettovinst på 6600 euro. Veckopengen är redan bärgad, innan torsdag!

Ett tag funderade jag på om jag kanske varit en aning för hård mot Hatten tidigare. Han har aldrig gjort mig något ont, även om han har svårt att hålla sig till sanningen. Fast gillar man att sticka ut hakan får man vara beredd på en käftsmäll ibland. Efter att ha läst Norinders senaste blogg kände jag mig dock inte så elak längre…

Dessutom undrar jag vem Hatten försöker lura i sin senaste krönika i Pokermagazine. Han beskriver där hur han för många år sedan spelade backgammon med några “utländska killar” på en svartklubb i Hammarbyhamnen. När klubben stängde var de skyldiga Hatten 20 000 eftersom de spelade så dåligt, men ville bara betala 10 000. När Hatten protesterade visade en av killarna, enligt Hatten, en pistolkolv och tyckte att Hatten skulle nöja sig med tian. Han tog pengarna och stack “som en blixt till taxin”.

Jag tycker historien låter som “finn fem fel” om jag ska vara ärlig. Efter att ha jobbat tre år i Ryssland som casino-chef under “vilda östern-tiden” och sett en del pistolkolvar och deras innehavare låter det ganska osannolikt att dramat skulle ha utspelat sig så som Hatten beskriver.

Men, men jag kan ha fel…

På Facebook skrivs och skickas det en hel del skräp, men ibland kan det vara en ganska rolig källa.

 

Golf, poker och trevliga vänner

I måndags spelade vi på Haninge. Anläggningen har tre nio-hålsslingor, röd, gul och blå. Vi spelade de skånska färgerna som också är den ursprungliga 18-hålsbanan. Flera hål var renoverade med nya bunkrar, kullar och en stor damm. Hålen blev klart intressantare och när gräset vuxit till sig blir det ännu bättre.

 

 

 

 

 

 

  Man vet aldrig vad som dyker upp i skogen…..

 

Tyvärr tycker jag att greenerna var för mjuka. Ibland verkar svenska greenkeepers vara rädda för att hålla greenerna torra och aningen hårdare. Jag vet inte om medlemmarna klagar på att det blir svårt eller att man anser sig tvungna att ha bjärt gröna greener, men jag vill gärna att de ska vara hårda och lite brunbrända. Ur spelsynpunkt blir det mycket jämnare när man ska putta, dessutom blir det inte så stora och djupa nedslagsmärken av bollen.

Att klubben sparar in på vattenkostnaden kan knappast vara ett minus heller. Jag får ringa brorsan och fråga vad han anser.

Tyvärr fick jag någon form av yrselattack i början, trots rejäl grötfrukost, och skickade några bollar rakt ut i skogen. Jag kom dock igen och gick ett över par sista 13 hålen, trots onödig dubbelbogey på 15:e. Glädjande var att puttningen fortfarande stämmer bra. Än finns det hopp….

På vägen hem ringde Frej och undrade om jag ville spela en 2200-kronors turnering på underbart fräscha KlubbParti. Micke Norinder hade som vanligt slängt in ett extrapris till segraren i form av ett Unibet Open-paket. Med ett sådant trevligt övervärde och lite spelsug på livepoker kunde jag inte tacka nej.

Lustigt nog hamnade jag sidan om Micke vid bordet. Han hade satt en bounty på sig själv, men tyvärr spelade han ganska bra och jag mindre bra, så jag lyckades inte slå ut honom…

En lustig hand uppstod efter någon timmes spel. Jag hade precis gjort en ganska tveksam syn då jag bara kunde slå en bluff och var lite fundersam. Vi startade med 30k i marker och efter synen återstod bara 17-18 k i min stack.

En kille limpar på blindarna 200-400. Nästa kille höjer till 2000. Pass till mig på lilla blind som sitter med 33. Fortfarande funderande över senaste synen orkar jag inte betala för att floppa triss och passar mina treor. Norinder synar på stora mörken och limparen passar. (Bra spelat av honom….lol).

Floppen kommer 6 3 3! Och nu kommer det roliga!

Norinder checkar. Raisaren betar 3k varpå Micke höjer till 7500. Nu funderar raisaren en stund och höjer sedan till 17,5k och Micke blixtsynar. Allt medan jag sitter och håller masken. Turn kommer en åtta och Micke går all-in för c:a 30k. Hans motståndare har runt 20k kvar och lägger sig efter en stunds kontemplattion.

När handen är över gör jag ett fel. Jag kan inte hålla mig, speciellt efter att ha bevittnat holmgången, utan berättar att jag hade fyrtal. Nu var det ingen stor turnering men i princip skulle jag hållt tyst eller åtminstone frågat Norinder om det var okej att jag berättade vad jag hade.

Som det nu blev avslöjade jag mycket information som kanske kunde påverka Norinders fortsatta turnering, eftersom alla nu visste att han inte hade triss och kanske drog till med en rejäl bluff.

Fel av mig och jag ber Micke om ursäkt. Jag anser att det är ett stort tabu att prata om korten när en hand spelas, men även när den är färdigspelad kan det uppenbarligen vara fel.

Undantaget är då när man vill få Andy Black på tilt. Se videon till höger “PE vs Black”.

Strax efteråt kom jag fel i en annan pott och när Frej kom och sa att han blivit utslagen bad jag honom stanna kvar. Det kändes inte som min dag och risken var inte överhängande att skulle blinda bort mina sista marker.

Fem minuter senare ställde jag in keramiken, Glimne-terminologi, på ett färg- och hålstegedrag och jag kunde göra Frej sällskap till Lydmar. Gino var också hungrig så han anslöt strax. Maten var bra, miljön superb och sällskapet absolut världsklass. Vad mer kan man begära?