Analysera i poker

Som vi alla vet uppstår det ibland situationer och pokerhänder som är väldigt intressanta att analysera. Det sker både i kontantspel och i turneringar. (Här tycker jag faktiskt att cashgame har en skönare klang. Ungefär som att bankomat låter skönare än kontantuttagsautomat).

I cashgame är dock mörkarna statiska och ofta sitter man med samma spelare under lång tid, medan man i turneringar hela tiden höjer mörkarna, samtidigt som det är stor omsättning på spelare.

Ibland sitter man i timtal med ett helt bord och har lärt känna deras spelstilar. Han med rufsigt här och skjorta som strykts med en handfull russin spelar tajt som en för liten kondom. Killen som som har keps, glasögon, StarWars t-shirt och biceps som en tolvårig tjej är i själva verket en kallhamrad, aggresiv pottslaktare.

Men precis när man har kontroll på situationen och vet exakt hur man ska spela mot respektive motståndare bryts bordet och man får leta upp en ny plats bland åtta fullständiga nykomlingar. Det kräver att du genast slukar ny info för att inte göra ett ödesdigert felbeslut som kan kosta dig din plats i turneringen.

Det innebär en helt annan dynamik i situations- och handanalyserna av en turnering, jämfört med cashgame. Går man långt i turneringen och spelar 10-12 timmar blir man också betydligt mer utmattad mentalt än under samma tid i ett cashgame, där man inte konstant behöver samma fokus.

Ken Lennaards nystartade blogg har väl inte undgått någon pokeraficionado i Sverige. Ken skriver riktigt bra funderingar och analyser av diverse händer och jag tänkte själv vara lite mer aktiv med den biten. Låter det intressant?

Numera har jag länkat till Kens blogg i marginalen och jag tror någon till snart kan beredas plats.

Snåla pokerspelare

Jag, Pawel och Ken avnjöt en underbar middag med en härlig flaska röd Italienare. Till förrätt tog jag foie gras med ananassylt som var utsökt, men det var inget mot hjortsteken som jag och Ken tog till huvudrätt. Löjligt gott!

Jag känner hur det börjar kurra i magen nu medan jag skriver.

Ken låg lite plus på cashgamet så han tog storstilat hand om notan. Han återvände ner till pokerrummet för att inte förlora sin plats vid bordet medan jag och Pawel satt och filosoferade någon timme. När vi kom ner till casinot var Ken inte lika glad längre. Han hade precis förlorat en stor pott till en väldigt syngalen finn-asiat. Det tråkiga var att medan asiaten funderade på syn hade William Thorsson suttit och spekulerat ljudligt om vad Ken kunde ha. Nu kunde förmodligen inte asiaten svenska men ändå dålig stil av William.

Det var ju en asiat och inte Andy Black, menar jag.

För en gångs skull hade jag och Pawel bra timing dock, eftersom restaurangnotan redan var avklarad…...

Efteråt satt vi och pratade med lite mer rödvin som katalysator. Förutom oss tre deltog även Murat Sahan från Pokermagazine, Rikard Åberg och så småningom Blogg-Lina. En hel del intressanta ämnen avhandlades men det mest fascinerande var hur några av Sveriges mest framgångsrika pokerspelare kan vara så fruktansvärt snåla och otaktiska.

Ni skulle inte tro era öron om visste hur de betedde sig. En vacker dag skulle jag kanske skriva en avslöjande pokerbok. Kan bli spännande läsning. Till och med jag, som varit med så länge och även känner de berörda, häpnar ibland över vad jag får höra!

Jag sov ut ordentligt. Tillräckligt för att ha ny energi för ett ryggpass i gymmet. På väg ner passade jag på att anmäla mig till Omaha-turneringen, iförd träningskläder. Inte direkt stenhårda på dresscoden i casinot.

Ganska okej för att vara ett hotellgym.

Ett snabbt och effektivt träningspass, följt av en ännu snabbare och effektivare dusch senare tog jag plats vid Omaha-bordet laddad och spelsugen. Tre händer senare höjde jag till 175 och fick syn av en finska och en finne innan en dansk på stora mörken höjde till 650. Jag hade 7 8 9 10 doublesuited (hjärter och klöver) och synade givetvis, vilket finskan också gjorde.

Nu tog dock finnen över taktpinnen och höjde till 3100. Dansken vek moloket ner sina förmodade två kungar då han insåg att finnen nog hade ett par ess i det läget.

Vi startade med 7000 och jag skulle ingenstans med min hand. Frågan var bara om jag skulle syna eller höja innan floppen. Till slut kom jag fram till att finskan kanske hade högre färgdrag i någon av mina färger och bestämde mig för att höja all-in för att isolera mig mot essen.

Hon passade och finnen hade mycket riktigt två ess. Det tråkiga var att han hade färgdraget i hjärter vilket minskade mina chanser en aning. Ännu tråkigare var att hjärterfärgen givetvis materialiserades och jag hade spelat en av mina kortaste turneringar någonsin.

Jahapp, nu är man hungrig igen. Undrar om det blir lite långvarigare poker den närmsta tiden?

Turneringar utan värde

I tisdags spelade jag half and half på Cosmopol. Inköpet var 10500 och när jag kom en kvart innan start (vad hände?) fanns det inte ens 20 personer i pokerrummet. Till slut blev det 40 deltagare, men det var inte många skattebetalare. Nästan bara bra spelare i hela lokalen.

Tävlingen började väldigt intressant då Hatten Helander satt i stol 1 samtidigt som Micke Norinder satt i stol 3 vid mitt bord. Stämningen var ungefär lika uppsluppen som om Lars Lagerbäck fått frågan vad som gick fel under hans tid med landslaget.

Ken Lennaard var på strålande humör efter första dagens vinst och ville lätta upp stämningen med lite lätt pennalism i riktning mot Norinder. Han frågade därför Micke, som kanske har gått upp några trivselkilon…, om träningen gick bra på Nautilus. Nu är ju Ken kanske inte heller i sitt livs bästa form, om än tiotalet kilo lättare (mindre tung), så givetvis kontrade Norinder med någon kommentar om donut-diet för Ken som bott i Las Vegas ett tag. Ken var inte svarslös, men samtidigt gick någon förbi och grattade honom till segern dagen innan.

Bollen låg hos Norinder och nu kom en genialisk kommentar.

-“Fan Ken, folk ringde i förmiddags och grattade mig till segern igår. De hade sett bilden på dig i tidningen!”

Efter den otagbara smashen skrattade vi så att vi fick krampkänningar i magen. Även Ken, som har självironi och samtidigt insåg att han inte skulle kunna toppa den kommentaren.

Den lilla dubbelhakan avslöjar enäggstvillingarna…

Bilderna tagna av Poker.se

Själva tävlingen var inte mycket att orda om för min del. Jag var ute tidigt efter dålig tajming.

I en nyckelhand för min del slog Hatten om till 200 med blindarna 50-50. Jag synade med KQ i hjärter på lilla blinden. Suman synade på stora blinden. Floppen kom 9 7 3 med två hjärter. Efter check från oss betade Hatten 600, jag synade och Suman passade. Turn var hjärter ess!

Nu betade jag ut 1000 varpå Hatten synade snabbt. Sista kortet var ännu en trea och jag betade 2200. Med skakande händer gick Hatten all-in med 3100. Jag synade de 900 till eftersom jag fick 11 gånger pengarna i potten som var på 10k, även om jag visste att jag var slagen. Det är ju så i poker, ibland köper man ut fienden men blir tillbakautköpt på nästa kort. C’est la vie.

Den som verkade må sämst över handen var faktiskt inte jag, utan Norinder, som flertalet gånger väste hur illamående han blev. Hahaha. Undrar vad man skulle få för odds på att Hatten och Norinder kom ut ur garderoben och erkände att de var ett par?

Efteråt stack jag och Frej till Krukan och spelade en billig Omaha-turnering med rebuys. Vi satt och åt med Gino och Pawel innan vilket försenade oss. När vi kom till Krukan hade jag 4700 kvar av startstacken på 5000. Jag gjorde genast ett återköp för 600:- och första handen jag spelade hamnade jag all-in med fem andra spelare på floppen. Mitt nötfärgdrag satt på turn och efter en hand hade jag 45k!

Nästa hand vann jag ytterligare 15k och fick en så kallad flygande start. Förstapriset var helt okej på 43500:- men sjätte och sista pris var bara 2400:-, så när vi spelade finalbordet höll jag inte igen, så att säga. Tyvärr kom jag i otakt och åkte ut på en hedrande åttondeplats.

Det blev en lång natt och jag kom inte i säng förrän klockan åtta på morgonen så jag bestämde mig för att sova ut och hoppa över Omaha-turneringen på Cosmopol. Beslutet att inte spela huvudturneringen tog jag redan innan.

41000 svenska riksdaler för en turnering med litet startfält, tydligen 47 spelare, varav de flesta tillhör Sveriges elit är inte min tekopp. Jag kan tänka mig turneringar med bättre värde.

Lagerbäck är väl ingen muntergök och har kanske haft ett småfrostigt förhållande till massmedia och journalister, men jämfört med Maradona framstår det en aning varmare.

Armando Diego höll inte tillbaka vad han tyckte på presskonferensen efteråt. Låt vara att Argentinare förhåller sig till invektiv med sexuell innebörd på ett annorlunda sätt jämfört med oss svenskar, men vi fick aldrig höra de orden från Lagerbäck. Fast han har säkert tänkt tanken några gånger…

För att sätta orden i perspektiv rekommenderar jag svensk-argentinaren Martin Ezpeletas fruktansvärt roliga blogg. Varning dock för GROVT språk, för er som fortfarande är finkänsliga.

Omahavinst

På kvällen blev jag igår plötsligt febrig. Kändes som om jag fått någon småelak bakterie som gjorde mig alldeles matt. Jag stoppade i mig en hel del c-vitamin innan jag gick och la mig. Svettades som en liten gris och sov i över tio timmar.

När jag vaknade mådde jag betydligt bättre. Dock skippade vi Sandhamn. Istället åkte vi till Tyresö strand. Vilken skillnad det är på havet och en insjö egentligen. En fläktande bris, vågor som skvalpar och båtar som ger små guppande ljud ifrån sig. Jag mår så bra när jag hör det. Otroligt rofyllt.


På vägen hem åkte vi till drivingrangen och slog ett par hinkar. Lena börjar sakta men säkert att göra framsteg. Jag tycker hon har en fin sving men bollträffen är det lite si och så med. Fast hon verkar tycka det är kul.
Min egen bollträff kan vara grymt bra när jag står på rangen. Då menar jag riktigt, riktigt bra. Skulle jag ha den bollträffen konstant på banan hade jag nog bytt karriär. Hahaha. Kanske inte riktigt. Men jag hade definitivt varit scratchspelare. Måste träna mer. Måste.

På kvällen spelade jag några online-turneringar. Fyra var Texas Hold'em och en Omaha-turnering. I Texas-turneringarna var jag kall. Bland annat spelade jag en 200 euro i inköp på 24h. Tolv minuter in i turneringen har jag KJ i klöver på lilla mörken. Ingen höjer och vi är fem spelare som ser floppen 10 9 4 i klöver. Mums!

Trodde jag! Jag får motstånd av en norrman som är väldigt lös och aggressiv enligt mina anteckningar, så det är med glädje mina pengar åker in mot mitten. När röken skingrats har han givetvis A8 i klöver för nötterna. Ingen vidare timlön i den turneringen....

Fast i Omahan var den lite bättre! Jag lyckades vinna den på lite drygt tre timmar för en trevlig nettovinst på 3200 euro. Dessutom fick jag tvåla till en engelsman heads-up som var lite stöddig tidigare på finalbordet. Han var ganska tight och när jag var ute och bluffade lite kallade han mig fish då jag inte synade hans reraise ett par gånger.

Tyvärr insåg inte Benjyfish, som han hette, hehe, att hans spelstil inte riktigt passade mot mig heads-up. Jag körde över honom fullständigt och han förstod knappt vad som hände, bortsett från att hans marker tog slut.

Dave "Devilfish" Ulliot som kan få ur sig fantastiska one-liners, även om han börjat bli lite väl gubbsjuk enligt några källor, kläckte den här i Wien för ett tiotal år sedan.

Jag satt och spelade när det hände så jag fick den återberättad av Ken Lennaard. Ken sitter och pratar med Mickey Finn, Devilfish och Nic Szeremeta. Main event på Concorde casino skall starta dagen efter, om jag inte minns fel.

För er som inte känner Nic Szeremeta är det han som startade tidningen PokerEuropa och var även involverad i starten av LateNightPoker som sändes i England och blev en stor succé. Han är även en av europas utan tvekan tightaste pokerspelare.

Eftersom han är såååå tight är han alltid favorit att gå längre i en turnering än exempelvis Devilfish och Lennaard, som föredrar att ta risker i rätt läge för att bygga en stor stack. Szeremeta har hygglig chans att ta sig till prisplats men diskvalificerar sig fullständigt från chansen att vinna, eftersom det bara inte går när man är så feg. Sådan tur med korten kan man bara inte ha.

Hur som helst har Nic en "good feeling". Han känner på sig att han ska vinna main event. De övriga småler lite men, konstigt nog, försöker ingen håna honom för det utopiska i hans förhoppningar. När Nic lämnar sällskapet kan dock Devilfish inte hålla sig längre och utbrister:
"Hans chans att vinna en pokerturnering är ungefär lika stora som att jag ska plocka upp en tandpetare från golvet med mina skinkhalvor!"

Klockrent.