Snåla pokerspelare

Jag, Pawel och Ken avnjöt en underbar middag med en härlig flaska röd Italienare. Till förrätt tog jag foie gras med ananassylt som var utsökt, men det var inget mot hjortsteken som jag och Ken tog till huvudrätt. Löjligt gott!

Jag känner hur det börjar kurra i magen nu medan jag skriver.

Ken låg lite plus på cashgamet så han tog storstilat hand om notan. Han återvände ner till pokerrummet för att inte förlora sin plats vid bordet medan jag och Pawel satt och filosoferade någon timme. När vi kom ner till casinot var Ken inte lika glad längre. Han hade precis förlorat en stor pott till en väldigt syngalen finn-asiat. Det tråkiga var att medan asiaten funderade på syn hade William Thorsson suttit och spekulerat ljudligt om vad Ken kunde ha. Nu kunde förmodligen inte asiaten svenska men ändå dålig stil av William.

Det var ju en asiat och inte Andy Black, menar jag.

För en gångs skull hade jag och Pawel bra timing dock, eftersom restaurangnotan redan var avklarad…...

Efteråt satt vi och pratade med lite mer rödvin som katalysator. Förutom oss tre deltog även Murat Sahan från Pokermagazine, Rikard Åberg och så småningom Blogg-Lina. En hel del intressanta ämnen avhandlades men det mest fascinerande var hur några av Sveriges mest framgångsrika pokerspelare kan vara så fruktansvärt snåla och otaktiska.

Ni skulle inte tro era öron om visste hur de betedde sig. En vacker dag skulle jag kanske skriva en avslöjande pokerbok. Kan bli spännande läsning. Till och med jag, som varit med så länge och även känner de berörda, häpnar ibland över vad jag får höra!

Jag sov ut ordentligt. Tillräckligt för att ha ny energi för ett ryggpass i gymmet. På väg ner passade jag på att anmäla mig till Omaha-turneringen, iförd träningskläder. Inte direkt stenhårda på dresscoden i casinot.

Ganska okej för att vara ett hotellgym.

Ett snabbt och effektivt träningspass, följt av en ännu snabbare och effektivare dusch senare tog jag plats vid Omaha-bordet laddad och spelsugen. Tre händer senare höjde jag till 175 och fick syn av en finska och en finne innan en dansk på stora mörken höjde till 650. Jag hade 7 8 9 10 doublesuited (hjärter och klöver) och synade givetvis, vilket finskan också gjorde.

Nu tog dock finnen över taktpinnen och höjde till 3100. Dansken vek moloket ner sina förmodade två kungar då han insåg att finnen nog hade ett par ess i det läget.

Vi startade med 7000 och jag skulle ingenstans med min hand. Frågan var bara om jag skulle syna eller höja innan floppen. Till slut kom jag fram till att finskan kanske hade högre färgdrag i någon av mina färger och bestämde mig för att höja all-in för att isolera mig mot essen.

Hon passade och finnen hade mycket riktigt två ess. Det tråkiga var att han hade färgdraget i hjärter vilket minskade mina chanser en aning. Ännu tråkigare var att hjärterfärgen givetvis materialiserades och jag hade spelat en av mina kortaste turneringar någonsin.

Jahapp, nu är man hungrig igen. Undrar om det blir lite långvarigare poker den närmsta tiden?

Dag 1b i Tallinn

Jaha, och vad gör man nu?

Jag fick ett trevligt bord med flera usla spelare. Tyvärr kommer utdragningarna som ett paket på posten med den typen av motstånd och efter fem timmar var jag utslagen. I sista handen höjde en äldre gentleman i tidig position till 600 med blindarna 100-200. Jag hade två knektar på lilla blinden och efter att övriga lagt sig gick jag all-in med 2800.

Trots att han inte hade mycket mer marker än jag blixtsynade han med KQ offsuit. Så fina kort kan man ju aldrig lägga…

Dam på floppen och jag var på väg till gymmet för att träna bort frustrationen istället. Synd på en så fin turnering med strax över 300 deltagare varav en massa fina fiskar.

Jag bor åtminstone gratis eftersom Michael Holmberg på Pokerstars åtlade med ett rum om jag i gengäld drog på mig en Stars-skjorta. Så nu har jag gratis rum i tre dagar och lika många gratis-skjortor med reklamlogos modell formel 1.

Undrar om inte bowlingskjortan är snyggast av dem?

 

 

Nej nu ska jag iväg och äta. Antagligen på hotellets lysande panoramarestaurang högst upp om jag hittar något sällskap. Sen är det inte omöjligt det blir lite cashgame.

På väg till Baltic Festival

Igår skrev vi på kontraktet för lägenheten på Lidingö. Vi hade bestämt möte med fastighetsvärden klockan 13:00 på Humlegårdsgatan. Tidsoptimisten Peter var ute i god tid, ankomst säkert 5 minuter innan. Jag släppte av Lena och Emma så att de kunde gå upp medan jag parkerade bilen. Runt Stureplan och Östermalmstorg blir man ju inte direkt överfallen av lediga platser så klok som en uggla körde jag ner i ett P-garage. Listigt nog hade de placerat betal-automaten 20 meter innan bommen. Småstressad som jag var, hrm, bommade jag det. Och bilen efter. Tredje bilen hamnade i lagom höjd.

Jag drog i handbromsen då lutningen ner till bommen var i klass med Steilhang i Hahnenkammrenn och med motorn igång sprang jag tillbaka till automaten. När jag stoppade in mitt kreditkort gick det ovanligt trögt så jag fick hjälpa det lite på traven. Det var ingen bra idé. Den kloka ugglan skakade bekymrat på huvudet. Kortet kom inte tillbaka utan satt oåtkomligt benhårt fast, lika hårt som Tomas Johansson brukade göra när Alexander Karelin lyfte och svingade honom runt. Jag provade alla knappar. Ingen reaktion från apparaten. Jag provade snabbtelefonen. Ingen reaktion.

Jag är ganska stresstålig efter diverse mordhot och rånförsök jag utsatts för under mina år på resande fot, men med två andra bilförare stirrande på mig som om allt var mitt fel, en tredje bil tutande runt hörnet eftersom han skulle UT (Hahnenkammrenn givetvis enfilig), klockan tickande till mötet och mitt kreditkort obönhörligt fast (med risk för att behöva spärra skiten) kände jag att jag började bli en aning varm om öronen.

Det var bara att backa uppför Steilhang medan jag ringde ett nödnummer till P-bolaget som var utsatt på en skylt, parkera i ett gathörn och hoppas inga P-lisor var i närheten. Mötet avgick utan problem och efteråt gick vi tillbaka till den ondskefulle P-automaten. Jag fick beskedet att en tekniker var på ingång, han skulle komma om 5 minuter. Jojo, det har man ju hört förr….

Men se på fan! Tre minuter senare kom det en tekniker körande, låste upp automatdjävulen och voila; mitt kreditkort.

Snyggt jobbat, Q-park! Ibland är världen med mig också….

Idag var jag och Emma på annexet till Globen för testa-på-olika-idrotter-för-låg-och-mellanstadiebarn-under-höstlovet-aktivitet. Säkert 2000 ungar som hoppade och skrek överallt. I 1,5 timme stod vi ut, t.o.m. Emma tyckte det var jobbigt även om hon testade ett par grejer. På en skala från 1-10 fick det betyget 3 av henne.

Efteråt åkte vi till Öst-asiatiska museet tillsammans med Lena för att kika på en kimono-utställning som tyvärr var helt intetsägande. De har verkligen lyckats med att skapa ett museum, trots den enorma potentialen, som är lika spännande som att sitta i en bilkö.

Jag menar, det är ju för helvete Kina och Japan vi pratar om! Emma gav trots allt betyget 4, tack vare att hon fick pyssla med origami i lekrummet.

Högre betyg fick Tezukuri i Hammarby Sjöstad dit vi åkte på vägen hem. Vi tyckte att Japan skulle få en chans att revanschera sig. Som vanligt lyckades de; betyg 8. Av mig.

Efter en lång dag flög jag slutligen till Tallinn för att spela Baltic Festival som anordnas av Pokerstars. De har inordnat ett tillfälligt casino på Swissôtel under veckan, vilket gjorde det lättare att flyga över. Swissôtel är något fräschare än Olympia Hotel där pokern brukar anordnas. I runda slängar som förhållandet Måns Zelmerlöw till Keith Richards.

Dags att sova nu. Turneringen startar klockan 12 i morgon. Det kommer uppdateringar.