Snåla pokerspelare

Jag, Pawel och Ken avnjöt en underbar middag med en härlig flaska röd Italienare. Till förrätt tog jag foie gras med ananassylt som var utsökt, men det var inget mot hjortsteken som jag och Ken tog till huvudrätt. Löjligt gott!

Jag känner hur det börjar kurra i magen nu medan jag skriver.

Ken låg lite plus på cashgamet så han tog storstilat hand om notan. Han återvände ner till pokerrummet för att inte förlora sin plats vid bordet medan jag och Pawel satt och filosoferade någon timme. När vi kom ner till casinot var Ken inte lika glad längre. Han hade precis förlorat en stor pott till en väldigt syngalen finn-asiat. Det tråkiga var att medan asiaten funderade på syn hade William Thorsson suttit och spekulerat ljudligt om vad Ken kunde ha. Nu kunde förmodligen inte asiaten svenska men ändå dålig stil av William.

Det var ju en asiat och inte Andy Black, menar jag.

För en gångs skull hade jag och Pawel bra timing dock, eftersom restaurangnotan redan var avklarad…...

Efteråt satt vi och pratade med lite mer rödvin som katalysator. Förutom oss tre deltog även Murat Sahan från Pokermagazine, Rikard Åberg och så småningom Blogg-Lina. En hel del intressanta ämnen avhandlades men det mest fascinerande var hur några av Sveriges mest framgångsrika pokerspelare kan vara så fruktansvärt snåla och otaktiska.

Ni skulle inte tro era öron om visste hur de betedde sig. En vacker dag skulle jag kanske skriva en avslöjande pokerbok. Kan bli spännande läsning. Till och med jag, som varit med så länge och även känner de berörda, häpnar ibland över vad jag får höra!

Jag sov ut ordentligt. Tillräckligt för att ha ny energi för ett ryggpass i gymmet. På väg ner passade jag på att anmäla mig till Omaha-turneringen, iförd träningskläder. Inte direkt stenhårda på dresscoden i casinot.

Ganska okej för att vara ett hotellgym.

Ett snabbt och effektivt träningspass, följt av en ännu snabbare och effektivare dusch senare tog jag plats vid Omaha-bordet laddad och spelsugen. Tre händer senare höjde jag till 175 och fick syn av en finska och en finne innan en dansk på stora mörken höjde till 650. Jag hade 7 8 9 10 doublesuited (hjärter och klöver) och synade givetvis, vilket finskan också gjorde.

Nu tog dock finnen över taktpinnen och höjde till 3100. Dansken vek moloket ner sina förmodade två kungar då han insåg att finnen nog hade ett par ess i det läget.

Vi startade med 7000 och jag skulle ingenstans med min hand. Frågan var bara om jag skulle syna eller höja innan floppen. Till slut kom jag fram till att finskan kanske hade högre färgdrag i någon av mina färger och bestämde mig för att höja all-in för att isolera mig mot essen.

Hon passade och finnen hade mycket riktigt två ess. Det tråkiga var att han hade färgdraget i hjärter vilket minskade mina chanser en aning. Ännu tråkigare var att hjärterfärgen givetvis materialiserades och jag hade spelat en av mina kortaste turneringar någonsin.

Jahapp, nu är man hungrig igen. Undrar om det blir lite långvarigare poker den närmsta tiden?