Shortstacking

För några dagar sedan satt jag och zappade med fjärrkontrollen genom tv-kanalerna. Plötsligt dök det upp ett pokerbord med fyra spelare. Yrkesskadad som man är tvärnitade jag direkt. Programmet var dock inte något utav otaliga pokershower med mer eller mindre intressanta spelare/kändisar. Det var CSI New York.

Pokerbiten var inte långvarig. I princip var det ett fusk som uppdagades (inga stereotyper här inte), fuskaren fick spö och kastades ut, någon återvände med hagelbössa och gav en av spelarna en ansiktsmassage med en salva genom titthålet i dörren. Dags för CSI att göra entré.

Det roliga kom när de skulle rekonstruera förloppet på labbet. Fantastiskt nog var allt bevarat till polisens lättnad. Vilka händer respektive spelare satt med, floppen, turn och river. Även brännkorten!

För att underlätta arbetet satte detektivkvinnan upp namnskyltar på spelarna vid ett bord. De zoomades in i turordning väldigt tydligt.

Mike Hanson, Joel Ivey, Eddie Brunson och Kelly Lindgren. Med lite eget detektivarbete lyckades jag så småningom lista ut vilka förebilder de använt när manuset skrevs…..

Idag såg jag det omvända förhållandet. En riktig pokerstjärna syntes någon kort sekund, utan att presenteras, under ett pokerparti. Emma och Lena hade hyrt “X-Men Origins, Wolverine” som vi såg ikväll. Filmen var lite väl förutsägbar för att gå in på någon topplista hos mig. Ibland måste man ju avverka banala ting för att kunna njuta mer av de sublima.

Ungefär som då jag tar en hamburgare när jag är hungrig, har ont om tid och står utanför MAX. Det händer inte ofta men samtidigt så ter sig oxfilén “poco hecho” med en flaska Vega Sicilia som en andlig upplevelse jämförelsevis.

Pokerstjärnan var förresten Danel Negreanu. Iklädd hatt och några dagars skäggstubb för att babyface skulle se lite tuffare ut. Ungefär lika lätt som att få Michelin-gubben att se anorektisk ut…

Daniel har ett ganska intressant inlägg i sin blogg angående hur svårt det är att klara sig på turneringspoker. Ingen djuplodande analys men, som alltid på Negreanu-manér, insiktsfullt.

Insiktsfullt tycker jag inte att Peter Eastgate beter sig. Tydligen har han irriterat sina motståndare genom lite shortstack-spel. Det är väl en erkänt bra metod för att dra ner på riskerna, men samtidigt åker populäritetspoängen också i botten. Jag vet inte hur många miljoner han har kvar efter att danska staten ville ha sitt men man börjar ju undra när han riskerar sitt rykte på det sättet.

Även om det gått dåligt så har han ju sitt på det torra livet ut, så länge hans sponsor, Pokerstars, behåller honom under sina beskyddande vingar. Vore jag chef på Stars skulle jag inte vara helt nöjd med Eastgates kortsiktiga uppträdande.