Förra året åkte jag ner till Madrid titt som tätt för att hälsa på en av mina bästa vänner, Alex Stevic, som bott där några år och även för att spela lite Omaha på casinot. Tyvärr blev spelet sämre och med den höga bordsavgiften var det inte värt resan efter ett tag.
Madrid är en vacker stad med breda avenyer och pampiga byggnader. Att det finns pengar är ju inte konstigt med tanke på allt guld conquistadorerna stal i Sydamerika. Lägg till att Spanien varit det näst mest besökta turistlandet i världen genom tiderna (bara Frankrike är populärare). Hade de bara haft lite mer organisationsförmåga istället för manãna kunde de varit en supermakt.
Jag gillar verkligen Madrid fast staden ligger på snustorrt högland utan minsta lilla vattendrag i närheten och trots att engelska verkar vara lika användbart som ungerska. Kvällslivet är dock underbart och utbudet av fantastiska restauranger enormt. Det är inte billigt men staden slår nästan Paris på fingrarna.
I måndags ringde jag Alex och tjötade lite. Han verkade harmonisk och berättade att han slutat röka…igen…men också att han börjat motionera. Han hade lite dålig täckning på mobilen så jag hörde “orkat springa, 2 minuter, hinderbana”. Jag vet att han inte klarar en hinderbana på två minuter, möjligtvis en sådan i sandlådan på lågstadiet, så jag sa att det inte var så tokigt att han orkat springa två minuter i en hinderbana.
-“Nej, inte i hinderbana. Bara rakt fram. Snart är jag säkert uppe i 5-6 minuter innan jag kroknar.”, kom svaret.
Det var nog dags att sluta röka och börja röra på sig lite, min käre Alex…
Givetvis kom vi in på ämnet fotboll nu när spanska ligan är så het. Jag är ju inbiten ManUnited-fan och Alex respekterar ju deras digra segerfacit, men han letar alltid efter svagheter att påpeka. Fast nu när Nemanja Vidic, som i likhet med Alex är serb, blommat ut är det svårare för honom att ta fram motorsågen. Hans egna sympatier, förutom allt som har med Serbien att göra, är nog lite mer ambivalenta. Innerst inne tror jag att han vill vara en Madrileño, tidigare bodde han bara ett par hundra meter från Bernabeu-stadion, men samtidigt har ju Barcelona spelat så otroligt vacker fotboll de senaste åren.
Vi kom i varje fall överens om att jag måste åka ner och hälsa på honom till våren, om inte förr. Den elfte april spelas “El Clásico” i Madrid. Världens fem bästa spelare; Kaka, Messi, Ronaldo, Xavi och Zlatan på samma plan. Vill man missa det?
Inte heller lite pata negra, manchego och en flaska Vega Sicilia Unico med Alex, diskuterandes livets väsentligheter. Jag tror att jag får locka med Frej också, trots att han är så svårövertalad….
I morgon börjar President’s Cup i golf mellan USA och övriga världen utanför europa. Amerikanernas lagkapten, Fred Couples, gjorde ett ovanligt val när hans assistenter utsågs. En av dem är Michael Jordan!
Utan tvekan en av tidernas största idrottsmän som växte med uppgiften. En gigant när han behövde prestera under svår press, som kunde slappna av och verkligen befinna sig i nuet. Var det 10 sekunder kvar av sjunde och avgörande matchen i en finalserie och Bulls låg under med någon poäng stod man inte och ritade upp taktiktavlor.
Allt hans lagkamrater sa var: –“Give the ball to Michael.”
I sista sekunden satt skottet alltid. Nothing but net!
Han är med för att ge inspiration till laget och det bör nog inte vara ett av hans svåraste uppdrag i livet.
Avslutningsvis vill jag lämna ett litet tips till er som är oroliga över vilket intryck ni lämnar när ni bjuder ut någon på dejt. Det här lilla charmtrollet får nog finslipa sina färdigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar