Omahavinst

På kvällen blev jag igår plötsligt febrig. Kändes som om jag fått någon småelak bakterie som gjorde mig alldeles matt. Jag stoppade i mig en hel del c-vitamin innan jag gick och la mig. Svettades som en liten gris och sov i över tio timmar.

När jag vaknade mådde jag betydligt bättre. Dock skippade vi Sandhamn. Istället åkte vi till Tyresö strand. Vilken skillnad det är på havet och en insjö egentligen. En fläktande bris, vågor som skvalpar och båtar som ger små guppande ljud ifrån sig. Jag mår så bra när jag hör det. Otroligt rofyllt.


På vägen hem åkte vi till drivingrangen och slog ett par hinkar. Lena börjar sakta men säkert att göra framsteg. Jag tycker hon har en fin sving men bollträffen är det lite si och så med. Fast hon verkar tycka det är kul.
Min egen bollträff kan vara grymt bra när jag står på rangen. Då menar jag riktigt, riktigt bra. Skulle jag ha den bollträffen konstant på banan hade jag nog bytt karriär. Hahaha. Kanske inte riktigt. Men jag hade definitivt varit scratchspelare. Måste träna mer. Måste.

På kvällen spelade jag några online-turneringar. Fyra var Texas Hold'em och en Omaha-turnering. I Texas-turneringarna var jag kall. Bland annat spelade jag en 200 euro i inköp på 24h. Tolv minuter in i turneringen har jag KJ i klöver på lilla mörken. Ingen höjer och vi är fem spelare som ser floppen 10 9 4 i klöver. Mums!

Trodde jag! Jag får motstånd av en norrman som är väldigt lös och aggressiv enligt mina anteckningar, så det är med glädje mina pengar åker in mot mitten. När röken skingrats har han givetvis A8 i klöver för nötterna. Ingen vidare timlön i den turneringen....

Fast i Omahan var den lite bättre! Jag lyckades vinna den på lite drygt tre timmar för en trevlig nettovinst på 3200 euro. Dessutom fick jag tvåla till en engelsman heads-up som var lite stöddig tidigare på finalbordet. Han var ganska tight och när jag var ute och bluffade lite kallade han mig fish då jag inte synade hans reraise ett par gånger.

Tyvärr insåg inte Benjyfish, som han hette, hehe, att hans spelstil inte riktigt passade mot mig heads-up. Jag körde över honom fullständigt och han förstod knappt vad som hände, bortsett från att hans marker tog slut.

Dave "Devilfish" Ulliot som kan få ur sig fantastiska one-liners, även om han börjat bli lite väl gubbsjuk enligt några källor, kläckte den här i Wien för ett tiotal år sedan.

Jag satt och spelade när det hände så jag fick den återberättad av Ken Lennaard. Ken sitter och pratar med Mickey Finn, Devilfish och Nic Szeremeta. Main event på Concorde casino skall starta dagen efter, om jag inte minns fel.

För er som inte känner Nic Szeremeta är det han som startade tidningen PokerEuropa och var även involverad i starten av LateNightPoker som sändes i England och blev en stor succé. Han är även en av europas utan tvekan tightaste pokerspelare.

Eftersom han är såååå tight är han alltid favorit att gå längre i en turnering än exempelvis Devilfish och Lennaard, som föredrar att ta risker i rätt läge för att bygga en stor stack. Szeremeta har hygglig chans att ta sig till prisplats men diskvalificerar sig fullständigt från chansen att vinna, eftersom det bara inte går när man är så feg. Sådan tur med korten kan man bara inte ha.

Hur som helst har Nic en "good feeling". Han känner på sig att han ska vinna main event. De övriga småler lite men, konstigt nog, försöker ingen håna honom för det utopiska i hans förhoppningar. När Nic lämnar sällskapet kan dock Devilfish inte hålla sig längre och utbrister:
"Hans chans att vinna en pokerturnering är ungefär lika stora som att jag ska plocka upp en tandpetare från golvet med mina skinkhalvor!"

Klockrent.