lördag 6 juni 2009

Insane

Vilken dag!

Kunde inte undvika att se på fjärde finalmatchen mellan
Penguins och Red Wings. Återigen en väldigt bra hockeymatch. Lite slarv från Detroit-försvaret ett par gånger gjorde att vågskålen tippade över i Pittsburghs favör. Detroit ledde med 2-1 och spelade power-play i 4 minuter. Då kvitterade pingvinerna med en man mindre på isen! Strax därpå bombade de in 3-2 också, och Detroit hade en lååång uppförsbacke.

Pittsburgh vann rättvist igen. 2-2 i matcher nu och nästa match i Joe Louis Arena i Hockeytown på lördag natt. Crosby vaknade till liv i match fyra, men jag säger bara: Malkin.

Fy fan vilken bra hockeylirare han är! Spelar med rutin som om det vore hans 11:e Stanley Cup-final och hunger som om han torskat alla 10. Grabben är 22 år! Hur bra kan han bli?
Den här finalserien kan bli en klassiker. Har du minsta lilla hockey-intresse så missa inte fortsättningen.

Jag kom i säng vid 6-tiden i morse efter matchen. Väcktes av 8 elva-åriga tjejer
som vid ett-snåret stormade in i lägenheten och vrålade "GRÖNA LUND!". Efter att ha sneglat ut genom fönstret och konstaterat att det regnade och var helt gråmulet, undrade jag försynt om vi inte skulle ta ett litet två-timmars kalas hemma istället.
De tittade på mig som om jag sagt att sommarlovet var inställt och ersatt av 8 timmar läxor varje dag i två månader. Bara att pallra sig iväg.

Jag och Lena med åtta adrenalinhöga fjärdeklassare. Först föreslog vi mat innan vi gick in på Grönan. Fanns ingen chans! De stod och hoppade på tårna vid ingången. Sedan hade jag en vag förhoppning om att vi skulle röra oss, om inte i samlad trupp så kanske fyra och fyra. Allt för att jag och Lena skulle ha lite koll. Fanns ingen chans!

Jag konstaterade att alla hade mobiltelefon med sig och efter att de köpt åkband såg det ut som en 100-metersfinal i OS. Till och med papper på marken virvlade upp när de blåste förbi!

Timingen för besöket var exceptionell. Det kom aldrig något regn att tala om, men det hade säkert skrämt bort en del besökare. Dessutom var alla tonåringar redlöst berusade, ölskvättandes och dansandes på livsfarliga lastbilsflak runt hela stan.

Ergo, Gröna Lund var nästan tomt och i princip utan en endaste kö.

Min dotter Emma som är nästan lika modig som sin far åkte allt som rörde på sig. Självklart skulle hon visa sig på styva linan och ryckte bara på axlarna när jag frågade vad hon tyckte om Insane, Tilt och Jetline. Det var väl inget!

Hehe. That's my girl!

Fast de tyckte att spökhuset var lite läskigt...

En amerikansk tjej i 25-årsåldern kommenterade hur dum hon kände sig när hon själv höll på att kissa på sig av skräck när vi hissades upp i Fritt fall, medan ett par 10-åringar bara satt och skrattade förväntansfullt. Är det inte sjukt? Det mänskliga psyket är för alltid en gåta.










Fritt fall tilt
. Framkallar ungefär samma kroppssymptom som tilt vid pokerbord. Hög puls, andnöd och en känsla av att golvet försvinner under fötterna.


Nästa förhoppning att pulvriseras var den om att vi skulle hem vid åtta-snåret. Lena var tvungen att åka och jobba, så hon lämnade oss halv sju. Kvar var jag ensam med 8 brudar, fortfarande adrenalinstinna, men numera också stenhöga spunnet socker, godis, choklad, slush och allt vad det heter.

Jag fick också åka en del. Smart som jag var köpte jag inget åkband för 280 spänn utan ett åkhäfte eftersom jag inte skulle åka så mycket. När det var slut var det för lite tid kvar för att köpa ett åkband, så jag köpte ett åkhäfte till för 320 kronor. När DET var slut kände jag mig som en åsna som betalat mer än det dubbla för åkandet.
Fast Insane var väldigt kul. Och Fritt fall. Och Tilt. Jetline är heller inte så tokig..

Klockan 22 lyckades jag lura alla till radiobilarna där vi körde två race innan jag sedan kunde styra ut dem på gatan eftersom utgången låg intill. Lite streetsmart är jag...

Ungarnas mobiler glödde av samtal från föräldrar som undrade var fan vi höll hus. Fast jag var lika lugn som om jag satt med en nötflush och motståndaren till slut hittar en syn. Vilka föräldrar kan bli förbannade på mig när deras små älsklingar kommer hem med leenden från öra till öra, och säger att det var den bästa dagen?


Inga kommentarer: