Turneringar utan värde

I tisdags spelade jag half and half på Cosmopol. Inköpet var 10500 och när jag kom en kvart innan start (vad hände?) fanns det inte ens 20 personer i pokerrummet. Till slut blev det 40 deltagare, men det var inte många skattebetalare. Nästan bara bra spelare i hela lokalen.

Tävlingen började väldigt intressant då Hatten Helander satt i stol 1 samtidigt som Micke Norinder satt i stol 3 vid mitt bord. Stämningen var ungefär lika uppsluppen som om Lars Lagerbäck fått frågan vad som gick fel under hans tid med landslaget.

Ken Lennaard var på strålande humör efter första dagens vinst och ville lätta upp stämningen med lite lätt pennalism i riktning mot Norinder. Han frågade därför Micke, som kanske har gått upp några trivselkilon…, om träningen gick bra på Nautilus. Nu är ju Ken kanske inte heller i sitt livs bästa form, om än tiotalet kilo lättare (mindre tung), så givetvis kontrade Norinder med någon kommentar om donut-diet för Ken som bott i Las Vegas ett tag. Ken var inte svarslös, men samtidigt gick någon förbi och grattade honom till segern dagen innan.

Bollen låg hos Norinder och nu kom en genialisk kommentar.

-“Fan Ken, folk ringde i förmiddags och grattade mig till segern igår. De hade sett bilden på dig i tidningen!”

Efter den otagbara smashen skrattade vi så att vi fick krampkänningar i magen. Även Ken, som har självironi och samtidigt insåg att han inte skulle kunna toppa den kommentaren.

Den lilla dubbelhakan avslöjar enäggstvillingarna…

Bilderna tagna av Poker.se

Själva tävlingen var inte mycket att orda om för min del. Jag var ute tidigt efter dålig tajming.

I en nyckelhand för min del slog Hatten om till 200 med blindarna 50-50. Jag synade med KQ i hjärter på lilla blinden. Suman synade på stora blinden. Floppen kom 9 7 3 med två hjärter. Efter check från oss betade Hatten 600, jag synade och Suman passade. Turn var hjärter ess!

Nu betade jag ut 1000 varpå Hatten synade snabbt. Sista kortet var ännu en trea och jag betade 2200. Med skakande händer gick Hatten all-in med 3100. Jag synade de 900 till eftersom jag fick 11 gånger pengarna i potten som var på 10k, även om jag visste att jag var slagen. Det är ju så i poker, ibland köper man ut fienden men blir tillbakautköpt på nästa kort. C’est la vie.

Den som verkade må sämst över handen var faktiskt inte jag, utan Norinder, som flertalet gånger väste hur illamående han blev. Hahaha. Undrar vad man skulle få för odds på att Hatten och Norinder kom ut ur garderoben och erkände att de var ett par?

Efteråt stack jag och Frej till Krukan och spelade en billig Omaha-turnering med rebuys. Vi satt och åt med Gino och Pawel innan vilket försenade oss. När vi kom till Krukan hade jag 4700 kvar av startstacken på 5000. Jag gjorde genast ett återköp för 600:- och första handen jag spelade hamnade jag all-in med fem andra spelare på floppen. Mitt nötfärgdrag satt på turn och efter en hand hade jag 45k!

Nästa hand vann jag ytterligare 15k och fick en så kallad flygande start. Förstapriset var helt okej på 43500:- men sjätte och sista pris var bara 2400:-, så när vi spelade finalbordet höll jag inte igen, så att säga. Tyvärr kom jag i otakt och åkte ut på en hedrande åttondeplats.

Det blev en lång natt och jag kom inte i säng förrän klockan åtta på morgonen så jag bestämde mig för att sova ut och hoppa över Omaha-turneringen på Cosmopol. Beslutet att inte spela huvudturneringen tog jag redan innan.

41000 svenska riksdaler för en turnering med litet startfält, tydligen 47 spelare, varav de flesta tillhör Sveriges elit är inte min tekopp. Jag kan tänka mig turneringar med bättre värde.

Lagerbäck är väl ingen muntergök och har kanske haft ett småfrostigt förhållande till massmedia och journalister, men jämfört med Maradona framstår det en aning varmare.

Armando Diego höll inte tillbaka vad han tyckte på presskonferensen efteråt. Låt vara att Argentinare förhåller sig till invektiv med sexuell innebörd på ett annorlunda sätt jämfört med oss svenskar, men vi fick aldrig höra de orden från Lagerbäck. Fast han har säkert tänkt tanken några gånger…

För att sätta orden i perspektiv rekommenderar jag svensk-argentinaren Martin Ezpeletas fruktansvärt roliga blogg. Varning dock för GROVT språk, för er som fortfarande är finkänsliga.

And again…

Söndagsturneringarna var kalla som vanligt. Av någon anledning är jag mycket starkare i turneringarna under veckan. Till viss del beror det på färre deltagare men det är nog inte hela sanningen. Jag kanske är för splittrad på söndagarna. Dels spelar jag fler turneringar, dels brukar golfen på TV stå på i bakgrunden.

På måndagen spelade vi golf på Arlandastads GK. Den här gången spelade jag inte lika bra men lyckades hålla ihop det och fick 77 slag brutto (par 70). Banan var i fint skick om än med ojämn kvalitet på greenerna. Vissa greener var nyare och sådda med en annan grässort och de var betydligt bättre. Det är bara att så vidare!

Efter golfen åkte jag till Tezukuri för att stoppa i mig lite sashimi moriawase. Tack o lov var det färre gäster så jag slapp vänta. Gino kom förbi och vi satt och pratade en lång stund. Han har många intressanta och vettiga synpunkter vilket gör det väldigt utvecklande och aldrig tråkigt att diskutera med honom. Konversationen är hela tiden på väg framåt i ett flyt, även om det blir tyst ett tag!

När jag kom hem var jag för seg för att spela något online. Det gjorde jag istället idag. Med framgång. Som vanligt spelade jag fyra tävlingar som börjar runt nio-tiden. Ett tag gick det väldigt bra i Unibets 20k garanti. Jag hade 100k i marker när tvåan hade 50k och det var drygt 100 spelare kvar med 50 priser. Jag fick inget pris….

Desto bättre gick det på C2:s 25k garanti. Med 203 deltagare tog jag mig till finalbord. Väl på ett finalbord vet ni vad som händer, eller hur? Ni tror väl snart att jag är mytoman som vissa andra huvudbonader, och jag vet att det låter sjukt, men jag vann faktiskt igen!

Den här gången fick jag ganska hårt motstånd av andraplatstagaren. Utan tvekan var vi de två bästa vid finalbordet och jag gnisslade tänderna ett par gånger när han var all-in mot någon, men lyckades träffa sin två-outare på sista kortet. Till slut vann jag dock en rättvis seger över honom när alla andra åkt ut efter passivitetsvarning, med 66 över 33. All-in preflop, hehe…och nettovinst på 6600 euro. Veckopengen är redan bärgad, innan torsdag!

Ett tag funderade jag på om jag kanske varit en aning för hård mot Hatten tidigare. Han har aldrig gjort mig något ont, även om han har svårt att hålla sig till sanningen. Fast gillar man att sticka ut hakan får man vara beredd på en käftsmäll ibland. Efter att ha läst Norinders senaste blogg kände jag mig dock inte så elak längre…

Dessutom undrar jag vem Hatten försöker lura i sin senaste krönika i Pokermagazine. Han beskriver där hur han för många år sedan spelade backgammon med några “utländska killar” på en svartklubb i Hammarbyhamnen. När klubben stängde var de skyldiga Hatten 20 000 eftersom de spelade så dåligt, men ville bara betala 10 000. När Hatten protesterade visade en av killarna, enligt Hatten, en pistolkolv och tyckte att Hatten skulle nöja sig med tian. Han tog pengarna och stack “som en blixt till taxin”.

Jag tycker historien låter som “finn fem fel” om jag ska vara ärlig. Efter att ha jobbat tre år i Ryssland som casino-chef under “vilda östern-tiden” och sett en del pistolkolvar och deras innehavare låter det ganska osannolikt att dramat skulle ha utspelat sig så som Hatten beskriver.

Men, men jag kan ha fel…

På Facebook skrivs och skickas det en hel del skräp, men ibland kan det vara en ganska rolig källa.

 

Oops, I did it again.

I måndags spelade vi golf på Österåkers GK. Jag hade kanske bästa bollträffen för i år och gick på 77 slag på svåra Västerled i hygglig blåst. Trots några slarviga puttar och ett par taktiska misstag på slutet. Tydligen kunde jag inte flyga bollen 260 meter med spoon över tjockruffen…

Det var med stor förväntan vi spelade på Kevinge igår. Tyvärr fick jag bara fem timmars sömn den här gången, vilket visade sig i tappad koncentration några gånger, med fyra streckade hål som resultat. Totalen blev 32 poäng, men eftersom gänget på Mälartouren består av halta och lytta gubbar räckte det till en ledig andraplats, trots 15 deltagare.

Nu blåste det en del, vilket passar mig, samtidigt som personalen har tuffat till banan lite med högt gräs på otrevliga ställen. Kevinge ser betydligt läckrare ut nu än för bara ett par år sedan med allt vildvuxet gräs runt bunkrarna. Greenerna var helt okej med bra rull. Ska jag vara en aning kinkig kunde de torkat dem lite. Som jag alltid tycker...

På vägen hem åkte jag förbi Tezukuri i Sjöstaden för lite sashimi. Tydligen är det fler än jag som gillar stället då det var 40 minuters väntetid från beställning. Nästa gång blir det telefonbeställning. Istället åkte jag hem, gjorde en smaskig sallad och bänkade mig framför TV:n för att spela lite poker samtidigt som jag kikade på friidrott.

Det blev en härlig kväll! Damernas höjd var om inte den mest rafflande, men ändå helt godkänd vad det gällde spänning. Intressant att se hur tyskan Ariane Friedrich lyckades få ett helt stadion knäpptyst när hon skulle hoppa. Och då menar jag absolut tyst! Det var bara någon tiokampare som stönade iväg sitt spjut i andra änden som hördes.

Det var också rätt härligt att se hur hon, trots alla förväntningar och press från hemmapubliken, njöt av ögonblicket och stod och log när hon fokuserade på hoppet. När hon sedan kom på bronsplats såg hon innerligt glad ut och kramade t.o.m. om segrarinnan Blanka Vlasic. Inga divafasoner alls. Respekt!

Var det något mer?

Jo, just det. Bolt. Inget märkvärdigt. Bara ett nytt världsrekord på 19.19 och skjuta lite låtsaspil med maskoten Berlino. I shot the sheriff, but did not shoot…. Normal Jamaicansk afton.

Under tiden avverkade jag tre Texas-turneringar och den sedvanliga Omaha-turren eftersom det var torsdag. För ovanlighetens skull vann jag inte Omahan, så istället fick det bli vinst i 20k garantin på 24hPoker! Fyra timmars jobb och 6500 euro i vinst.

Den senaste tiden har jag hittat en väldigt bra rytm i turneringar vilket gett mig sjukt många vinster i förhållande till deltagarantal och antal finalbord. I sommar har jag ungefär vunnit 6 av 10, kommit tvåa 2 ggr och övrig placering 2 ggr. Det i tävlingar med 100 till 800 deltagare. Normale!?

Dags att börja spela lite större turneringar igen.

Veckans Brasklapp står Jan “Hatten” Helander för. Han brukar ge tips om olika spel på idrott och hästar. Enligt egen utsago går det bra och de tjänar pengar varje år. Normalt sett bygger man sina beslut på faktorer som skadeläge, formkurva, motivation osv.

Tydligen ska man akta sig för att lyssna på Hattens tips vad beträffar friidrott. Först hade Hatten en “sjuk feeling för att Bolt inte vinner” för att efter finalen konstatera att “marknaden ansåg Bolt vara övervärderad”. Lyckligtvis hade Hatten , hrm…, insett att marknaden var ute och cyklade och, ähum.., redan bytt fot för att inte förlora sin insats.

Jag förmodar att han tittar på försök och kvalheat, eftersom han lämnar tips om slutvinnare, och uppenbarligen förstår han inte vad han ser. Eller så gillar han att sticka ut hakan för att få glänsa den gången han har rätt.

Den gången en fiskmås flyger in och attackerar Usain på bana 4. Va? Han fortsätter springa! Nu kommer det en hare in på bana 4. Usain snubblar! Men fortsätter ändå!

Men vad fan! Vem har parkerat en cykel på bana 4? Usain hoppar över, men ve och fasa, han vinner bara med en tiondel. Nåja, bättre lycka nästa gång.

Jag dedikerar den här stensköna BEP-låten till ‘en Gamblers vardag’. (Låt nummer 6 i playlist)

Golfmåndag

Tydligen räckte inte 5 timmars sömn särskilt långt. Hög värme och lågt blodsocker gjorde att jag var alldeles vimsig efter 4-5 hål. Fyrputten på trean hjälpte nog till också...
Vidbynäs är en av de bästa banorna i Stockholms-trakten. Bra layout, massa välplacerade bunkrar och kluriga greenområden. Skicket på greenerna är fantastiskt! Det är bara Bro-Hof som förmodligen kan slå dem på fingrarna.



När vi fikade efter halva rundan stoppade jag i mig glassar, choklad och saft som en 6-åring på kalas för att få upp blodsockret. Det hjälpte mig rätt snabbt och jag spelade klart bättre sista nio, men skadan var redan gjord. Dessutom spelade Jegis som i trance och eftersom han spelade på 15 i hcp medan jag fick 4 slag insåg jag att det inte fanns något hopp. Problemet var bara att han ledde även open!

Inte fan ska jag ta stryk även på bruttoscoren av en halvhalt gubbjävel med Doyle Brunson-moppe på golfbanan!
Jag försökte kriga men det ville sig inte. Jegis fortsatte lira strålande och mitt enda hopp var att batteriet i moppen, som börjat ta slut, skulle dö helt så att han fick bära bagen sista hålen. Listig som han var hoppade han av och gick sidan om för kräma ur det sista ur batteriet. Han lyckades hålla undan och gick på 83 slag emedan jag själv gjorde årets sämsta rond på 87 slag.
Förnedringen var total!

Jag skulle ha legat på stranden i värmen och solen istället...

Well, well sportslig som man är måste jag gratta Jegis till väldigt bra spel. Nästa gång ska jag kortsluta batteriet.

Kniven var med och spelade eftersom han är på kort visit i stan, så vi bestämde att gå ut och käka efteråt med Gino. Vi ringde Frej också men han har nyligen blivit pappa igen, så av förståeliga skäl fick han avböja.
Grattis till Frej o Anette!

Den nye ska heta Axel, precis som Knivens nya heter. Blir det Axlar i plural?

Vi åt och skrattade gott på Il Conte och som vanligt blev Gino tilltalad vid förnamn av personalen. Finns det någon han inte känner?

Apropå Norinder vs Hatten finns det mer utav den varan vad beträffar Hatten. Jag har själv personligen varit med två gånger när han skämt ut sig inför Kniven. Nykter.
Jag kom ihåg episoderna men kände inte till bakgrundshistorierna. Nu fyllde han i luckorna som jag tänkte delge er senare.

Jag antar att Micke blir sugen på att läsa om det...