Idag ringde telefonen. Det var någon som hette Tobias på Sportbladet och han undrade om han kunde ställa lite frågor angående det nyöppnade casinot i Azov City. Han hade hört att jag jobbat som casino-chef i Ryssland.
Jag påpekade att det var 13 år sedan och att det mesta med stor sannolikhet förändrats sedan dess. En kvart senare tackade han för min hjälp och resultatet blev följande artikel.
Hela tre meningar med sparsam info om Azov och resten om min tid i S:t Petersburg. Förvisso återgav han mina ord ganska rakt av, utan att vinkla det särskilt mycket (törs jag gissa att Tobias är ganska ny inom sitt gebit och därför ännu inte drabbats av journaliståkomman "vinkling för att göra det mer intressant")
Fast rubriken är ju en klassisk kvällstidningsförledning. Inte mycket om Azov, men det är kanske lika bra det. Det är ingen dum tanke att ta några riktigt avskydda skitstäder, dit ingen utan tvång vill sätta sin fot, och göra dem eftertraktade bland alla som är lite spelsugna.
Jag menar, vem vill åka till Altaj, (angränsande till Mongoliet), östkusten borta vid Korea, nämnda Azov och sist men inte minst (kanske skitigast) Kalinigrad om det inte vore för möjligheten att ta sig ett lir på rouletten eller BJ:n. Det kanske till och med blir en het pokerturnering i Kalinigrad (pokerstars siktar ju på världsherravälde). Jag har visserligen aldrig varit där, men det jag sett och läst om staden lär inte få allmänheten att döpa den till Östersjöns Monte Carlo....
9 månader sedan
5 kommentarer:
Du låter nästan lite bitter på journalisters vinklingar. Men jag kan lova att ingen jäkel skulle vilja läsa tidningarna om artiklarna handlade om allt och ingenting. =)
Nu är ju du rutinerad, men många som blir intervjuade för första gången blir besvikna på resultat och vinklingen av texten. Det beror oftast inte på just vinklingen i sig, utan på att intervjupersonen inte fick med hela sin livs historia eller just det där citat som han var så nöjd med. Ren egenkärlek alltså. =)
Bitter har jag aldrig varit, men sarkasmerna brukar däremot flöda, Dybban.
Jag förstår att journalister måste klippa ihop och korta ner och ofta sköts det med bravur, MEN ibland blir det komiskt vinklat för att journalisten själv fick till en sådan fantastisk rubrik eller mening.
Ren journalistisk egenkärlek alltså. =)
Hehe. Trodde inte du va bitter heller. Bara retas.
Jag förstår va du menar. Vissa journalister lyckas verkligen göra en höna av en fjäder eller en tupp av en kyckling. Men vinklingar i sig är bara bra för journalistiken. Även egenkära. =)
Ha de gott!
Peter: Jag förstår vad du vill säga, men det är nog inte att artiklar är vinklade som stör dig utan när de är vinklade på ett irrelevant, orättvist eller långsökt sätt.
Att en artikel har en vinkel betyder inte att den är subjektivt skriven, utan att skrienten har valt att belysa en viss aspekt av något.
Precis som Dybban säger så måste en artikel (liksom ett blogginlägg) vara vinklat för att det ska vara värt att läsa. Annars blir det ungefär som om man sätter upp en webkamera i ett random gathörn och publicerar rätt av. Eller som Hipp Hipps parodier på Melodikrysset:
http://www.youtube.com/watch?v=_HcjyHucz0Q
Okej Johan, jag tror att jag felanvänt uttrycket vinkla. Jag har menat med vinkla som du säger att vrida artikeln till något orättvist eller långsökt.
Det är det jag opponerar mig mot.
Exempelvis svenska journalisters försök att få Northug att framstå som en dryg jävel som psykar och ogillar svenskar.
Förmodligen har de all respekt för varandra och den träning de lägger ner, samtidigt som de drar en spader mellan varven.
Skicka en kommentar