Poker och finkultur

Igår blev jag intervjuad av Åsa på tidningen First Poker. Nybliven Lidingöbo som jag är föreslog jag att vi skulle träffas på ett ställe som för mig är nära förknippat med den här ön: Millesgården.

Bilderna tagna i september -05. Inte fullt lika mycket barmark just nu..

Intervjun på deras fik och lite bilder på mig bland Milles fantastiska skulpturer. Så var planen. Vi bestämde träff 14:30. Jag kom för ovanlighetens skull i tid men såg ingen Åsa utanför. Hon kanske var inne i receptionen? Ingen Åsa där heller så jag antog hon var lite försenad.

Under tiden frågade jag om det var okej att ta lite bilder ute på gårdsplanen. Receptionisten visste inte och ringde upp deras presschef, en myndig kvinnlig sådan, och räckte över luren till mig.
Lite kortfattat utspann sig följande samtal:

PE (det är jag): "Hej, vi tänkte göra en intervju med mig och ta lite bilder för en pokertidning. Eftersom jag bor på Lidingö tyckte vi att det var en bra koppling med Millesgården. Nu undrar jag om det är okej?

MKPC (myndig kvinnlig presschef): "Och vem är du?" (lol, stenhård utgång, hon är slipad)

PE: "Mja, jag heter PE och är väl inte känd bland allmänheten, men bland pokerspelare är jag mer bekant."

MKPC: "Millesgården vill nog inte bli förknippat med poker och sånt där. Det förstår du säkert."

Eftersom jag var på mitt snällaste humör frågade jag inte vad "sånt där" var och lät bli att undra om det hade gått bra ifall jag var Bridge-spelare eller om det ingick i "sånt där". Vi enades slutligen om att bilder fick tas bara det inte framgick att vi var på Millesgården, suck, och jag var tvungen att skriva under ett intyg innan.

Fortfarande såg jag ingen Åsa men 14:45 fick jag ett SMS från henne: "Jag sitter på Millesgårdens fik". Okej, hon hade gått in i förväg.

Receptionisterna var tillmötesgående och hoppades att allt skulle gå bra. Jag fick till och med påminna dem om att jag inte betalt inrädet på 90 kronor. Efter det gick jag upp till fiket där Åsa satt och förklarade hur det låg till. Givetvis hade jag glömt att man kunde gå in på Millesgårdens café via en annan ingång. Utan att betala entré....

Nåja, jag babblade på i drygt två timmar med lite stödfrågor från Åsa. Som vanligt stängde de fiket utan att jag fick prata till punkt, men något matnyttigt kanske Åsa kan krama ur det till slut.

Vi provade att ta någon bild utomhus men eftersom det snöade var det meningslöst. Mycket rabalder för "sånt där" och det blev inte ens en tummetott...

Istället åkte vi till biblioteket där jag parkerade mig i en väl insutten skinnfåtölj medan Åsa knäppte av ett femtiotal bilder. Kan inte påstå att jag är photo genique direkt, men någon av dem ska väl kunna publiceras.

Tidningen kommer ut om någon månad. Om jag inte är bortredigerad får ni köpa den då.

Har ni aldrig varit på Millesgården kan jag rekommendera ett besök en solig sommardag. Det är lugnt och rofyllt bland alla fascinerande skulpturer med en härlig utsikt över östra Stockholm och vattnet. Ren terapi för en sargad pokersjäl.

Milles skulpturerade ofta sina verk i brons, så det här inte är gjort av honom.

Lite suddigt. Amish style.