Sömnproblem

Under en lång tid har jag gått och lagt mig väldigt sent på nätterna/morgnarna, men nu tänkte jag försöka komma till en mer normal dygnsrytm. Igår gick jag och lade mig redan halv tre! Förvisso behövde jag det eftersom Emma hade tid hos tandläkaren klockan elva, men trots att jag var trött vid läggdags och somnade ögonblickligen, sov jag bara fyra timmar.

Normalt sett har jag inga sömnproblem men nu vägrade min kropp somna om. Jag fick ta igen det med en tvåtimmars siesta på eftermiddagen. Straffet för att man lever som en vampyr?

Emma hade ridskolelektion på kvällen. Numera börjar jag bli en fena på att sadla hästen. Har också lärt mig att när hästen vägra ta betslet i munnen sticker man bara in fingret i mungipan på den, så gapar den automatiskt och då är det bara att trycka dit betslet. Hästframtänder är ju ganska imponerande och ser ut att kunna knipsa av din hand om pållen så skulle vilja, men kindtänderna sitter längre bak i käken och därför uppstår en glipa utan tänder.

Jag måste erkänna att jag inte kände mig helt övertygad över att sticka in en av mina kära fingrar i käften på en trilskande häst första gången. Hur skulle det gå med golfen om den fick för sig att tugga lite? Fast nu har jag kommit över det. För tillfället.

Min egen träning går stenbra! Igår lyfte jag vikter som låg 15-25 % över gången innan. Ändå hade jag ätit frukost ganska nära inpå och normalt sett behöver jag nästan två timmars matsmältning innan ett pass för att inte känna mig däst. Ibland vet man inte när energin kickar in!

Frukost vid sjutiden på kvällen, förresten…

Pokern har jag tagit det lugnt med i två dagar. Aj då, nu är klockan redan fyra. Måste i säng.

Avslutningsvis måste jag referera till en artikel om Silvio Berlusconi i senaste numret av Café. Den beskriver 10 av den eminente italienske premiärministerns blundrar. Den lille mannen med de stora ADHD-symptomen är inte direkt känd för att väga sina ord på guldvåg.

Ett exempel:

Staden L’Aquila i Italien drabbades av jordbävning i våras. Resultat: 300 döda, tusentals skadade, 70 000 förlorade sina hem. Gigantiska tältbyar byggdes med katastrofhjälp för att hjälpa de nödställda.

Berlusconi i intervju: “De har allt de behöver, de får medicinsk hjälp, varm mat….naturligtvis är deras bostad lite temporär, men de borde se på situationen som en campinghelg.”

Ska man skratta eller gråta?

Blir man smal av socker?

Kom precis hem från träningen, lätt illamående efter ett hårt benpass. Kan bli så ibland när jag tar ut mig. Efteråt känns det mer tillfredsställande. Det är skönt att jag kommit igång på allvar igen och åker till gymmet även vissa dagar när jag inte känner för det.

Måste börja ta med mig en musikspelare dock, musiken på SATS i Sickla är minst sagt varierande. Lite för mycket hårdrock varvat med rumänsk eurodisco kan ju få vem som helst att tappa hantlarna på fötterna. Kanske därför jag är illamående, när jag tänker på saken?

Nåja, kroppen känns bra. Inga skavanker för tillfället och formen är på väg. Jag har ju dragit ner kraftigt på alla kolhydrater den senaste tiden. Äter ingen potatis, pasta, bröd eller ris. Istället försöker jag ersätta den energin med fett, gärna mättat fett. Fet mjölk, gräddost, manchego, pata negra, massvis med ägg etc.

Effekten har blivit att jag är mätt hela tiden, har inget sockersug alls OCH tappat bukfett! Fan vet om inte tvättbrädan kommer att synas till sommaren!

I vilket fall behöver jag inte banta. Förr i tiden, när jag var barn, fanns den här fantastiska produkten. Bantargodis!

Lite otur med namnet bara….

Nu kan man tycka att vi var lite okunniga och arroganta på sjuttiotalet med den här typen av produkt. Självklart fattar väl vem som helst att det inte funkar! Eller?

På apoteket av idag är det otroligt nog inte mycket bättre!

Kostdoktorn är nog inte ensam om att undra.

 

Ikväll blir det lite online-turneringar. Det är ju torsdag och Omaha-dags på 24hPoker bland annat.

Jag hann inte skriva klart innan borden började ploppa upp, men nu har jag spelat klart. Fyra Texas-turneringar resultatlösa, men givetvis finalbord på Omahan. Tyvärr bara en fjärdeplats till slut. Jag börjar tappa stinget.

Jag och Ronaldinho….

Nuförtiden när Emma går och lägger sig avslutar hon med:

-“God natt pappa, jag älskar dig. Hur många bord spelar du?”

Mitt svar blir: –“Jag älskar dig också. Fyra bord kvar just nu.”

Emma:-“Bra.” Sedan somnar hon.

Är det ett bra eller dåligt tecken på mitt faderskap?

Jag hittade en artikel om en kille i England som definitivt har fått en bra uppfostran. Underbart att det finns sådana hjältar i vårt krassa samhälle.

Det kvackas om Bjuv

Jag har äntligen kommit igång med träningen igen. Av någon anledning (lathet kanske?) har jag inte varit i ett gym på flera månader. När jag var i Prag passade jag på att ta ett pass i det utmärkta gymmet på hotellet. För att inte bli helt förlamad av träningsvärk petade jag dock mest på vikterna, kanske en tredjedel av vad jag brukar köra med.

Den senaste veckan har jag varit på SATS tre gånger och ökat successivt på intensiteten. Visserligen går jag som en anka för tillfället, men det släpper snart så att jag kan köra lite hårdare. Jag tänkte prova på lite Crossfit för att se hur det fungerar för mig. Det är aldrig fel att köra explosiva övningar så att man får lite mer längd i golfslagen. Egot gillar det i varje fall. Jag får snacka lite med Yogaman Öman.

Tyvärr börjar det bli mörkt och kallt på kvällarna men jag har ändå fortsatt träna golf på rangen i Tyresö. Slagen sitter bättre än någonsin och jag måste nog ta en golfresa till Irland snart. Eller Portugal. Fan, till och med Skåne är bättre än här snart…

Puttinggreen på Tyresö är dock en misär. Man kan lika bra putta på valfri gräsmatta. För att behålla mitt fina puttingstroke brukar jag nöta på en puttmatta hemma. En bra övning jag kör varje dag är att sätta 20 puttar i rad från 2,5 meter. Missar jag får jag börja om och jag får inte sluta innan jag klarat det. Det intressanta inträffar när man kommer till putt 19 och 20. Då känner man av “allvaret” och tendensen att stelna till för att styra putten ökar. Det påminner en del om viktiga puttar i verkliga livet som “måste” sättas.

Häromdagen kom jag dock in i zonen och satte 82 puttar i rad från 2,5 meter! Till slut missade jag för att det inte var roligt längre och fokuset försvann. Ni märker vilket hårt liv man lever….

En annan Anka det skrivs mycket om är Anna. Hon kommer alltså från samma lilla håla, Bjuv, som jag växte upp i. Hon är några år yngre än jag så jag har inget minne av henne från skolan. Jag undviker att se på all form av dokusåpor men jag kanske skulle kika på något avsnitt av “Svenska Hollywoodfruar”. Av vad som framgått i massmedia verkar Anna vara en ganska slagfärdig flicka, kanske inte den vassaste kniven i besticklådan, men hon får ju den uppmärksamhet hon verkar eftertrakta. Dessutom verkar hon kunna slå mynt av den.

Nu har turistbyrån i Bjuv chansen att öka turist-tillströmningen medan fru Anka är på all medias framsidor. Det verkar som en hel del människor retar sig på henne, men va fan, även dålig reklam är reklam.

Apropå dokusåpor måste jag erkänna att jag kollat lite på “Idol” tillsammans med Emma och Lena. Jag gillar konceptet med att upptäcka talanger som utvecklas under en intensiv period där de starkaste och de som verkligen vill mest till slut lyckas.

I England har de en variant på “Idol” som heter “X-factor”. En 27-årig skollärare lyckas okej på sin första audition inför publik. Hygglig scenkänsla, skulle man kunna säga….