Det kvackas om Bjuv

Jag har äntligen kommit igång med träningen igen. Av någon anledning (lathet kanske?) har jag inte varit i ett gym på flera månader. När jag var i Prag passade jag på att ta ett pass i det utmärkta gymmet på hotellet. För att inte bli helt förlamad av träningsvärk petade jag dock mest på vikterna, kanske en tredjedel av vad jag brukar köra med.

Den senaste veckan har jag varit på SATS tre gånger och ökat successivt på intensiteten. Visserligen går jag som en anka för tillfället, men det släpper snart så att jag kan köra lite hårdare. Jag tänkte prova på lite Crossfit för att se hur det fungerar för mig. Det är aldrig fel att köra explosiva övningar så att man får lite mer längd i golfslagen. Egot gillar det i varje fall. Jag får snacka lite med Yogaman Öman.

Tyvärr börjar det bli mörkt och kallt på kvällarna men jag har ändå fortsatt träna golf på rangen i Tyresö. Slagen sitter bättre än någonsin och jag måste nog ta en golfresa till Irland snart. Eller Portugal. Fan, till och med Skåne är bättre än här snart…

Puttinggreen på Tyresö är dock en misär. Man kan lika bra putta på valfri gräsmatta. För att behålla mitt fina puttingstroke brukar jag nöta på en puttmatta hemma. En bra övning jag kör varje dag är att sätta 20 puttar i rad från 2,5 meter. Missar jag får jag börja om och jag får inte sluta innan jag klarat det. Det intressanta inträffar när man kommer till putt 19 och 20. Då känner man av “allvaret” och tendensen att stelna till för att styra putten ökar. Det påminner en del om viktiga puttar i verkliga livet som “måste” sättas.

Häromdagen kom jag dock in i zonen och satte 82 puttar i rad från 2,5 meter! Till slut missade jag för att det inte var roligt längre och fokuset försvann. Ni märker vilket hårt liv man lever….

En annan Anka det skrivs mycket om är Anna. Hon kommer alltså från samma lilla håla, Bjuv, som jag växte upp i. Hon är några år yngre än jag så jag har inget minne av henne från skolan. Jag undviker att se på all form av dokusåpor men jag kanske skulle kika på något avsnitt av “Svenska Hollywoodfruar”. Av vad som framgått i massmedia verkar Anna vara en ganska slagfärdig flicka, kanske inte den vassaste kniven i besticklådan, men hon får ju den uppmärksamhet hon verkar eftertrakta. Dessutom verkar hon kunna slå mynt av den.

Nu har turistbyrån i Bjuv chansen att öka turist-tillströmningen medan fru Anka är på all medias framsidor. Det verkar som en hel del människor retar sig på henne, men va fan, även dålig reklam är reklam.

Apropå dokusåpor måste jag erkänna att jag kollat lite på “Idol” tillsammans med Emma och Lena. Jag gillar konceptet med att upptäcka talanger som utvecklas under en intensiv period där de starkaste och de som verkligen vill mest till slut lyckas.

I England har de en variant på “Idol” som heter “X-factor”. En 27-årig skollärare lyckas okej på sin första audition inför publik. Hygglig scenkänsla, skulle man kunna säga….

Hinderbana: ingen dans på rosor

Idag sprang jag hinderbana med Yogaman vid Karlbergs Slott. Det var skitkul men samtidigt vidrigt jobbigt. Christan beskriver i sin blogg hur passet gick tillväga. Tilläggas kan att banan går i en slinga av tre raksträckor. När jag avverkat första raksträckan på första varvet tror jag att hjärtat slog 200+ slag i minuten och sedan kom, för mig, värsta hindret. Det Irländska bordet. En planka drygt 2 meter upp som man ska hoppa upp på och klättra över. Jag försökte bägge varven men det gick bara inte så mina tider var med lite fusk.

De tre sista bilderna visar det “härliga” Irländska bordet och hur jag äntligen lyckas ta mig över.

Senare när vi vilat testade jag igen och lyckades till slut häva mig upp och över så nästa gång ska jag klara hela banan utan fusk.

När jag kom till tredje raksträckan skulle man hoppa ner i lejongropen och upp på andra sidan. Jag lovar, det var inte med glädje men jag bet ihop och trots ett hjärta som ville hoppa ur bröstkorgen, ett svalg som höll på att klibba igen och ett tunnelseende av Mont Blanc-längd lyckades jag ta mig upp och igenom de sista hindren. Och allt som allt tog det c:a 5 minuter för mig. Det kändes som jag sprungit i en timme!

Trots skavda armbågar, ömmande knän och förmodat läskig träningsvärk i morgon gör jag gärna om det, för herregud vilken bra och allsidig träning det är!

Emma testade en del hinder också och beklagade sig att det inte fanns hinderbana för barn. Hehe. Min dotter. Jag får försöka hitta någon på nätet.

Efteråt åkte vi till Hammarby Sjöstad och åt lite sashimi på Tezukuri. Underbart gott och skön miljö på kajen. Frej och Anette kom förbi med småttingarna. Det var inte med direkt dåligt samvete kokosglassen gled ner efter det hårda passet.

Man tror att dagen är över efter en sådan strapats, men träning ger energi. När vi ätit klart hämtade vi golfklubborna och åkte till Tyresö för att slå ett par hinkar. Det gick helt ok för mig medan Emma började träffa boll efter boll och sken som en solstråle ikapp med att självförtroendet ökade.

Inte ens efter det började jag krokna. Hemma spelade jag några turneringar, utan framgång, och sedan lite cashgame, med framgång, och nu sitter jag här klockan tre och skriver. Utan minsta trötthetstecken! Fast snart ska jag lägga mig då vi ska spela golf på Salems GK i morgon och jag tänkte vara utvilad för en gångs skull. Jag måste passa på nu när svingen sitter. Åtminstone gjorde den det idag…

Jag snubblade online (går det?) över en bok som jag bara måste köpa. Den heter “Me Cheeta” skriven av James Lever och handlar om en schimpans som i jag-form berättar om sitt filmstjärneliv. Första kapitlet finns publicerat här.

Läs och låt tårar av skratt porla nedför kinderna!