Ur askan, i Krukan

Efter en smidig hemfärd i det lilla SAAB 340-planet landade jag på Arlanda vid halv fem-tiden i lördags. Precis lagom för att hinna hem och dumpa resväskan innan Krukans månadsfinal började klockan 18.

  Sista bilden visar flyplanstypen, fast vår landning var snäppet bättre…

Det var en 3300 kronors freeze-out med 35 deltagare. Trots att mitt första bord bestod av idel ädel pokeradel; Frej, DBL, Yogaman, Rivieran, Alexandrarna (Anter är den ene) bland andra så fanns det ändå en del riktigt fina skattebetalare med.

Frej fick exempelvis en fin present när mörkarna var 300-600. Frej höjde till 1800 med J 9 i spader. Stora mörken som var en äldre herre, osvensk i sin spelstil, synade. Floppen kom K Q 4. Check efter lite fundering från gentlemannen. Frej checkade likaså. Turn var en tia. Katjing!

Nu betade gentlemannen ut 3400 och Frej höjde genast till 10k. Snabb syn. Sista kortet var en sjua. Inga färger. Check från gentlemannen och Frej betade saktmodigt 20k.

All-in kom det blixtsnabbt som gensvar! Frej blev så paff att han bad dealern räkna hur mycket. Själv hade Frej 24k kvar och det visade sig att motståndaren hade en aning mindre. När dealern började räkna insåg Frej att det inte spelade någon roll eftersom gentlemannen var så oberäknelig och om han nu hade AJ och högre stege fick det vara så. När Frej synade visade fienden upp QJ. Par i damer med ett numera dött stegdrag.

Ett typexempel på en spelare som inte tänker sig in vad motståndaren kan ha. Att Frej har bra när han höjer till 10k inser man eftersom Frej är medveten om hur syngalen motståndaren är och därför bara höjer med en genuin hand. Den lär han inte lägga när sista kortet är blankt. Tydligen insåg inte gentlemannen det och “stackars” Frej fick hålla på och stapla marker i fem minuter innan han fick ordning på dem.

Själv tog jag det lugnt och höll mig mest flytande. Slutligen kom vi till finalbord där jag fick uppleva en formidabel kaskad av ospelbara händer medan det höjdes till höger och vänster runt omkring mig. Jag bidade min tid.

Krukan har en fantastisk struktur på slutet av turneringarna vilket innebar att vi säkert spelade i ett par timmar utan att någon åkte ut. Det var bara fyra priser varav 40k sek i förstapris vilket hade till effekt att de med små stackar spelade tight och väntade in bra lägen.

Mitt kom. Frej satt med 170k och höjde till 8k då mörkarna var 1500-3000 och fick syn av en ganska lös spelare med runt 80k i sin stack. Den andra Alexander, med c:a 70k, funderade en stund innan han synade. Jag är ganska säker på att han övervägde att gå all-in men kom fram till att det var riskabelt.

Jag satt på stora mörken och var illa ute med 22k totalt, men fru fortuna ville få mig på bättre humör och gav mig QQ. Givetvis gick jag all-in med futtiga 14k till och hoppades på omslag då det skulle bli svårt att överleva mot TRE spelare.

Frej tyckte som jag att motståndarna spelat sina händer svagt, om de nu inte slöspelade AA eller KK, och gick all-in med AJ. Han var helt säker på att de skulle lägga sig men den lösa spelaren hade en överraskningshand. Av någon anledning hade han valt att bara syna med AK på Frejs första höjning och synade nu all-in.

Alexander hade enligt egen utsago också AJ och passade givetvis. Nu såg det bättre ut för mig med bara ett ess kvar i leken och utan några missöden lyckades jag fyrdubbla på ett bräde. Nu började folk åka ur och ju färre vi blev kvar desto aktivare blev jag. Fick bättre händer, menar jag..

Slutligen sprack bubblan och när vi hade säkrat prispengarna hade jag en rejäl stack. Tyvärr tror jag att den långa dagen kom ifatt mig och jag gjorde ett par svaga spel samtidigt som jag hade lite otur. Det blev ingen ny vinst på Krukan utan en tråkig fjärdeplats som gav 10 500 kronor. Tack och lov var det inget enormt förstapris, för då hade jag blivit ännu mer besviken på min insats på slutet.

Söndagsturneringarna på nätet var en ännu större pina. I tre av dem floppade jag triss, fick in alla pengarna i STORA potter för att bli utköpt på sista kortet av ett överpar. Tre feta tvåoutare. Inte min dag direkt, men det kommer nya…

Det kvackas om Bjuv

Jag har äntligen kommit igång med träningen igen. Av någon anledning (lathet kanske?) har jag inte varit i ett gym på flera månader. När jag var i Prag passade jag på att ta ett pass i det utmärkta gymmet på hotellet. För att inte bli helt förlamad av träningsvärk petade jag dock mest på vikterna, kanske en tredjedel av vad jag brukar köra med.

Den senaste veckan har jag varit på SATS tre gånger och ökat successivt på intensiteten. Visserligen går jag som en anka för tillfället, men det släpper snart så att jag kan köra lite hårdare. Jag tänkte prova på lite Crossfit för att se hur det fungerar för mig. Det är aldrig fel att köra explosiva övningar så att man får lite mer längd i golfslagen. Egot gillar det i varje fall. Jag får snacka lite med Yogaman Öman.

Tyvärr börjar det bli mörkt och kallt på kvällarna men jag har ändå fortsatt träna golf på rangen i Tyresö. Slagen sitter bättre än någonsin och jag måste nog ta en golfresa till Irland snart. Eller Portugal. Fan, till och med Skåne är bättre än här snart…

Puttinggreen på Tyresö är dock en misär. Man kan lika bra putta på valfri gräsmatta. För att behålla mitt fina puttingstroke brukar jag nöta på en puttmatta hemma. En bra övning jag kör varje dag är att sätta 20 puttar i rad från 2,5 meter. Missar jag får jag börja om och jag får inte sluta innan jag klarat det. Det intressanta inträffar när man kommer till putt 19 och 20. Då känner man av “allvaret” och tendensen att stelna till för att styra putten ökar. Det påminner en del om viktiga puttar i verkliga livet som “måste” sättas.

Häromdagen kom jag dock in i zonen och satte 82 puttar i rad från 2,5 meter! Till slut missade jag för att det inte var roligt längre och fokuset försvann. Ni märker vilket hårt liv man lever….

En annan Anka det skrivs mycket om är Anna. Hon kommer alltså från samma lilla håla, Bjuv, som jag växte upp i. Hon är några år yngre än jag så jag har inget minne av henne från skolan. Jag undviker att se på all form av dokusåpor men jag kanske skulle kika på något avsnitt av “Svenska Hollywoodfruar”. Av vad som framgått i massmedia verkar Anna vara en ganska slagfärdig flicka, kanske inte den vassaste kniven i besticklådan, men hon får ju den uppmärksamhet hon verkar eftertrakta. Dessutom verkar hon kunna slå mynt av den.

Nu har turistbyrån i Bjuv chansen att öka turist-tillströmningen medan fru Anka är på all medias framsidor. Det verkar som en hel del människor retar sig på henne, men va fan, även dålig reklam är reklam.

Apropå dokusåpor måste jag erkänna att jag kollat lite på “Idol” tillsammans med Emma och Lena. Jag gillar konceptet med att upptäcka talanger som utvecklas under en intensiv period där de starkaste och de som verkligen vill mest till slut lyckas.

I England har de en variant på “Idol” som heter “X-factor”. En 27-årig skollärare lyckas okej på sin första audition inför publik. Hygglig scenkänsla, skulle man kunna säga….

Hinderbana: ingen dans på rosor

Idag sprang jag hinderbana med Yogaman vid Karlbergs Slott. Det var skitkul men samtidigt vidrigt jobbigt. Christan beskriver i sin blogg hur passet gick tillväga. Tilläggas kan att banan går i en slinga av tre raksträckor. När jag avverkat första raksträckan på första varvet tror jag att hjärtat slog 200+ slag i minuten och sedan kom, för mig, värsta hindret. Det Irländska bordet. En planka drygt 2 meter upp som man ska hoppa upp på och klättra över. Jag försökte bägge varven men det gick bara inte så mina tider var med lite fusk.

De tre sista bilderna visar det “härliga” Irländska bordet och hur jag äntligen lyckas ta mig över.

Senare när vi vilat testade jag igen och lyckades till slut häva mig upp och över så nästa gång ska jag klara hela banan utan fusk.

När jag kom till tredje raksträckan skulle man hoppa ner i lejongropen och upp på andra sidan. Jag lovar, det var inte med glädje men jag bet ihop och trots ett hjärta som ville hoppa ur bröstkorgen, ett svalg som höll på att klibba igen och ett tunnelseende av Mont Blanc-längd lyckades jag ta mig upp och igenom de sista hindren. Och allt som allt tog det c:a 5 minuter för mig. Det kändes som jag sprungit i en timme!

Trots skavda armbågar, ömmande knän och förmodat läskig träningsvärk i morgon gör jag gärna om det, för herregud vilken bra och allsidig träning det är!

Emma testade en del hinder också och beklagade sig att det inte fanns hinderbana för barn. Hehe. Min dotter. Jag får försöka hitta någon på nätet.

Efteråt åkte vi till Hammarby Sjöstad och åt lite sashimi på Tezukuri. Underbart gott och skön miljö på kajen. Frej och Anette kom förbi med småttingarna. Det var inte med direkt dåligt samvete kokosglassen gled ner efter det hårda passet.

Man tror att dagen är över efter en sådan strapats, men träning ger energi. När vi ätit klart hämtade vi golfklubborna och åkte till Tyresö för att slå ett par hinkar. Det gick helt ok för mig medan Emma började träffa boll efter boll och sken som en solstråle ikapp med att självförtroendet ökade.

Inte ens efter det började jag krokna. Hemma spelade jag några turneringar, utan framgång, och sedan lite cashgame, med framgång, och nu sitter jag här klockan tre och skriver. Utan minsta trötthetstecken! Fast snart ska jag lägga mig då vi ska spela golf på Salems GK i morgon och jag tänkte vara utvilad för en gångs skull. Jag måste passa på nu när svingen sitter. Åtminstone gjorde den det idag…

Jag snubblade online (går det?) över en bok som jag bara måste köpa. Den heter “Me Cheeta” skriven av James Lever och handlar om en schimpans som i jag-form berättar om sitt filmstjärneliv. Första kapitlet finns publicerat här.

Läs och låt tårar av skratt porla nedför kinderna!

Ibland gör det ont

I söndags spelade jag 6 större turneringar men var helt ur slag och överlevde inte länge i någon av dem. Jag och Emma skulle cykla till Tyresö Havsbad via drivingrangen på Alec’s på dagen. En hygglig sträcka på c:a 1,5 mil enkel väg.

En hel del av vägen är bilväg så jag brukade be henne cykla på trottoaren när det var lämpligt. Tydligen hade hon inte förstått att det är svårt att komma upp med framdäcket om kanten är hög och man cyklar längs med den, vilket resulterade i en omkullkörning och ett vidrigt djupt och stort skrapsår på knäet.

Som förälder finns det inget mer hjärtskärande än när ditt barn har genuint ont. Det var likadant när Emma bröt benet efter två timmar i skidbacken i Sälen för ett par år sedan. Man känner sig så hjälplös och trösten så futtig.

Vi cyklade in till Alec’s som tack o lov låg nära. Grabbarna i shopen fixade fram lite sårtvätt och plåster så jag kunde ta hand om Emma. Hon hade för länge sedan lugnat ner sig och sa att det inte var så farligt. Visserligen är den lilla krabaten en tuff tjej, hon har ju mina gener, men efter snart 20 år i pokerbranschen går jag inte på så lätta bluffar.

Hur som helst var strandbesöket givetvis inställt, men vi försökte oss på att slå några hinkar när vi ändå var på Alec’s. Emma tappade snart sugen och vilade sig i gräset. Min egen träning var bortkastad tid. Hur jag än försökte fokusera tänkte jag bara på hur synd det var om henne.

All min energi var som bortblåst. Som sagt var jag ur form även senare på kvällen när jag spelade söndagsturneringarna och ryckte bara på axlarna åt vissa spel. Det är sjukt vad humöret kan påverkas när någon man älskar råkar ut för något. Och nu pratar jag om ett, visserligen rejält och djupt, men ändå skrapsår.

Jag är full av beundran för föräldrar till barn som råkat ut för allvarliga olyckor eller sjukdomar, och fortsätter kämpa för att leva ett normalt liv.

Över till lite gladare ämne. Golf. Eichhardts golfliv var det någon som muttrade…

Igår spelade vi på Täby GK. Banan har fått mycket kritik det senaste året men jag tyckte den var i bra skick. Inte alls så dålig som ryktats. Greenerna var en aning ojämna (inte många birdieputtar satt) men väldigt torra och fina.

Lövet, han som tar “lövtunna” torvor på tee med drivern, fyllde 50 bast och storstilat bjöd han på greenfee för ett 30-tal personer. Normalt brukar vi vara 8-10 spelare varje omgång på vår Mälartour. Den här gången dök 18 spelare upp (övriga var BG-spelare och vänner till Lövet). Gratis är gott!

Födelsedagsbarnet hade även satt upp ett trevligt prisbord för de bästa resultaten samt närmast hål- och längsta drive-pris. Jag hade inte mycket konkurrens till längsta drive, kruxet var bara att man måste träffa fairway för att driven ska räknas. På 18:e hålet, som gällde för längsta drive, var fairway bred och fin fram till 250 meter, sedan blev det helt plötsligt hälften så brett. Rena US Open-fairway.

Jag kunde förmodligen slagit en trä-trea för att öka mina träffchanser och ändå vunnit, men man vill ju vinna med stil. Eller hur? Jag tryckte av en ärta med drivern mitt i fairway och Robban, min spelpartner, sa att tävlingen var över. Hehe.

Ungefär 250 meter ut satt en skylt där dåvarande längsta drive hade noterats. Matte “Tiger” Forslund stod det. Ja du, Matte. Jag tog skylten och gick och gick och gick och gick. Vagnen gick nästan sönder, så långt var det till min boll. Long-drivingen var numera slut, trots att majoriteten av tävlingsfältet var kvar bakom oss, så jag brydde mig inte om att räkna hur lång den var. Andra var dock fascinerade och stegade fram och tillbaka, ungefär 310 meter landade snittresultatet på. Och då höll jag ändå igen…

Spelmässigt gick det också väldigt bra i 10 hål. Visserligen låg jag ett över par, men det kunde likaväl ha varit 2-3 under. Återigen slog jag bollen ruskigt bra men helt “out of the blue” slog jag en socket, (skaft-träff, inte bra) och fokuset var borta. Synd när jag känner mig så stark. Den här gången hade jag sovit hela sju timmar, efter de lysande turneringsframgångarna på söndagkväll, och ändå hjälpte det inte. Jag får träna på att bibehålla fokus.

I morgon ska jag springa hinderbana med Öman, om det inte regnar. Vi får hålla tummarna på det. Icke regn, vill säga. Jag har fortsatt cyklat lite för att få upp flåset. Idag cyklade jag ex.vis till Tyresö för att hämta bilen som de reparerat.

Jag trodde att jag var ironisk när jag sa 5-6000 för att fläktremmen gått av. Att jag inte kunde hålla truten…. Tydligen hade vattenpumpen gått åt helvete också. Notan landade på 7221 riksdaler, varav 2690:- för arbetet. Man kanske skulle öppna bilverkstad?

Eller frisörsalong? Kolla in de här underverken. Min favorit är 29:e juli. Den bilden är bara så äkta.

Boxas Yogaman som en tjej?

I tisdags var det meningen att jag skulle hänga på Christian Öman till hinderbanan. Jag såg fram emot det, Emma nästan mer, trots att jag visste att det skulle bli tungt. Öman är ju sjukt vältränad och jag… ehrm, kanske inte fullt lika mycket. Risken var överhängande att han skulle köra skiten ur mig.

Tyvärr fick jag ett sms av honom där han ursäktade sig och sa att vi fick ställa in. Han hade nämligen stukat tummen på ett boxningspass dagen innan och nu var den obrukbar.

Christian, är det inte tjejer som boxas med tummarna utåt?

Nåja, han är inget tunnbröd så han lovade att vi skulle få till ett pass i hinderbanan om några dagar. Sannolikt får jag käka upp mina okvädningsord då.

Vädret var fint så istället åkte jag, Lena och Emma till Saltisbadet för att prova den utlovade bad-studsmattan. Dags-inträdet för vuxna är 50 kr och för barn 25 kr, alltså totalt 125 kr för oss. Klockan var nära halv fyra när vi kom så gubben i luckan tittade på sin klocka och sa att eftersom det var sent skulle vi få komma in för 125 kr.

Wow, grym rabatt! Jag tänkte inte så mycket på det men Lena såg i prislistan och påpekade det för mig. Jag försökte kläcka ur mig någon sarkasm, men helt plötsligt var gubben väldigt involverad i samtal med andra badgäster. Hahaha!

Hoppas de lägger den uteblivna rabatten på någon schysst renovering.

Vattnet var varmt men det började blåsa svalt så jag avstod dopp och värmde mig i solen istället. Lena och Emma är inga badkrukor dock så de hoppade i, men på studsmattan var det en massa folk så den stod de över. Vi tar den nästa gång.

Vinden gjorde att vi inte blev långvariga utan vi gick och satte oss på Holmen kök o bar nere i marinan. Stället var supermysigt med alla båtar tre meter ifrån, bra service och väldigt god mat. Lena åt stekt lax med israelisk couscous som smakade strålande, nedsköljt med ett glas friskt ekologiskt Grüner Veltliner. Det tar vi också nästa gång.

Jag lovar och svär att den ena glassen är Emmas…

Stockholms bästa greener!

Jag har varit lite dålig på att skriva de senaste dagarna. Ska bättra mig. Det har varit mycket golf och långa dagar vilket sugit musten ur mig.

Tävlingen på Ullna var inget att memorera. Började optimistiskt och slog bollen bra, men puttade uruselt. Missade korta puttar och självförtroendet bara rann av mig. Bytte putter efter 18 hål men det blev inte bättre. Till slut försvann fokuset totalt och skitslagen haglade.

Synd för Ullna var rolig att spela från vit tee och greenerna var i kanonskick. Vi hade dock trevligt sällskap i bollen och en hel del skratt trots att spelet inte antydde det.

Deltagarna bestod av forummedlemmar på golf.se och det var inte första gången de spelade tillsammans. Jag är alldeles ny på forumet men det var en intressant samling grabbar, det var inga kvinnor med tyvärr, och stämningen var rå men hjärtlig. Jag lär säkert spela fler gånger.

Vann gjorde en kille som kallar sig “amatören” på forumet. Arton år ung, vältränad, slår LÅNGT, grym sving, +4 i hcp, urtrevlig med ett smittsamt leende och på väg till Kalifornien för lite stipendiegolf på UCLA. Någon som vill byta?

Första varvet sköt tvåan 81, jag hade tyvärr 83, medan amatören tog en knapp ledning efter 67 slag…

Pontus Widegren heter han, och okej han lirar i landslaget, men det är ett stort steg ut till proffslivet. Han har alla förutsättningar att lyckas. Jag håller tummarna för att han förvaltar sin potential.

Kanske kan man tjäna en krona på vägen hos bookies?

Ryggen kändes lika rörlig som ett 300-kilos kassaskåp efter 36 hål så jag har smygbörjat med lite yoga-övningar hemma för att få upp rörligheten. På tisdag ska jag testa hinderbana med yogaman Öman. Får se hur jag mår efter det…

Igår spelade vi på Wäsby GK och jag började bra. Låg på par efter 12 hål som kunde varit ett par slag bättre, men avslutningen……lite sämre. Vi glömmer den.

Jegis och Erland tog golfbil så moppen fick stå denna gång.

Wäsby har sitt klubbmästerskap i helgen så banan var trimmad. Fairway är väl inte den bästa, men greenerna! WOW!

Någon medlem sa att de rullade 11,7 på stimpen. “Jo tjena, sa jag. Finns ingen chans.” Trodde jag! Det var det snabbaste jag puttat på i år. Jämna och fina som en dröm. Inte ens Bro-Hof matchar.

Det var så himla kul att slå en mjuk putt uppför som bara fortsatte rulla ett par meter förbi hål. Givetvis hittade jag den bortblåsta puttstroken och puttade som en gud. Tänk om man kunde få putta på såna greener oftare! Då skulle golf vara ännu roligare!

Grattis till Wäsby som har en så vass greenkeeper! Alla ni som spelar golf. Boka en tid snarast efter KM så att ni får uppleva hur greener skall vara.

Efter att ha avslutat så dåligt åkte jag till rangen i Tyresö och slog 5 hinkar i ren ilska. Jag kom ihåg en detalj som Pontus nämnt om sin egen sving och försökte efterlikna det.

Swish, swish, swish lät det när jag matade perfekta järntreor i en jämn takt. Tack än en gång Pontus!

Nu jävlar ska det bli åka av på måndag!

Har ni hört det förut? Nåja, vi får väl se.

När jag kom hem som en trött solstråle kunde jag inte hålla mig från några online-turneringar. I Texas ingen framgång men i Omaha, tro det eller ej, återigen vinst!

Den här gången körde jag över hela fältet från start. 81 deltagare och jag blev väl chipleader när vi var 79 kvar för att sedan utöka den kontinuerligt. Jag måste ha slagit ut över 25 gubbar personligen. Finalbordet var en formalitet. Alla bevakade varandra för att klättra en placering och jag höjde hem 7 av 8 potter.

Som lök på laxen blev min motståndare när vi kom heads-up bortkopplad från nätet. Jag hade 400k i chips och han 130k. Med blindarna 3500-7000 försvann hans pengar fortare än ett gott rödvin hemma hos Yogaman.

Men vad spelar det för roll? Utgången hade ju blivit densamma även om han haft kvar uppkopplingen. Nu sparade vi ju båda tid och jag inkasserade min torsdagsveckopeng, den här gången 3300 euro, på 24hPoker.

Dags att komma i form

Helgen har varit väldigt lugn. Min pappa kom upp och hälsade på från Skåne så vi passade på att åka till J i Nacka Strand i lördags när vädret var lite bättre. Det är perfekt att sitta där i solen och slurpa i sig lite ostron med något gott vitt vin till. Jag och Lena älskar ostron men det är inte många andra jag känner som är särskilt förtjusta i dem.

Jag kan äta 20 st utan problem, men den här gången delade vi på bara 15. Bank-krisen ni vet….

                                             Vaniljglass är gott.

 

På söndagen åkte Emma och Lena till Resarö på kalas. “Tyvärr” arbetar man ju hårt på söndagkvällar så jag fick avstå. Lite yrvaken undrade jag var de var när jag steg upp vid två på eftermiddagen (lite poker spelade jag på lördag kväll). Bilen borta och jag som var sugen på att åka till rangen och slå några hinkar!

Jaja, bagen på ryggen och upp på hojen. Det tog väl en dryg kvart att cykla till Tyresö. Det positiva var att jag var väldigt uppvärmd när jag kom dit. Det negativa var att benen kändes en aning som kokt spagetti…Hur ska man stämma ifrån slagen när allting svajar?

Lite vila och en flaska vatten gjorde susen och träningen blev helt okej. På vägen hem var det motvind så jag fick svettas lite till, men det kändes bra. Jag har rört på mig alldeles för lite på sistone. Dessutom har jag lovat Christian Öman att hänga med till hinderbanan för ett pass någon dag och jag vill ju inte dö av att pumpen exploderar!

Senast jag sprang hinderbana var i lumpen och det är ju, hrmm, ett tag sedan...

Därför är det nog bra om jag kommer igång lite innan. Jag räknar inte golf eftersom man knappast får någon pulsökning när man utövar det.

Korrektion. JAG får ingen pulsökning. Det finns andra i min bekantskapskrets som flåsar som blåsbälgar vid minsta lilla backe om de inte använder golfbil.

Turneringarna på söndag kväll var ingen framgång för min del. Trots att jag var väldigt spelsugen kom jag fel in i många händer och blev raskt utslagen i en efter en. Well, well, det går nya tåg.

Jag läste ett ganska intressant inlägg om PPA och online-poker. PPA är en förening för pokerspelare i USA som försöker verka för pokerns erkännande. Signaturen Dan Druff, hehe, verkar vara påläst.

Vill ni ha er ett gott skratt ska ni kolla in den här artikeln på Wicked Chops Poker. Grabbarna där är väldiga mansgrisar, men kan vara fruktansvärt roliga. Å andra sidan gillar vi väl på vår sida, oftast, att kika lite på snygga tjejer. Även om det blir många bilder på bröst och ben på deras sajt träffar de ofta klockrent med sina kommentarer.

Artikeln är en av många som behandlar huruvida spelarna i “november 9” är bra för poker eller ej, i deras ögon. Videon är obetalbar! Jag skrattar lika mycket varje gång jag ser den.

Dags att sova. Idag ska vi spela på Botkyrka GK. Må vädergudarna vara med oss.