Golfveckan som gick

Dags att sammanfatta senaste veckan.

Dag tre i Barsebäck spelade jag sämre, fick 32 poäng på usla greener efter svagt spel, men ledde med 7 poäng inför finaldagen och var harmonisk. Cy spelade bort sig totalt dag tre, vilket jag hade på känn, eftersom han är för otränad. Det gjorde att jag spelade mer avslappnat, även om Erland utmanade en aning och tog in två poäng efter nio hål för att "bara" ligga sex efter. Jag satte in en liten stöt för att visa mopsarna var skåpet skulle stå och låg två för bra gentemot mitt hcp efter 14 hål och "it was all over, baby".

  Efter att ha defilerat in i mål med 36 poäng vann jag till slut med 6 poäng. Ohotad. Banan var fantastisk (Master Course), vädret ännu mer fantastiskt och mitt spel toppade allt. Träning kan ge resultat. Jag tackar min tränare Johan!

Min lillebror Andreas kom och hämtade mig för en trevlig segermiddag hos vår kära syster som bor inte långt från banan, vilket för mig in på ämnet rottweilrar.

Jag är inte rädd för hundar. Faktum är att jag inte är rädd för särskilt mycket efter att på något sätt kommit till den insikten i mitt liv. Min syster äger två rottweilrar, Jack och Cassie, som båda känner mig trots att jag bara hälsar på en gång om året eller två. När jag skulle hämta nyckeln hos min syster till mitt hus på Barsebäcksområdet gjorde jag ett misstag. Hundarna har givetvis stark beskyddarinstinkt, min syster bor på bondgård, och ett tips är att ta av sig solglasögonen vid dylika besök. Jag kommer alltid att göra det i fortsättningen. När jag klivit ur bilen hörde jag ett morrande. Jag ropade på hundarna för att klargöra att det var jag som kom. Ingen effekt.

Jack som är fyra år och den största rottweiler jag sett, garanterat 60 kg, hoppade ner för trappan på två meter i ett skutt och flög fram mot mig skällandes med fradgan sprutande. Cassie hängde på. Jag vrålade från mitt innersta: "Jack, tyst!, sitt ner! Håll käft!!" You name it.

Tack och lov hade det den effekten att de bromsade upp när jag ropade deras namn. Med två rottweilrar skällandes en decimeter framför mig gick det upp ett litet ljus och jag tog av mig mina solglasögon. Armarna höll jag dock högt och jag rörde mig inte en centimeter framåt samtidigt som jag försökte kuva dem genom att fortsätta vråla åt dem. När skulle de förstå? Efter en liten stund hajade Cassie, som är äldre, och klev emellan mig och Jack samtidigt som hon hälsade på mig med en svansviftning.

Jack var på tilt. Med testosteronet och adrenalinet sprutande fortsatte han att tokskälla och jag måste erkänna att jag var en aning "återhållsam" innnan jag lyckades lugna honom.

Efteråt skämdes han lite och vi kramades rätt mycket innan vi skiljdes åt. Tänk att min 11-åriga dotter har fullt pli på honom....

På lördagen spelade vi golf på Rya GK iklädda knickers, vit skjorta, slips och med gamla klubbor från 80-talet tillsammans med gamla vänner från Söderåsen GK:s juniorlag för 25-30 år sedan. Formen var ihållande och jag låg ett över par efter 16 hål med persimmondriver och fem järnklubbor i bärbagen. Tyvärr avslutade jag bogey, dubbelbogey men det räckte ändå till seger återigen.

 

Segermiddagen avnjöts den här gången på restaurang Helsing vid stortorget i Helsinborg. Efter att ha beskådat massakern av Barsebäcks klubbhus som renoverats för x antal miljoner och numera liknar en skolbespisning för lågstadiet, trodde jag inte det fanns några homosexuella inredare i Skåne. Helsings fantastiskt smakfulla design bevisar att de finns. Tack o lov. Otroligt snyggt inrett!

Maten var strålande, kanske en aning pretentiös men det sätter sig nog när de haft öppet lite längre. Vår servitris Petra var bland det gladaste, trevligaste och smidigaste jag mött på en restaurang någonsin, och det har ju blivit några besök genom åren…. Efter midnatt genomgick krogen en metamorfos till nattklubb, lagom till portvinet. Ett riktigt toppställe!

Söndagen tillbringades med en lång promenad längs havet i norra Helsingborg efter lite thai-mat, för att återfå normala kroppsfunktioner. Lite turneringspoker blev det också. Av fem inledda turneringar kom jag på prisplats i tre. Inte så tokigt. Längst gick jag i Unibets söndagsgaranti, där jag kom topp 20 av över 1000 startande. Tyvärr fick jag smaka ett vidrigt utköp med två kungar mot två nior all-in preflop när vi var c:a 30 spelare kvar i en jättepott, vilket grusade mina vinstförhoppningar rejält.

Jag åker ner till Prag och tar revansch i Unibet Open till helgen istället. Snart dags för Besiktas-ManUnited. Hej.