Förvisso missar jag information om mina motståndare den timmen men ofta är folk väldigt försiktiga i början så det ger vanligtvis inte så mycket. Om inte någon hamnar på tilt såklart. Å andra sidan kan ju folk vara tiltade från start efter en lång och usel cashgame-sittning hela natten, bråk med flickvännen eller pojkvännen etc. Jag brukar kunna känna av bordet rätt snabbt med min erfarenhet från många års turneringspoker.
Till frukost blev det skotsk lax med ruccolasallad och buffelmozzarella med grillad tomat samt en tomatjuice. Gustav gjorde mig sällskap och tog en club sandwich med en massa vitt bröd och pommes frites samt en coca-cola light...
Han muttrade något om att han borde äta nyttigare innan han kavlade upp ärmarna och högg in. Givetvis kunde jag inte hålla mig och efter att jag pikat honom klart, höll jag en liten tankeutveckling om kosten.
Jag har själv blivit intresserad av LCHF och stenåldersdiet efter att ha läst en hel del om vad som händer i kroppen när du äter. Kostdoktorn.se är en sida med många intressanta funderingar och diskussioner, som jag kan rekommendera.
Well, well tillbaka till poker. När första pausen inföll efter två timmar hade min startstack på 10k sjunkit till c:a 6k när jag kommit in fel i några potter. I tredje perioden var blindarna 75-150 när en asiat höjde till 400. Jag satt med QJ på stora mörken och var den enda som synade. Floppen kom 9,10,K!
Problemet var bara att alla var spader och jag hade ingen spader själv. Jag checkade och asiaten betade 700. Det fanns ingen anledning att slowspela med tanke på brädan så jag checkraisade till 2500. Kvar bakom hade jag strax under 3k i marker. Motståndaren synade lite fundersamt. Turn parade sig med nian och jag gick all-in. Nu funderade han en liten stund vilket ju var positivt eftersom jag då visste att jag ledde. Det var iofs bara en tidsfråga innan han synade eftersom oddsen var för bra och han måste ju haft något att syna min checkraise med.
Mycket riktigt synade han och visade JJ varav den ena var i spader. En del outs för honom och jag lät mina hjärnvågor fokuseras på kortleken. Inga spader, tack.
Det kom ingen spader. Istället kom det ytterligare en nia och nu blev de små helvetesrackarna tre och han fick ett litet hus. Stegen såg väldigt ynklig ut på bordet och jag kunde inget annat än att lyckönska mina motståndare och moloken traska ut ur turneringsrummet. Another day in paradise...
Strax därpå startade vi ett Omaha-cashgame som var bland det smaskigaste jag spelat på länge. Ett par polacker och tjecker var inne i varje pott och rotade. Blindarna var inte så höga, motsvarande 20-40 sek, men inköpen haglade och det kändes som om kvällsmaten fick vänta en stund. Efter ett tag kom en ung finne och skulle visa oss fiskar hur man spelar Omaha. Inte helt oväntat var han dyngrak, klockan började ju närma sig åtta på kvällen, och nu var kvällsmaten helt inställd. Givetvis lyckades finnen köpa ut mig i ett par potter så jag låg en hel del back efter ett tag. Tyvärr tröttnade några av polackerna på hans ljudvolym och att han sinkade spelet, så de slutade.
Efter några timmar var spelet inte alls lika bra, med bara skandinaver vid bordet. Finnen började få slut på euro-sedlarna i fickan trots att han ihärdigt påpekade för alla runt omkring att han låg 7200 euro plus. Förmodligen kunde han inte räkna till tre vitvinsglas...
När bordet numera inte var av något värde kände vi hur hungern plötsligt pockade på, hehe. Vi samlade ihop ett gäng Unibettare och åkte till ett ställe som jag scoutat fram på nätet. Mats Rahmn är ju inte direkt någon sashimi-fantast så stället jag rekat, La Casa Argentina, skulle nog passa även honom.
Vi kom dit vid elva-tiden och det var inga problem att inhysa elva stycken matgäster. Stället var läckert med piraya-akvarium, papegojburar och stor flygel där de spelade live tango och lite andra hemlandstoner. Vi lotsades in i ett bakre rum som hade sjörövar-tema! och jag började undra om vi hamnat på en turistfälla. Jag kunde inte varit längre från sanningen.
Snäckskal inbakat i bardisken.
Servicen var absolut strålande. De tjeckiska servitörerna pratade klockren engelska och det märktes att de serverat köttbitar förut. De visste precis hur man ville ha allt serverat. Nästan som tankeläsning. Jag var jättehungrig och bestämde mig för att prova en 600 grams biff.
Det var SÅÅ gott men efter 550 gram gav jag upp och kände mig som en pyton-orm som svalt en kossa. Jag ville bara ligga under en buske någonstans för att smälta maten. Eftersom jag till slut vunnit några tusenlappar på pokern bjöd jag på en flaska Malbec Gran Reserva som var glimrande. En riktigt lyckad middag där alla var nöjda, en del av oss lyriska! Viva Argentina!
Tyvärr tog mitt kamerabatteri slut under middagen. Proffsigt...men jag tog ett par bilder med mobilen. Kanske inte samma kvalitet utan blixt. Man lär så länge man lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar