Kvällsarbete

I söndags spelade jag som vanligt en 7-8 turneringar, men det vill sig fortfarande inte. Jag har rannsakat mig och försökt analysera mitt spel och tycker ändå att jag tar rätt beslut oftast. Kanske är jag en aning för aggressiv ibland när jag fått ihop en stor stack, men online är spelet så otroligt mycket snabbare och aggressivare i turneringar att man måste ta marginella beslut.

Det känns som om jag nog förlorat lite för många 80/20-lägen på sistone för att resultaten ska bli bra. Jag ska bara öka dosen tävlingar så att statistiken jämnar ut sig.

På Ipoker hade de en 535 dollars-turnering med 1 miljon dollares i garanti till prispotten. Strukturen var fantastisk för att vara online, med 10k i startstack och blindar på 15-30. Dessutom fick de inte ihop med tillräckligt många deltagare för att täcka garantisumman. De hade behövt 1870 spelare, men bara 1676 ställde upp vilket innebar att nätverket fick skjuta till lite över $100k som en liten bonus!

Tyvärr förlorade jag en stor pott halvvägs in i turneringen med KK mot QQ vilket annars hade gett mig chiplead så långt. Förvisso långt kvar men ändå…

I och för sig fick jag träna på lite nya svordomar. Hoppas det inte är för lyhört in till grannarna…

Jag tog mig till prisplats men 900 dollar räckte inte långt för att täcka startavgifterna på söndagskvällen.

På måndagen tänkte jag först inte spela men ändrade mig (öka dosen var det ju…) och det var inget dumt beslut. På 24hPokers 10k garanti tog jag mig till finalbordet, där (hör och häpna!) ett par italienare fortfarande var kvar.

Första handen vid finalbordet får jag två kungar, och givetvis dagens skrämselattack. Jag och en av spagettibröderna har 90k var och är stora chipleaders. Övriga 7 spelare har 255k tillsammans. Många har spelat tight för att klättra i prislistan och nu är blindarna skyhöga, 2,5k-5k, i förhållande till markerantalet. Signore Barilla, med 90k, är först att prata och höjer till 17k.

Jag funderar några sekunder på om jag bara ska syna för att fånga honom, men vafan, han är ju italienare! Här behövs inga sofistikerade fiskeredskap. Ett snöre med krokig spik räcker. Förmodligen går det bra utan spik.

Han synar nog en all-in med många händer, tänker jag, och klickar i all-in-rutan. Lena som kommit förbi och kikar blir lite nervös och säger: “Tänk om han har två ess då?”

Jag försöker lära henne lite strategi då och då, men vi har inte riktigt samma spelstil än….

Vad händer just när jag klickar på all-in-knappen? Comhems förbannade bredbandsanslutning försvinner! För första gången på flera veckor som vi bott här! Jag ser på bordet att markerna är kvar framför mig och blir spyfärdig.

Lena säger till mig att koppla in det mobila bredbandet eftersom jag blir så paff att jag håglöst sitter och väntar på att anslutningen ska komma tillbaka. Jag hoppas bara att det inte blev någon variant med syn från mig och att jag sedan timade ut.

Någon minut senare lyckas jag logga in igen på mobilanslutningen och har ni sett på fan! Jag sitter med nästan 200k framför mig. Jag hann precis på mikrosekunden!

Jag kollar i handhistoriken och ser att han hade AK och en tredje gubbe synade dessutom med AJ. En kung på floppen innebar att jag aldrig behövde oroa mig. Om jag sett fanskapet, vill säga.

Till och med när man inte kan förlora måste man sitta och svettas! Visst är pokerlivet härligt….

Resten av turneringen var som ni förstår en formsak. Alla satt och väntade på att jag skulle slå ut de andra, och jag gjorde ingen besviken. En liten stund senare inkasserade jag 3800 euro, ingen jättevinst, men det räcker till några fler turneringar och lite räkningar.

Framför allt var det skönt att få avnjuta vinnarkänslan igen. Nästa gång blir det några snäpp högre.