Hemma igen!

Efter några sköna dagar på stranden i värmande sol begav vi oss hemåt på söndagen. Hemresan gick smidigare än ditresan utan några direkta missöden. Vi flög Jetblue till New York och därifrån Virgin till London.


Jag försökte checka in online på hotellet men Jetblues website sa att jag var tvungen att göra det på flygplatsen. Vi kom två timmar innan avgång för säkerhets skull (inte likt mig, jag vet, men ibland så...) När vi fått boardingkorten kikade jag på Virgin-flighten om vi fått snarlika platser. Av någon konstig anledning gjorde jag inte samma med Jetblue-flighten. MY BAD!


Otroligt nog lyckades pappskallen som checkade in oss - pappa, mamma och trettonårig dotter - placera oss på raderna 9, 17 och 25! Jag upptäckte det först när vi stod vid gaten. Givetvis förklarade vi misstaget som gjorts men personalen ville inte lyssna. Planet var fullt och de platser som fanns lediga tillsammans var med extra benutrymme och kostade 40 dollar per stol.


Både jag och i synnerhet Lena blev irriterade och förklarade det orimliga i att vår dotter skulle sitta ensam i över tre timmar pga ett misstag. Det var inget misstag menade de och att jag inte kunde checka in online var för att det varit fullt redan då. Visserligen har saker och ting moderniserats de senaste åren men att få mig att tro att ett helt plan från ett semestermål skulle ha checkat in kvällen innan är ju skrattretande!


Vi sa till dem att fixa så att åtminstone en av oss fick sitta med Emma. Och vi tänkte inte betala 40 dollar för det. Det var tydligen en väldigt komplicerad procedur som tog lång tid och mycket energi. Slutligen insåg de att vi inte tänkte ge oss så de gav oss två platser på rad 4. Men jag fick minsann sitta längre bak annars hade det inte sett bra ut...


Min anvisade plats var mitt emellan två normalamerikaner på 150 kg styck, så den gick jag lugnt och fint förbi. Givetvis var planet inte fullt längre bak heller utan jag satte mig på en rad med tre lediga platser bredvid varandra. Emma och Lena satt bra där framme och jag hoppades de kanske skulle få någon bättre mat därför lät jag saken bero, men ni som känner mig vet nog hur god lust jag hade att kliva ut till gaten och ge dem en avhyvling. 
Förmodligen har de små råttorna provision på 40-dollarssätena...


Mitt humör lättades upp då jag insåg att de visade TV i direktsändning på planet så att jag kunde följa den tredje NFL-kvartsfinalen. Tyvärr var det ingen höjdarmatch mellan Ravens och Texans. Man kan inte få allt...


På JFK lyckades jag se halva matchen mellan Giants och Packers innan det var dags att gå ombord på flyget till London. Ärligt talat blev jag inte överraskad av att Packers åkte ut fast de spelade på hemmaplan. Av det jag såg i första halvlek verkade Aaron Rodgers inte alls vara sitt vanliga jag.


Vi landade 6:30 på morgonen på Heathrow och vårt plan till Sverige gick inte förrän 20:00. Eftersom Emma aldrig varit i London tänkte vi tillbringa dagen i city med sightseeing och kanske lite shopping. Epic fail!


Givetvis kunde varken jag eller Emma somna på planet eftersom det fortfarande var tidigt på kvällen för oss, så vi kollade på några filmer istället. När vi anlände till Heathrow var vi inte lika pigga längre...


Istället för en rundtur i London blev det en sju timmars eftermiddagssömn på flygplatshotellet följt av en bussresa till Gatwick. Emma får spara London-shoppingen till nästa gång. Vi sov dock oerhört skönt alla tre...


Det var dimma och regn hela vägen från Skavsta till Stockholm, och enligt Frej  hade vädret varit likadant i två veckors tid. Det känns ännu lite bättre nu att ha fått lite sol & bad på Bahamas istället.