måndag 23 november 2009

Inget att förlora..

Tiggarbreven har tagits till en ny tyngre nivå. Igår fick jag följande tillskickat mig:

Hi,

My name is Elena, I'm 32 year and I applying to you from
Russia. I work on in city bibliotheca and I provided to
use computer after I finish work when possible.

We have a big problem and I decided to write to you this
letter in despair.

I having daughter - she is 8 years, her father left us
and we live with my mother.

As effect of deep financial crisis recently my mother
miss job(market where she was worked was bankruptcy) and
our situation became very difficult.

Cost for gas and electricity are very expensive in our
town and we unable use it to heating our home anymore.
Winter is coming and weather becoming colder every day.
We are very disquieted and we can not imagine what to do.

Now we can use the only one way to heating our home - it
is to use portable wood burning oven which supply with heat
with burning wood (fire). We have enough wood in our city
and this oven will heat our home the whole winter with
minimal cost.

Trouble is that we unable to purchase this oven in our
city since it price 8139 roubles (equival. of 191 EUR)
and we cannot to afford it because this amount is fortune
for us.

If you have any old portable wood burning oven and if
you do not use it already, we will be very gratefully
if you can present it to us and organize shipping of
this oven to our address (160 km from Moscow). This ovens
usually different and weight about 100kg.

I pray for your help.

Elena.
Russia

Förmodligen sitter det ett gäng internetkids, säkert med utmärkta engelskkunskaper, på ett kontor och komponerar ihop snyfthistorier i hopp om att någon stackare med blödigt hjärta, och kanske en aning svagare utveckling på det övre planet, ska nappa.
Logiken är inte klockren men det kanske är det som är poängen för att det ska verka mer lockande för en sucker. Att det finns gott om trä i staden kan ju vara troligt om det är en liten landsortshåla. Ordet “city” kan ju vara felöversatt.

Ryssland är ett enormt land med mäktiga naturtillgångar. Möjligheter till elproduktion är ändlösa. När jag bodde i S:t Petersburg i mitten av 90-talet fick jag syn på några räkningar som damp ner i min brevlåda, trots min hyresvärds ansträngningar att dölja sådana banaliteter för mig.

Jag betalade 200 dollar i månaden för en gammalmodig men väldigt fräsch och välbehållen tvårummare. Till det kom 20-30 dollar extra för el. En aning mer när det blev kallt ute. Helt okej för mig, och jag hade absolut inga invändningar mot hyran. Tvärtom tyckte jag att det nästan var billigt.

Min värd verkade en aning obekväm och ovanligt darrig på rösten när han såg att jag läst räkningarna. Han var väl orolig att guldhönan skulle sluta värpa $200-ingar åt honom, då jag sett att han själv betalade 10 dollar i månadshyra. El-, gas- och vatten-räkningen uppgick till den enorma summan av c:a 3 dollar i månaden.

Därför är jag en aning tveksam till påståendet i brevet om elkostnaden, men å andra sidan har ju Abramovitj och grabbarna i oligark-ligan säkert höjt några priser en aning.

Den skönaste beskrivningen i brevet är trots allt “portable wood burning oven”. Möjligtvis bor Alexander Karelin och hans storebröder i staden och då förstår man genast att 100kg under armen ungefär motsvarar en laptop för oss med mer genomsnittlig dna.

Undrar hur de skulle reagera om man skickade en vedugn? Och vad skulle fraktkostnaden bli?

Lite som alkisen som ber om en tjuga till mat för att han är så “hungrig”. När man då ger honom en macka känns inte tacksamheten sådär genuin...

2 kommentarer:

Indiscreet sa...

Jag har också fått det där brevet. Det har visst gått ut i 20 miljoner ex eller så, och jag kan se den där landsortshålan framför mig, täckt av ett fem meter högt lager gjutjärnsspisar.

Tanken är väl att mottagaren ska göra samma reflektion som du - det blir dyrare att skicka en så tung grej än att sända pengar.
Undrar om någon gått på det?

Peter Eichhardt sa...

Det är det säkert.

För något år sedan var det ett TV-program om en snygg rysk tjej som ville skaffa sig en välbeställd västerländsk man på en datingsajt.

Säkert ett femtio-tal skickade stålar till biljetter och lite annat för att hon skulle komma till dem.

Givetvis stannade hon där hon var och fortsatte håva in allmosor.
Ingen orkade, vågade, brydde sig om att de blivit blåsta.
Allt såg ut att vara frid o fröjd, tills en ettrig amerikan lackade ur och började efterforska henne.

Till slut lyckades tom den ryska polisen hitta henne och nu sitter hon säkert och skakar galler.

Så visst finns det många godtrogna/hoppfulla människor på den här planeten.