Ofarlig färg

Jag tänkte precis börja raljera över hur smidigt och ofarligt det är att måla med vattenlösliga färger. Emma har gladeligen hjälpt till, kanske inte lika strukturerat som vi “välorganiserade” vuxna, som sig bör för ett barn. Rolla en aning, sedan dutta lite med lillpenseln, därefter lite i hörnen med en bredare pensel. Allt för att behålla kreativiteten…. 

Sedan insåg jag att jag glömde kvar mobilen i den nya lägenheten. Det kanske inte är helt ofarliga ångor från färgburken trots allt?

Det lär ändå vara en aning ofarligare än den gamla goda tidens målarfärg med lösningsmedel som extra starka såsen för att krydda tillvaron för alla stackars, numera pensionerade, målare.

Jag kommer ihåg när jag jobbade som casino-chef i S:t Petersburg och våra hantverkare skulle lägga in en matta uppför en marmortrappa till casinot. Trappan var c:a 15 meter och rak, men det var högt i tak, säkert 6-7 meter.

På eftermiddagen hade jag ett möte och när jag kom ner för trappan, vilket tog 3-4 sekunder, var jag tvungen att svänga vänster direkt ut genom entrén för att få lite frisk luft. Det stank så mycket lim och lösningsmedel att jag blev alldeles groggy. Efter några sekunder!

Sergei och Sasha jobbade oförtrutet vidare i 3-4 dagar innan de var klara. Med mattan. I huvudet lär de aldrig bli det.

Ni som följer bloggen vet att jag älskar golf och ser upp till en viss mr. Woods med allra största respekt och beundran. Därför vill jag inte spekulera i skvaller efter den senaste tidens händelser. Men vad är det som händer?

Slog Elin sönder bakrutan med en golfklubba innan eller efter han krockade? Är Tigern mänsklig trots allt?

Nej, det är han väl inte?