Hur ofta hatar man triss?

Turneringen visade sig vara väldigt populär och var utsåld på morgonen. Efter en del års rutin på nacken anmälde jag mig smidigt online och slapp oroa mig för att inte få en plats. Det gällde inte alla. På väg till pokerrummet mötte jag en kille som hade reservplats och beklagade sin egen dumhet över att han inte anmält sig i tid. Han visste ju att han ville spela långt innan men ändå drog han ut på anmälningen för att till slut bara hoppas att han skulle få vara med.

Reservplats innebar att under de första två perioderna kunde utslagna spelare ersättas med nya från reservlistan. Det medförde att 200 startande blev till slut 213 när tiden gått ut. En massa kända ansikten var där så det var hygglig klass på motståndet.

Inköpet hade sänkts från förra årets 5000 till 3000 i år. Förmodligen var det en hel del som inte tog sig till casinot när de fick beskedet att det var utsålt. Kanske finns möjlighet att höja tillbaka inköpet nästa år? Eller kanske en gyllene 4000-kronors medelväg?

Normalt sett brukar en turnering belöna 10% av deltagarna i fältet. Inte så igår. På 213 deltagare hade man bara 12 priser (drygt 5%) vilket medförde ganska bra priser. Dessutom hade man drygt 30% till vinnaren (200 000 kr) vilket passade mig alldeles utmärkt eftersom min spelstil är anpassad för att försöka vinna, och inte bara ta mig till prispengar när vi närmar oss slutskedet.

Det hände egentligen inte så mycket ovanligt för mig. Vi startade med 5000 i marker och efter sex timmar hade jag varit all-in två gånger med AJ mot 88 och 55 mot A10. Jag hade ingen otur, utan vann bägge och hade då drygt 20000 i marker när följande hand utspelades med lite drygt 50 spelare kvar i tävlingen.

Mörkarna var 400-800 och alla lade en ante på 100. Jag höjde upp till 2500 med två kungar från första position (UTG). Alla passade fram till knappen som var Andreas Höglund, också med c:a 20k i marker, och är en duktig spelare. Han funderade en stund innan han synade. Floppen kom J 10 7 med två spader (jag hade spader kung).

Som sig bör hade jag c:a 18k kvar i stacken och eftersom Andreas med stor sannolikhet skulle beta om jag visade svaghet så knackade jag. Han betade ganska snabbt 4000 i potten på 8000. Jag stekte en stund innan jag gick all-in. Eftersom han såg besvärad ut och inte synade omedelbart visste jag att min hand var bäst och kunde nu försöka jobba in en syn.

Han stekte länge och väl, men tyckte nog att det fanns för många drag ute på floppen som jag kunde sitta på och synade slutligen med två damer. Mums!

Han hade spader dam, men eftersom jag hade kungen blockerade jag hans springande färgdrag. Nu gällde det bara att ducka en dam två gånger.

Fjärde kortet kom en kung! Visst är det sjukt att man på ett sätt gillar att få sin triss men samtidigt veta att det är ett katastrofalt kort. Bortsett från damerna var det absolut sämsta kortet i leken. Helt plötsligt hade han åtta vinstkort istället för två inför sista gatan!

Som en smäck satt nian på sista och den feta potten på 43000 sköts över till honom medan jag önskade de kvarvarande lycka till (det vill säga alla utom mig...).

På den positiva sidan fick jag ingen p-bot trots att stod lite tveksamt till med bilen och hann precis hem för att se ett förlamat Chelsea bli utslagna av "the special ones" riktigt pigga Inter.

I stunder av inspiration läser jag lite intressanta böcker och Lidingös bibliotek har blivit mitt och Emmas favoritställe efter hennes ridlektioner.

Jag har precis läst ut Niccoló Macchiavellis "Fursten" (som antas ha skrivits år 1513) och jag inser att gubben var en väldigt slipad och insiktsfull man i sin era.

Hör bara vad han skriver i kapitel 7.

"Detta är furstar som är helt beroende av dem som givit dem makten, av deras vilja och goda tur - två oerhört ombytliga och instabila ting - och de vet inte heller vad de ska göra för att behålla sin ställning och följaktligen kommer de också att förlora den."

Jag kan bara hålla med.