Drömresa

Om några timmar flyger jag till USA, men inte för att spela poker. Förra året ringde Martin De Knijff och bjöd över mig på samma event, men då tackade jag nej eftersom jag och min brorsa bokat den underbara resan till Irland där vi spelade några av världens bästa linksbanor.

Det här året var Martin snabbare på avtryckaren så då tackade jag ja. Jag minns hur spännande det var när jag åkte till Las Vegas första gången –91. I veckor byggdes förväntan upp för hur det skulle vara.

Sin City. Alla neonljus man sett i filmer. Casinon fulla av skottkärror med dollars som bara väntade på dig. The Strip. Och framför allt; POKER på BINION’S Horseshoe.

Än idag minns jag med rysningar hur vi flög in nattetid och såg hur strippen bara glittrade i neon. WOW!

Kan man toppa första resan till Vegas?

Nu är jag på väg till en kraftig utmanare och jag bubblar minst lika mycket inombords som den gången –91.

Jag ska åka och se Masters på Augusta!

Fyra dagar på den absolut mest legendomspunna banan i golfvärlden i årets första major med alla världens bästa spelare. Dessutom gör Tigern en av tidernas mest omskrivna comebacker efter att ha fått sina klor avklippta när det svenska stålet nöp till med järntrean och visade var bokhyllan Billy skulle stå. WOW! WOW! WOW!

Klockan är snart halv tre på morgonen. Planet lyfter från Arlanda 6:50 och egentligen är jag astrött efter en omständig flygning från Dublin. Men det känns som att sitta vid ett finalbord online, klockan sju på morgonen, efter 10 timmars spel. Adrenalinet pumpar och det finns ingen chans att jag kan sova.

Det är nitton år sedan nu, men jag tror fanimej att det slår första Vegasresan!

Jag ska försöka lämna några kvällsrapporter därifrån, om jag inte är alltför mentalt utmattad av alla intryck. Måste upprepa det en gång till.

Jag ska åka och se MASTERS på AUGUSTA!