Irish Open

Jag kunde inte hålla mig ifrån Dublin när en av europas härligaste pokerturneringar går av stapeln. Irish Open har alltid varit fulladdad med kedjerökande (utomhus numera, jag har för mig att Irland var först med rökförbudet, vilket man har svårt att tro varje gång det är paus i turneringen) guinesspimplande och gamblingsugna irländare.

Jag kommer ihåg för ett par år sedan när det var runt 800 startande. Vi började med 10k i marker och mörkar på 25-50 med entimmesperioder. Efter två timmar kikade jag på turneringstavlan och noterade att c:a 200 spelare var utslagna!

Tvåhundra! Efter två timmar och mörkar på 50-100! Och inköpet var 3500 euro, inte 100 som man kunde tro efter att ha bevittnat det manfallet.

Man vet i varje fall att de inte sitter och väntar på AA hela tiden.

Med tanke på vad jag precis skrivit finns ju risken att turneringen blir kortvarig om man har lite otur, så därför tog jag med mig golfklubborna för säkerhets skull. Dock lät det inte så bra när piloten deklarerade att det regnade och var tre plusgrader i Dublin....

Turligt nog är väderomslagen här i paritet med de svenska fjällen, så när vi landade sken solen och det var inte alls så kyligt. Fast blåste gjorde det, såklart. Utan vind, inget Irland.

Turneringen spelas på Hotell Burlington. Jag har inte varit där än men vet vad som väntar. Hotellet i sig är ett anrikt (gammalt) skithotell som har 4 låtsas-stjärnor. Tävlingsledningen hittar alltid något ställe som är billigt och sunkigt där ingen vill bo normalt sett. De lär tjäna en hacka på att fylla det med pokerspelare.

Som vanligt efter alla år på resande fot är jag allergisk mot sådana hotell där allting håller på att lossna i badrum och med sängbottnar formade som bananer. Ett av mina absoluta favorithotell i världen, the Dylan, ligger inte så långt från spellokalen. Ett otroligt läckert hotell med grym service och nu när tiderna är lite sämre har de sänkt priserna. Tidigare kostade rummen mellan 200-300 euro per natt. Nu kunde man få sova för 120 euro.

Äventyrslysten som jag ville jag istället prova ett annat hotell som fått jättefina recensioner som årets designhotell, etc. Hampton Hotel heter det och ligger på gångavstånd från Burlington. Dessutom kostade det bara 100 euro natten.

Min jävla idiot! Visserligen är det snyggt inrett men det är inte i närheten av the Dylans klass. Billigt hantverk lyser alltid igenom. Dessutom har AC:n fått stå och jobba på 28 grader i fem-sex timmar nu för att jag inte ska frysa häcken av mig.

Jag har inte samma elefantskinn som irländarna direkt. De knallar med glädje runt i bomullsskjorta när jag drar på mössa och vantar. Well, well.

I morgon klockan halv fyra börjar allvaret. Dags att sova lite så jag är fulladdad när det börjar.