Århundradets antiklimax

Vilket tråkigt slut på the Open. Inget ont om Stewart Cink men det var nog inte många som hejade på honom i eftermiddags.

Watson behövde bara göra par på sista hålet för att helt sensationellt ta sin sjätte seger i the Open. Med tanke på hur han spelade trodde alla att han skulle fixa det. Inklusive Lee Westwood som var övertygad att han var tvungen att sänka sin långputt för att få till ett särspel. Givetvis slog han den 2,5 meter förbi då han inte ville hamna kort. Som ett brev på posten missade han returen och kunde spyfärdig se på när Watson gjorde bogey och då inse att tvåputt hade räckt till särspel.

Watson tappade all luft när han avslutade med bogey. Det syntes tydligt hur besviken han var på sig själv och i särspelet var han chanslös mot Cink som vann med 6 slag på 4 särspelshål.

Undrar hur det känns för Cink att ha vunnit sin första major och ALLA beklagar att han spolierat tidernas sportsensation? Han lär nog sova gott ändå med segerbucklan “the Claret Jug” under armen.

Jag tror inte att Watson eller Westwood sover lika gott…

Efter golfen spelade jag en del pokertävlingar online eftersom det ju trots allt var söndag. Som ett arsle. Helt ofokuserad gjorde jag ett par horribla spel. Mitt tålamod var inte min bästa vän ikväll, så att säga. Hade varit bättre att spara pengarna.

Nåja, vissa dagar spelar man inte på topp. Min normala dagsform har ju varit strålande på slutet och det kommer nya turneringar.

I morgon ska Mälartouren spela på Brollsta och där fick jag ju lite träning förra veckan. Det kan bli intressant då golf-formen inte heller är så tokig. Bara det inte blir för mycket regn.

Jag fick ett SMS från Kniven. Han ordnade en golfresa till Bandon Dunes och Pebble Beach, bl.a., i oktober och bjöd över mig. Svårt frestande.

Turnberry var inte så dum heller för en linksälskare som mig. Kanske en av världens vackraste golfbanor. Också svårt att motstå en resa dit så småningom.

Turnberry Ailsa Course British Open: Golfdigest.com

Det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den.

Oscar Wilde.

Så sant.