Bästa raststället i Sverige?

När vi lämnade Stockholm i fredags kom det en jätteskur och jag hoppades verkligen att den var lokal eftersom vi skulle bila till Göteborg. Mina förhoppningar besannades och jag kunde trampa lite på gasen. Av någon anledning har jag svårt att hålla hastighetsbegränsningarna. Exakt varför är svårt att definiera. Vi diskuterade det till och med hos psykoterapeuten för några år sedan. Ännu en brist i mitt psyke, helt enkelt….

Jag brukar köra till Skåne i september för vår årliga golf-final på Barsebäck och tyvärr har det inte oväntat resulterat i indraget körkort två gånger. Följdaktligen kör jag numera “bara” 30 km för fort. Utom i Östergötland där jag är ännu försiktigare. Mjölbys trafikpolis är känd för sin ettrighet och de har dragit in mycket sköna stålar till kommunen med sina fortkörningsböter. Inklusive mitt körkort…

Utan missöden kom vi till min favorit-rastplats, Gyllene Uttern, med fantastisk utsikt över Vättern. Nu är jag inte yrkesförare men finns det en bättre och vackrare rastplats i Sverige? Dessutom med riktigt bra mat i restaurangdelen och så perfekt belägen mellan södra och mellersta Sverige. Om ni vet någon så får ni gärna dela med er.

Väl nere i Götet var det strålande sol och närmare 30 grader. Vi träffade Emma och min syster med familj som skulle fira Kattis födelsedag på Liseberg och Sjöbaren.

Sist vi var på Liseberg var en kall septemberdag. Jag rekommenderar inte Kållerado eller Flumeride som är blöta attraktioner dylika dagar. Desto skönare var de i fredags när man kände sig grillad i värmen. En åktur som jag tyckte var stenkul hette Kanonen. Kanonkul? Kort, men bra tryck. Prova den om ni gillar acceleration.

Tyvärr för lång kö till Balder

Efteråt åt vi middag på Sjöbaren. Som namnet antyder fokuserades det på fisk och det klarade de med bravur. Långaryggen var väldigt god.

Vi hade lånat en lägenhet i Majorna och Emma skulle övernatta med oss för första gången på tre veckor. Dagen efter skulle de återvända till Skåne, men tydligen blev längtan efter mamma och pappa för stor så vi kom fram till att hon skulle följa med hem istället. Pokerspelare som man är, och pappa förvisso, hade jag läst mellan raderna och anat det under våra telefonsamtal. I vilket fall verkade hon lättad att följa med hem till Stockholm.

Nästa dag åkte vi till Långedrag, (visst har de goa namn i Götet?) och åt frukost/lunch på värdshuset innan vi tillbringade några timmar på en brygga i solen med tillhörande dopp. Varmare i vattnet än i Stockholm, men det kan väl inte bero på att det enna é bästkusten?

Effektiv måsskrämma…

Tillbakaresan gick åter via Uttern och utan trafikpolis-inblandning. Körkortet är fortfarande kvar i plånboken.

Jag har precis kollat klart Wimbledon-finalen. Hygglig rysare. Nu blir det online-turneringar för resten av kvällen. Jaja, lite golf också med TW och AK i ledarboll.