De senaste dagarna har jag spenderat framför burken och sändningarna från the Open på Turnberry. Tyvärr har jag inte gjort mycket annat och bloggandet har blivit aningen lidande. Samt pokerspelet.
I torsdags spelade vi i varje fall golf på Lindö Park och mina förhoppningar var inte högt ställda eftersom jag sovit lite och fått höra från flera håll att det var en “skitbana”. Det var första gången jag spelade där och jag måste säga att jag blev positivt överraskad.
Första nio hålen ligger platt utlagda bland en massa vattenhinder och det känns inte så naturligt, men det påminner en del om Flommen och kanske Haninges nya slinga. Sista nio är mer kuperade och inmejslade i naturen.
Layouten tycker jag dock var riktigt bra och jag fick planera utslagen på varje tee och inte bara panga på med drivern. Skicket var mycket bra. Greenerna absolut strålande, jämna och snabba.
Själv spelade jag bra som vanligt. Slog nästan bara spoon från tee, 240 m och mitt i fairway hela tiden. Lite dåligt fokus ibland medförde några treputtar men jag sänkte även några långa. På 13:e hålet var det out på bägge sidor fairway och där slog jag bort två bollar. Med drivern.
Jag hade en dålig känsla och borde ha bytt klubba, men lyssnade inte på kroppen. Samma sak hände mig två gånger i EPT Baden för ett par år sedan. Min erfarenhet och magkänsla försökte säga mig något, men jag lyssnade inte tillräckligt och tog därmed beslut som blev fel visade det sig.
Jag var stor chipleader när vi var tio spelare kvar. Hade dubbelt så mycket marker som tvåan i turneringen. Ändå kom jag bara på 8:e plats och en av mina största besvikelser inom poker var ett faktum. Den EPT:n skulle jag vunnit.
När jag rannsakade mig själv efteråt bestämde jag mig för att aldrig tveka utan lita på mina instinkter i fortsättningen. Inom poker tycker jag att jag lyckats bra med det sedan dess. Nu återstår samma sak inom golfen. Och livet…
I vilket fall fick jag nio slag i på det hålet och mina vinstchanser för dagen var borta. En bounceback som heter duga åstadkom jag dock. Nästa hål var par 5. Drive, järn 9 och en stenhård sjumetersputt i bakkanten på hålet för lätt eagle. Avslutningen var inte sämre då jag rullade i en femmetersputt för en ny eagle på sista hålet. Mycket örn i sikte senaste veckan….
Tiger Woods spelade verkligen inte bra i två dagar och missade kvalgränsen för första gången i the Open. Han har missat fem (5) stycken på 13 år som proffs! Inte så många…
Istället leder en annan gammal champ. Tom Watson som vunnit the Open 5 gånger tidigare och är, hör och häpna, 59 år gammal! Rutin kan inte köpas för pengar…
Han har spelat strålande och det märks att han är en otroligt erfaren links-spelare. Han har knappt gjort ett misstag på tre dagar, vilka brukar bli väldigt kostsamma på just den typen av banor vid havet. Om ingen svensk lyckas vinna måste jag hålla en liten tumme för honom, trots att många belackare och kritiker av golf som idrott skulle hånskratta åt det faktum att en 59-åring kan vinna ett mästerskap.
Golf är dock ingen fysisk sport som många andra där du måste vara ung och snabb för att ha en chans. Tänk dessutom på att världens bästa hockeyback, Lidström, snart fyller 40. Chris Chelios var 45 den gångna säsongen när han fortfarande platsade i Detroit och hockey är väl en ganska fysisk sport….
Håller tummarna mest gör jag för Richard S Johnson. Jag spelade nämligen en liten slant på honom till 1000 gånger innan lördagsronden! Han är bara fem slag efter och det finns en liten chans…
En gång i livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar