Sol på Kallfors

Söndag natt var som vanligt turneringsnatt online. Jag spelade sju tävlingar och kom i pengarna i ett par för en nettovinst på c:a 2000 euro. Tyvärr.

Jag var nämligen nära att få en stor utbetalning i en av de större turneringarna men lite oturligt fick jag AK mot chipledarens AA när vi var sex spelare på bordet. Tråkigt nog var jag chiptvåa i turneringen men med så höga blindar och aggressiva spelare fanns det ingen annan utgång när jag väl fick en så stark hand. Allt åkte in innan floppen och typiskt nog kom det fjärde esset upp på bordet. Kunde han inte ha haft KK istället?

Extra tråkigt var att jag hade suttit hela natten och spelat och ändå inte fick bättre betalt. I säng kl. 08 och sova tre timmar. Vaknade upp av larmet och insåg att jag hade ont om tid för att ta mig till Kallfors GK i Järna, förbi Södertälje.

Ingen frukost och på med regnbrallor och svart stickad tröja eftersom det spöregnade ute. Jag sprang till garaget och blev inte så blöt. När jag närmade mig Salem-avfarten hade det skett en olycka och jag blev fast i över tio minuter.

Under tiden hade jag ringt Gino och pratade om den där handen från turneringen och någon nyckelhand till. Det är alltid intressant att höra vad han tycker då jag anser att han är extremt duktig på att analysera händer. Nu sken solen för fulla muggar och jag ville inte öppna fönstret eller dra på AC:n eftersom Gino hördes så dåligt i den usla mottagningen.

Det var ingen hit att sitta med varma, svarta kläder i en het bil när solen steker, samtidigt som man är råstressad för att passa en tee-tid och trafiken står stilla, kan jag säga. Utöver det fick jag springa till första tee för att hinna upp mina medspelare som redan var ute på fairway. Med andra ord var jag uppvärmd och klar. Ola satt i golfbil och hade laddat upp med en rejäl utskällning över att jag alltid var sen. Det är tur man är rakad på skallen annars hade lockarna raknat i den “hårtorken”

 

Inledningen var inte så tokig efter omständigheterna med tre raka par, innan jag gjorde ett par treputtar. Stundtals slog jag bollen mycket bra. Gjorde ett par birdies som borde ha blivit tre till, men jag hade nog inte skallen med mig efter den korta sömnen så jag brände för många puttar. Dock klarade jag mig runt på 77 slag, 74 netto, vilket får anses godkänt.

Kallfors är en rolig bana med några läckra och svåra hål. Den var i kanonskick även om greenerna var dressade med fin sand vilket gjorde dem en aning slöa. Dock höll de linjen väldigt fint och puttarna hade säkert gått i om jag slagit dem rent…Okej, några satte jag.

Min 74 räckte bara till en tredjeplats eftersom Christer, som sköt 30 netto första nio på Djursholm, den här gången inte skakade sönder utan fick 67 netto. Vad ska man göra mot dessa höghandicappare?

 

Pinos genomsving en tiondels sekund efter bollträff. Hur hinner han runt med fötterna?

Ibland kan det kännas smidigare att spela från “rätt” håll. Fast Ola fixade sitt par. Är det verkligen tillåtet att sitta ner när man slår?

 

På 8:e hålet fick vi en häftig naturupplevelse. Femtio meter ovanför tee svävade en stor örn. Helt plötsligt började han skrika för fullt och jag undrade varför? Ingen bra taktik att varna bytet…Snart visade det sig dock. Han var inte ensam. Om det var en konkurrent eller blivande fru Örn kunde jag inte uttolka, men han störtdök rakt ner och började jaga denne. Tyvärr fick vi inte se hur det slutade då de försvann bort bland träden. Kanske i ett par ägg?

På torsdag börjar en av de bästa helgerna på året. British Open på Viasat, 10 timmar om dagen, reklamfritt. Lena har vanan inne och hon och Emma lär se sig om efter alternativa aktiviteter så jag kan få njuta i lugn och ro. Bara inte Zacke börjar yra för mycket….fast ibland kan han vara fruktansvärt rolig, utan att veta om det själv.

Normalt sett på proffstävlingarna har man en pro-am på onsdagarna då proffsen spelar med amatörer (därav det finurliga namnet) som oftast är högt anställda hos diverse sponsorer eller kändisar av olika slag. Jag är inte helt säker men har svårt att se att det skulle förekomma innan en major. Det här utspelade sig på PGA-touren för några år sedan:

Innan pro-amen frågade tourproffset Jerry Kelly lite oskyldigt en amatör på puttinggreen vilken pro deras grupp skulle spela med.

Amatören stönade och sa: ”Vi hade chansen att få Tiger. Istället fick vi Jerry fucking Kelly.”

Kelly log, sträckte ut handen och sa: ”Hej, det är jag som är Jerry fucking Kelly!”

 

 

 

 

 

Tyvärr läser jag att Christer Björin är utslagen ur main event, men Palevic är kvar och stökar till. Kämpa på Rifat!