BLONDINKA….SIGARETA….BENZIN.
Eta beschennaja smes!! (En galen blandning!!)
Orden i början behöver väl knappast översättas….
BLONDINKA….SIGARETA….BENZIN.
Eta beschennaja smes!! (En galen blandning!!)
Orden i början behöver väl knappast översättas….
Eftersom bloggen blivit fullständigt sönderbombad med gissningar tänker jag snart inte hålla er på halster längre.
Jag kan avslöja att konstverket är tillverkat i brons av en urbefolkningsstam och mycket riktigt föreställer en sol med spiral i. Att solen dyrkas här uppe på våra norra breddgrader är förståeligt, men hur kommer det sig att den avgudades även av egyptierna? Rimligtvis borde solen vara ett helvete i öknen.
Tydligen förstod människorna redan för tusentals år sedan att solen är nyckeln till allt liv.
Här kommer en tydligare bild. Hur kan jag få det här sammankopplat till spel och dobbel?
Igår kikade jag lite på vinter-OS som precis börjat. Det var ingen succé direkt för de svenska skidskyttedamerna. Självklart började det viskas om doping eftersom vinnaren Kuzmina kommer från östblocket och hur kunde hon slå våra fantastiska svenskor med nära minuten?
Det är möjligt att hon är dopad, men är det inte trist ifall hon inte är det? Hon gör sitt livs lopp och blir misstänkt av alla oss “ärliga rena” svenskar?
Annars finns det något som heter inställning. Svenskorna hade redan deklarerat att sprinten inte var deras gren, då varken det överlägsna skidåkandet eller säkra skyttet hann komma till sin rätt.
Tyskan Neuner hade däremot ställt in sig på seger. Hon hade berättat för alla att det här loppet var hennes stora chans och hon skulle ge allt. Vad hände? Jo, hon kom tvåa, slagen med 1,5 sekund efter ett kanonlopp, trots att hon i likhet med segrarinnan bommade ett skott.
Inget svensksnack om doping i hennes fall även om hon var lika långt före svenskorna. Det kanske handlar om attityd ibland och inte bara doping?
Lite senare visades shorttrack-skridsko som för oss svenskar är okänt vatten. Konstigt nog, eftersom det är en grymt bra TV-sport. Korta snabba lopp där mycket kan hända. Lite mer rock’n’roll än de klassiska vintersporterna.
Inatt avgjordes finalen återigen efter ett spektakulärt fall. Jag såg inte finalen utan kikade bara lite innan på kvalen och varje gång jag ser shorttrack (typ, vart fjärde år) kan jag inte låta bli att le och tänka på Bradbury och tidernas skönaste OS-guld.
Till att börja med kom han trea i kvartsfinalen men tvåan blev diskad och därför gick Bradbury vidare till semi. Sedan föll alla pusselbitar på plats. Tidernas klassiker!
Tog en promenad i skogen idag. Svårt att smyga där jag pulsade fram i snön, så rådjuren höll sig undan..
I dagarna har rösterna höjts om en “ny tillsats” i livsmedel. Köttklister. Några debattörer, som av en händelse råkar vara politiker (när är det valår?) går i taket och drar fram all skrämseltaktik de kan om den hemska “tillsatsen”.
Dåligt pålästa eller förakt mot läsarnas intelligens?
I samma tidning publiceras en annan artikel som i mina ögon verkar en aning mer nyanserad. Konkurrenterna kan givetvis inte hålla sig och publicerar en liknande artikel.
I helgen tog Lena med sig Emma och åkte till sin mamma och hennes sambo i Jakobsberg medan jag försökte vända dygnet på rätt köl. (Vilket verkar lyckats. Uppe tidigt på morgonen två dagar i rad! Och då menar jag vid 8-tiden, alltså inte pokermorgon…)
Sambon gillar att jaga och Lena fick med sig ett par rådjursfiléer hem. Svärmor, som uppenbarligen inte är en grillfantast, erbjöd sig att koka soppa på köttet. Lena lyckades behålla fattningen och förklarade att en sådan delikatess ska stekas lite lätt med salt och peppar för att sedan avnjutas med en flaska gott rödvin.
Soppa kunde hon koka på rödbetor (borsjtj). Svärmors jägarsambo fick nästan en tår i ögat och mumlade något om äntligen en rysk kvinna som förstod honom.
Igår mumsade vi i oss filéerna, som smakade himmelskt, tillsammans med en flaska Margaux, vilken heller inte var så tokig. Det kan ha varit det bästa köttet jag någonsin ätit.
Närproducerat, ekologiskt och stressfritt kött. Utan “tillsatt” klister! Magiskt!
De enda resterna som blev kvar var den här.
Om ni kan gissa vad det är för ett spelrelaterat föremål i bakgrunden får ni ett ENORMT MVG.
Om man gillar att festa skulle man nog ha befunnit sig på Bourbon Street inatt.
Bookmakers runt världen uppskattade att Colts hade 65% vinstchans innan matchen. Efter första kvarten hade Peyton Manning varit kliniskt felfri och följdaktligt ledde Colts med 10-0. Manning såg extremt fokuserad ut och jag tänkte att det här blir inte lätt för Saints, i synnerhet som Vikings i semifinalen visade att Saints var sårbara.
Jag kan inte komma på någon idrott där hemmaplansfördel är värt lika mycket som i Amerikansk fotboll. I andra stora lagsporter som fotboll, ishockey, handboll och basket (vågar jag nämna bandy?) sätter man igång spelet och sedan flyter det på tills bollen går i mål alternativt utanför plan eller något regelbrott begås.
Så inte i Amerikansk fotboll. Där består spelet av snabba, intensiva och våldsamma fragment av matchen. Mellan varje fragment lägger man upp olika taktiker för hur man ska ta sig vidare. Quarterbacken som är nyckelspelaren i varje lag delar ut direktiv till sina medspelare vilken taktik/spelplan som skall genomföras i nästa moment.
Ofta ändrar han dock spelplanen i sista sekund då han ser att de försvarande motståndarna ställt upp sin formation annorlunda. Här inser man värdet av en rutinerad quarterback. Givetvis använder han en massa kodsnack men även handsignaler för att motståndarna inte ska förstå vilken den nya spelplanen är.
Som alla inser är det lättare att uppfatta muntliga rop än handsignaler när man, fullpumpad med adrenalin, står någon sekund bort från att explodera iväg in i eller ifrån sin motståndare (beroende på vilken uppgift man har i laget). Man slipper exempelvis vrida på huvudet för att titta, men rent tekniskt finns det fler möjligheter att med olika styrka, tonläge och ordkombinationer på en kortare tid avge precisare information än med handsignaler.
Undrar hur en teckenspråksöversättare skulle känna sig efter en rap-konsert?
Sätt dig då in i situationen att du som QB för bortalaget försöker ropa ut ny info till dina medspelare medan 70 000 hemmaåskådare bankar, stampar och vrålar så högt de bara kan. I rymden kan ingen höra dig...När hemmalaget anfaller är det tyst som i kyrkan på läktarna.
Vem sa att hemmaplan inte var så viktigt?
Hade semifinalen Saints-Vikings spelats någon annanstans än i Superdome, New Orleans kan jag garantera att Saints-spelarna varit på semester medan Vikings laddat för Super Bowl. Å andra sidan får det lag med flest vinster i grundserien hemmaplansfördel, så Vikings drabbades inte av någon orättvisa. De får skylla sig själva att de inte vann fler matcher, helt enkelt.
Super Bowl spelas på neutral plan med många celebriteter och andra ickefans bland åskådarna vilket gör livet tystare och lättare för quarterbackarna. Efter en välspelad och väldigt "ren" match med få misstag och straff lyckades Saints vinna med 31-17.
Peyton Manning i Colts var bra men det kändes som han inte fick tillräcklig hjälp av sina med spelare och de fastnade alltför ofta mot Saints föränderliga försvar. Lite överraskande avgjordes matchen till slut med 3,5 minuter kvar när Manning kastade en tveksam passning som motståndarna lyckades fånga och göra en touchdown på.
Drew Brees, QB i Saints, var däremot inte bra, han var fullständigt briljant! I sin första final någonsin gjorde han inte ett misstag.
En stor del i segern hade Saints coach också som underbart uppfriskande gjorde flera modiga och riskfyllda drag, men grundligt belönades när de gick hem. Han var inte rädd för att förlora, utan vågade verkligen vinna.
Kudos till dem och hela laget för en fantastisk säsong. Om nio dagar startar karnevalen "Mardi gras" i New Orleans. Någonting säger mig att den redan startat och inte kommer att sluta på väldigt länge....



Bilderna tagna i september -05. Inte fullt lika mycket barmark just nu..
Lite suddigt. Amish style.
Jag läser på poker.se att Isildur1 blev “hårt utdragen” i en omahapott när han försöker kämpa sig tillbaka till forna höjder.
Tydligen hade han förlorat med
när pengarna åkte in på floppen
och motståndaren fick färg bakvägen.
wow…..
Om opponenten floppat stege, triss eller tvåpar vet vi inget om. Inte ens om han bara har ett par eller inget par är det en hård utdragning. Jag har spelat omaha i 20 år. Tro mig, jag vet vad hårda utdragningar innebär. Tycker man att det här skulle vara en sådan bör man nog fokusera på annat än omaha.
Jag känner inte artikelförfattare Boström och vet därför inget om hans pokerkunskaper. Det enda jag kan tolka av hans val av rubrik är två saker: 1) Hans omahakunskaper är begränsade. 2) Han försöker locka till sig fler läsare med rubriksättning á la kvällspressen.
Ett gott råd till alla rubriksättare som gillar den fläskiga varianten. Har man inget emot att läsarna blir irriterade och tycker att man är en pajas, alternativt opportunist, så länge läsarsiffrorna ökar. Fine, kör på bara. Annars rekommenderar jag att den fettdrypande rubriken innehåller en hygglig dos ironi.
Någon som också varit med om hårda utdragningar under sin karriär är Johnny Chan. Han har dock utvecklat en ganska solid känsla för sina motspelare. Se på den här handen och hans självklara förklaring efteråt. Rutin kan inte köpas för pengar….

Just nu i kung Bores tider känns golfsäsongen en aning avlägsen. För att vi "inbitna" golfare (Ordvalet ren slump. Jag lovar!) inte ska sukta för mycket ville jag lysa upp tillvaron med lite golfbilder från ett soligare ställe.
Moderna golfbollar är små tekniska vidunder som golfföretagen spenderat enorma pengar på för att utveckla. Alla påstår rättframt att deras boll flyger längst enligt senaste tester och som konsument kan inte annat än bli förundrad över hur många olika tester det kan finnas.
Jag undrar dock om inte personen på bilderna överdrev separationsångesten från sin kära golfboll. För övrigt kostar en ny boll cirka 50 kronor…
Ni som precis har ätit en trevlig middag kanske ska vänta någon timme eller så innan ni kikar vidare....
Låt oss hoppas att de lyckades sy tillbaka armen så att stackaren kan svinga vidare. Nästa gång lär han nog fiska upp en ny boll ur bagen istället för ur dammen…
Hmm, det slog mig att jag behöver köpa nya boots. Undrar var det kom ifrån?
I söndags spelade jag som vanligt en 7-8 turneringar, men det vill sig fortfarande inte. Jag har rannsakat mig och försökt analysera mitt spel och tycker ändå att jag tar rätt beslut oftast. Kanske är jag en aning för aggressiv ibland när jag fått ihop en stor stack, men online är spelet så otroligt mycket snabbare och aggressivare i turneringar att man måste ta marginella beslut.
Det känns som om jag nog förlorat lite för många 80/20-lägen på sistone för att resultaten ska bli bra. Jag ska bara öka dosen tävlingar så att statistiken jämnar ut sig.
På Ipoker hade de en 535 dollars-turnering med 1 miljon dollares i garanti till prispotten. Strukturen var fantastisk för att vara online, med 10k i startstack och blindar på 15-30. Dessutom fick de inte ihop med tillräckligt många deltagare för att täcka garantisumman. De hade behövt 1870 spelare, men bara 1676 ställde upp vilket innebar att nätverket fick skjuta till lite över $100k som en liten bonus!
Tyvärr förlorade jag en stor pott halvvägs in i turneringen med KK mot QQ vilket annars hade gett mig chiplead så långt. Förvisso långt kvar men ändå…
I och för sig fick jag träna på lite nya svordomar. Hoppas det inte är för lyhört in till grannarna…
Jag tog mig till prisplats men 900 dollar räckte inte långt för att täcka startavgifterna på söndagskvällen.
På måndagen tänkte jag först inte spela men ändrade mig (öka dosen var det ju…) och det var inget dumt beslut. På 24hPokers 10k garanti tog jag mig till finalbordet, där (hör och häpna!) ett par italienare fortfarande var kvar.
Första handen vid finalbordet får jag två kungar, och givetvis dagens skrämselattack. Jag och en av spagettibröderna har 90k var och är stora chipleaders. Övriga 7 spelare har 255k tillsammans. Många har spelat tight för att klättra i prislistan och nu är blindarna skyhöga, 2,5k-5k, i förhållande till markerantalet. Signore Barilla, med 90k, är först att prata och höjer till 17k.
Jag funderar några sekunder på om jag bara ska syna för att fånga honom, men vafan, han är ju italienare! Här behövs inga sofistikerade fiskeredskap. Ett snöre med krokig spik räcker. Förmodligen går det bra utan spik.
Han synar nog en all-in med många händer, tänker jag, och klickar i all-in-rutan. Lena som kommit förbi och kikar blir lite nervös och säger: “Tänk om han har två ess då?”
Jag försöker lära henne lite strategi då och då, men vi har inte riktigt samma spelstil än….
Vad händer just när jag klickar på all-in-knappen? Comhems förbannade bredbandsanslutning försvinner! För första gången på flera veckor som vi bott här! Jag ser på bordet att markerna är kvar framför mig och blir spyfärdig.
Lena säger till mig att koppla in det mobila bredbandet eftersom jag blir så paff att jag håglöst sitter och väntar på att anslutningen ska komma tillbaka. Jag hoppas bara att det inte blev någon variant med syn från mig och att jag sedan timade ut.
Någon minut senare lyckas jag logga in igen på mobilanslutningen och har ni sett på fan! Jag sitter med nästan 200k framför mig. Jag hann precis på mikrosekunden!
Jag kollar i handhistoriken och ser att han hade AK och en tredje gubbe synade dessutom med AJ. En kung på floppen innebar att jag aldrig behövde oroa mig. Om jag sett fanskapet, vill säga.
Till och med när man inte kan förlora måste man sitta och svettas! Visst är pokerlivet härligt….
Resten av turneringen var som ni förstår en formsak. Alla satt och väntade på att jag skulle slå ut de andra, och jag gjorde ingen besviken. En liten stund senare inkasserade jag 3800 euro, ingen jättevinst, men det räcker till några fler turneringar och lite räkningar.
Framför allt var det skönt att få avnjuta vinnarkänslan igen. Nästa gång blir det några snäpp högre.