Det kvackas om Bjuv

Jag har äntligen kommit igång med träningen igen. Av någon anledning (lathet kanske?) har jag inte varit i ett gym på flera månader. När jag var i Prag passade jag på att ta ett pass i det utmärkta gymmet på hotellet. För att inte bli helt förlamad av träningsvärk petade jag dock mest på vikterna, kanske en tredjedel av vad jag brukar köra med.

Den senaste veckan har jag varit på SATS tre gånger och ökat successivt på intensiteten. Visserligen går jag som en anka för tillfället, men det släpper snart så att jag kan köra lite hårdare. Jag tänkte prova på lite Crossfit för att se hur det fungerar för mig. Det är aldrig fel att köra explosiva övningar så att man får lite mer längd i golfslagen. Egot gillar det i varje fall. Jag får snacka lite med Yogaman Öman.

Tyvärr börjar det bli mörkt och kallt på kvällarna men jag har ändå fortsatt träna golf på rangen i Tyresö. Slagen sitter bättre än någonsin och jag måste nog ta en golfresa till Irland snart. Eller Portugal. Fan, till och med Skåne är bättre än här snart…

Puttinggreen på Tyresö är dock en misär. Man kan lika bra putta på valfri gräsmatta. För att behålla mitt fina puttingstroke brukar jag nöta på en puttmatta hemma. En bra övning jag kör varje dag är att sätta 20 puttar i rad från 2,5 meter. Missar jag får jag börja om och jag får inte sluta innan jag klarat det. Det intressanta inträffar när man kommer till putt 19 och 20. Då känner man av “allvaret” och tendensen att stelna till för att styra putten ökar. Det påminner en del om viktiga puttar i verkliga livet som “måste” sättas.

Häromdagen kom jag dock in i zonen och satte 82 puttar i rad från 2,5 meter! Till slut missade jag för att det inte var roligt längre och fokuset försvann. Ni märker vilket hårt liv man lever….

En annan Anka det skrivs mycket om är Anna. Hon kommer alltså från samma lilla håla, Bjuv, som jag växte upp i. Hon är några år yngre än jag så jag har inget minne av henne från skolan. Jag undviker att se på all form av dokusåpor men jag kanske skulle kika på något avsnitt av “Svenska Hollywoodfruar”. Av vad som framgått i massmedia verkar Anna vara en ganska slagfärdig flicka, kanske inte den vassaste kniven i besticklådan, men hon får ju den uppmärksamhet hon verkar eftertrakta. Dessutom verkar hon kunna slå mynt av den.

Nu har turistbyrån i Bjuv chansen att öka turist-tillströmningen medan fru Anka är på all medias framsidor. Det verkar som en hel del människor retar sig på henne, men va fan, även dålig reklam är reklam.

Apropå dokusåpor måste jag erkänna att jag kollat lite på “Idol” tillsammans med Emma och Lena. Jag gillar konceptet med att upptäcka talanger som utvecklas under en intensiv period där de starkaste och de som verkligen vill mest till slut lyckas.

I England har de en variant på “Idol” som heter “X-factor”. En 27-årig skollärare lyckas okej på sin första audition inför publik. Hygglig scenkänsla, skulle man kunna säga….

Lugna dagar

Efter Prag-resan har jag tagit det väldigt lugnt. I söndags såg jag det fantastiska derbyt mellan ManU och City. Jag var i luften när matchen gick men Lena spelade in den åt mig. Eftersom matchen drog ut på tiden stannade inspelningen i 93:e minuten när det stod 3-3. Sedan hände väl inget märkvärdigt….

Tack och lov kunde jag se slutet i en eftersändning. Jag säger bara WOW! Så ska ett derby vara. Fullsatta läktare, mycket känslor, två lag i form, vackra mål och nervösa misstag. Sir Alex var nog inte helt nöjd med Foster och Ferdinand efteråt. Jag tycker United spelar en fotboll just nu som få lag kan matcha. Deras passningar på ett tillslag till varandra är stenhårda skott och det går ruskigt fort emellanåt. Ska bli kul att följa Champions League den här säsongen med Barca och Real som motparter. Kan bli tidernas CL-säsong!

På söndagkvällen spelade jag några online-turneringar fast jag var ganska trött. Söndagarna är trots allt chans för storkovan. Jag fick ett par pengaplaceringar och längst kom jag i Unibets 100k-garanti. Med över 1000 spelare kom jag på runt 25:e plats efter en smakstart. Det är en 55 euros rebuy-turnering och man får 2000 i marker för det. Jag började med ett dubbelt inköp och efter en stund hade jag jobbat mig upp till 8300 när följande hand utspelades.

Mörkarna är 100-200 med 20 i ante. Första spelaren lägger sig. Nästa spelare “dubbelace” synar 200 och så gör även nästa, ”XAC”. Nu höjer “snake96” till 600. Övriga passar fram till mig som har 99 på lilla mörken. Jag väljer att syna då alla är ganska djupa. Bägge limparna synar också. Potten är nu på c:a 2800. Floppen kommer 9 6 5 varav två hjärter. Mums!

Alla checkar till “snake96” som går all-in med 7240! Jag synar och “dubbelace” går också blixsnabbt all-in med 5220!

Ormen har KK vilket var ganska troligt, men vad har dubbelace? Flushdrag eller triss? Kanske stege till och med?

Inte då! Han har sitt alias, AA! Turn parar sig med en femma och river är en åtta. Dubbelace var verkligen ute med långreven och fiskade. Limp och sedan bara syn trots omslag med syn samt en spelare bakom. Verkade som om han ville bli utköpt. Istället för att han dubblade upp lugnt och fint mot kungarna fick han sätta sig på läktaren, samtidigt som jag skopade hem 22,5k och blev chip-leader. En så kallad smakstart…

Sedan dess har det inte blivit någon poker utan vi har kikat på lite filmer istället. Bl.a “Street Kings” som är en blandning mellan “LA confidential” och “The Shield”. Bra story och hade de bara haft en bättre skådis än Keanu Reeves i huvudrollen, som totalt misslyckas med att spela desperat alkoholiserad snut, hade filmen varit riktigt bra. En annan skön film hette “The air I breathe”, återigen med Forest Whitaker, som jag gillar, i rollistan. Andy Garcia är också med och jag tycker han borde vara med i fler filmer. Det är få som kan spela en kolerisk latino till perfektion.

Negreanu driver friskt med några pokerkändisar i sin blogg. Läs i synnerhet Hellmuth-“bloggen”. Den är obetalbar! Och inte så långt ifrån hur den gode Phil uppfattar sig själv.

Nu är det dags för lite arbete. Omaha-turneringen på 24h bl.a. börjar snart.

Kraschlandning i Prag

Min vana trogen tog jag det ganska lugnt innan turneringsstart. Ofta är starten försenad samtidigt som stressnivån är hög hos många spelare i lokalen. För mig känns det skönare att äta frukost/lunch i lugn och ro istället för att sedan dyka upp vid pokerbordet någon timme in i turneringen. Igår var inget undantag.

Förvisso missar jag information om mina motståndare den timmen men ofta är folk väldigt försiktiga i början så det ger vanligtvis inte så mycket. Om inte någon hamnar på tilt såklart. Å andra sidan kan ju folk vara tiltade från start efter en lång och usel cashgame-sittning hela natten, bråk med flickvännen eller pojkvännen etc. Jag brukar kunna känna av bordet rätt snabbt med min erfarenhet från många års turneringspoker.

Till frukost blev det skotsk lax med ruccolasallad och buffelmozzarella med grillad tomat samt en tomatjuice. Gustav gjorde mig sällskap och tog en club sandwich med en massa vitt bröd och pommes frites samt en coca-cola light...
Han muttrade något om att han borde äta nyttigare innan han kavlade upp ärmarna och högg in. Givetvis kunde jag inte hålla mig och efter att jag pikat honom klart, höll jag en liten tankeutveckling om kosten.

Jag har själv blivit intresserad av LCHF och stenåldersdiet efter att ha läst en hel del om vad som händer i kroppen när du äter. Kostdoktorn.se är en sida med många intressanta funderingar och diskussioner, som jag kan rekommendera.

Well, well tillbaka till poker. När första pausen inföll efter två timmar hade min startstack på 10k sjunkit till c:a 6k när jag kommit in fel i några potter. I tredje perioden var blindarna 75-150 när en asiat höjde till 400. Jag satt med QJ på stora mörken och var den enda som synade. Floppen kom 9,10,K!

Problemet var bara att alla var spader och jag hade ingen spader själv. Jag checkade och asiaten betade 700. Det fanns ingen anledning att slowspela med tanke på brädan så jag checkraisade till 2500. Kvar bakom hade jag strax under 3k i marker. Motståndaren synade lite fundersamt. Turn parade sig med nian och jag gick all-in. Nu funderade han en liten stund vilket ju var positivt eftersom jag då visste att jag ledde. Det var iofs bara en tidsfråga innan han synade eftersom oddsen var för bra och han måste ju haft något att syna min checkraise med.

Mycket riktigt synade han och visade JJ varav den ena var i spader. En del outs för honom och jag lät mina hjärnvågor fokuseras på kortleken. Inga spader, tack.

Det kom ingen spader. Istället kom det ytterligare en nia och nu blev de små helvetesrackarna tre och han fick ett litet hus. Stegen såg väldigt ynklig ut på bordet och jag kunde inget annat än att lyckönska mina motståndare och moloken traska ut ur turneringsrummet. Another day in paradise...

Strax därpå startade vi ett Omaha-cashgame som var bland det smaskigaste jag spelat på länge. Ett par polacker och tjecker var inne i varje pott och rotade. Blindarna var inte så höga, motsvarande 20-40 sek, men inköpen haglade och det kändes som om kvällsmaten fick vänta en stund. Efter ett tag kom en ung finne och skulle visa oss fiskar hur man spelar Omaha. Inte helt oväntat var han dyngrak, klockan började ju närma sig åtta på kvällen, och nu var kvällsmaten helt inställd. Givetvis lyckades finnen köpa ut mig i ett par potter så jag låg en hel del back efter ett tag. Tyvärr tröttnade några av polackerna på hans ljudvolym och att han sinkade spelet, så de slutade.

Efter några timmar var spelet inte alls lika bra, med bara skandinaver vid bordet. Finnen började få slut på euro-sedlarna i fickan trots att han ihärdigt påpekade för alla runt omkring att han låg 7200 euro plus. Förmodligen kunde han inte räkna till tre vitvinsglas...

När bordet numera inte var av något värde kände vi hur hungern plötsligt pockade på, hehe. Vi samlade ihop ett gäng Unibettare och åkte till ett ställe som jag scoutat fram på nätet. Mats Rahmn är ju inte direkt någon sashimi-fantast så stället jag rekat, La Casa Argentina, skulle nog passa även honom.

Vi kom dit vid elva-tiden och det var inga problem att inhysa elva stycken matgäster. Stället var läckert med piraya-akvarium, papegojburar och stor flygel där de spelade live tango och lite andra hemlandstoner. Vi lotsades in i ett bakre rum som hade sjörövar-tema! och jag började undra om vi hamnat på en turistfälla. Jag kunde inte varit längre från sanningen.

Snäckskal inbakat i bardisken.


Servicen var absolut strålande. De tjeckiska servitörerna pratade klockren engelska och det märktes att de serverat köttbitar förut. De visste precis hur man ville ha allt serverat. Nästan som tankeläsning. Jag var jättehungrig och bestämde mig för att prova en 600 grams biff.


Det var SÅÅ gott men efter 550 gram gav jag upp och kände mig som en pyton-orm som svalt en kossa. Jag ville bara ligga under en buske någonstans för att smälta maten. Eftersom jag till slut vunnit några tusenlappar på pokern bjöd jag på en flaska Malbec Gran Reserva som var glimrande. En riktigt lyckad middag där alla var nöjda, en del av oss lyriska! Viva Argentina!

Tyvärr tog mitt kamerabatteri slut under middagen. Proffsigt...men jag tog ett par bilder med mobilen. Kanske inte samma kvalitet utan blixt. Man lär så länge man lever.

Mjuklandning i Prag

Kom till Prag igår för att delta i Unibet Open. Jag hittade en tur o returbiljett för 900 kronor och Norinder bjuder på hotellrummet som tack för att jag drar på mig en Unibet-skjorta. Omkostnaderna kan jag inte klaga på ännu.

Turneringen hålls på Prag Hilton och spellokalen ser väldigt fräsch och ändamålsenlig ut. Rummen är kanon, jag hade dessutom turen att få ett hörnrum med mindre spring utanför. Att bjuda på internet verkar inte vara Hiltons melodi dock, 270 spänn om dagen vill de ha. Det var guldalternativet med 1MB:s lina. Ville man kunde man beställa platinauppkoppling istället och då fick man hela 3MB för det facila priset 700 kronor dygnet....

Vid sextiden var vi hungriga och stack iväg 8 stycken med bl.a Rahmn, Henriksson och Bluff-Gurra som är nere och skriver lite för expressen. Han lyckades få in en liten intervju med en väldigt glad gutt i tidningen. Restaurangen hette Lary Fary och trots det aningen suspekta namnet var servicen och maten alldeles utmärkt.



Efteråt bjöd Unibet på cocktail-party uppe i sky-baren på hotellet. Inga kostnader sparades och efterhand som folk åkte ur turneringen ökade promillehalten och bad beat- historierna i ganska jämn takt. Eftersom jag ska spela idag tog jag det lugnt med några öl samtidigt som medlidsamt skakade på huvudet åt alla horribla utköp mina medmänniskor fått utstå...

Läcker tavla på väg till sky-baren.

Lång psykadelisk gång i blinkande neon på vägen dit kunde utlösa epsilepsi-anfall...

Golfveckan som gick

Dags att sammanfatta senaste veckan.

Dag tre i Barsebäck spelade jag sämre, fick 32 poäng på usla greener efter svagt spel, men ledde med 7 poäng inför finaldagen och var harmonisk. Cy spelade bort sig totalt dag tre, vilket jag hade på känn, eftersom han är för otränad. Det gjorde att jag spelade mer avslappnat, även om Erland utmanade en aning och tog in två poäng efter nio hål för att "bara" ligga sex efter. Jag satte in en liten stöt för att visa mopsarna var skåpet skulle stå och låg två för bra gentemot mitt hcp efter 14 hål och "it was all over, baby".

  Efter att ha defilerat in i mål med 36 poäng vann jag till slut med 6 poäng. Ohotad. Banan var fantastisk (Master Course), vädret ännu mer fantastiskt och mitt spel toppade allt. Träning kan ge resultat. Jag tackar min tränare Johan!

Min lillebror Andreas kom och hämtade mig för en trevlig segermiddag hos vår kära syster som bor inte långt från banan, vilket för mig in på ämnet rottweilrar.

Jag är inte rädd för hundar. Faktum är att jag inte är rädd för särskilt mycket efter att på något sätt kommit till den insikten i mitt liv. Min syster äger två rottweilrar, Jack och Cassie, som båda känner mig trots att jag bara hälsar på en gång om året eller två. När jag skulle hämta nyckeln hos min syster till mitt hus på Barsebäcksområdet gjorde jag ett misstag. Hundarna har givetvis stark beskyddarinstinkt, min syster bor på bondgård, och ett tips är att ta av sig solglasögonen vid dylika besök. Jag kommer alltid att göra det i fortsättningen. När jag klivit ur bilen hörde jag ett morrande. Jag ropade på hundarna för att klargöra att det var jag som kom. Ingen effekt.

Jack som är fyra år och den största rottweiler jag sett, garanterat 60 kg, hoppade ner för trappan på två meter i ett skutt och flög fram mot mig skällandes med fradgan sprutande. Cassie hängde på. Jag vrålade från mitt innersta: "Jack, tyst!, sitt ner! Håll käft!!" You name it.

Tack och lov hade det den effekten att de bromsade upp när jag ropade deras namn. Med två rottweilrar skällandes en decimeter framför mig gick det upp ett litet ljus och jag tog av mig mina solglasögon. Armarna höll jag dock högt och jag rörde mig inte en centimeter framåt samtidigt som jag försökte kuva dem genom att fortsätta vråla åt dem. När skulle de förstå? Efter en liten stund hajade Cassie, som är äldre, och klev emellan mig och Jack samtidigt som hon hälsade på mig med en svansviftning.

Jack var på tilt. Med testosteronet och adrenalinet sprutande fortsatte han att tokskälla och jag måste erkänna att jag var en aning "återhållsam" innnan jag lyckades lugna honom.

Efteråt skämdes han lite och vi kramades rätt mycket innan vi skiljdes åt. Tänk att min 11-åriga dotter har fullt pli på honom....

På lördagen spelade vi golf på Rya GK iklädda knickers, vit skjorta, slips och med gamla klubbor från 80-talet tillsammans med gamla vänner från Söderåsen GK:s juniorlag för 25-30 år sedan. Formen var ihållande och jag låg ett över par efter 16 hål med persimmondriver och fem järnklubbor i bärbagen. Tyvärr avslutade jag bogey, dubbelbogey men det räckte ändå till seger återigen.

 

Segermiddagen avnjöts den här gången på restaurang Helsing vid stortorget i Helsinborg. Efter att ha beskådat massakern av Barsebäcks klubbhus som renoverats för x antal miljoner och numera liknar en skolbespisning för lågstadiet, trodde jag inte det fanns några homosexuella inredare i Skåne. Helsings fantastiskt smakfulla design bevisar att de finns. Tack o lov. Otroligt snyggt inrett!

Maten var strålande, kanske en aning pretentiös men det sätter sig nog när de haft öppet lite längre. Vår servitris Petra var bland det gladaste, trevligaste och smidigaste jag mött på en restaurang någonsin, och det har ju blivit några besök genom åren…. Efter midnatt genomgick krogen en metamorfos till nattklubb, lagom till portvinet. Ett riktigt toppställe!

Söndagen tillbringades med en lång promenad längs havet i norra Helsingborg efter lite thai-mat, för att återfå normala kroppsfunktioner. Lite turneringspoker blev det också. Av fem inledda turneringar kom jag på prisplats i tre. Inte så tokigt. Längst gick jag i Unibets söndagsgaranti, där jag kom topp 20 av över 1000 startande. Tyvärr fick jag smaka ett vidrigt utköp med två kungar mot två nior all-in preflop när vi var c:a 30 spelare kvar i en jättepott, vilket grusade mina vinstförhoppningar rejält.

Jag åker ner till Prag och tar revansch i Unibet Open till helgen istället. Snart dags för Besiktas-ManUnited. Hej.

Otroligt golfväder

I måndags spelade vi inspelningsvarvet på Master Course i Barsebäck. Banan var som alltid i härligt skick även om det var lite kladdigt och svårputtat med nygödslade greener. Ombyggnationen av banan är klockren! De flesta svaga punkter (bunkrar, träd, buskage, svaga greener) är borttagna eller omgjorda. Mycket bra gjort. Fast om jag hade fått hålla i pekpinnen hade det inte stannat där. Det finns fortfarande en hel del man kan göra för att förhöja spelupplevelsen, trots att vi pratar om en av Sveriges bästa banor. (Tydligen äger Gösta marken en bit ut i havet nere vid seaside-hålen. Ni förstår själva vad det går att göra.)



Som vanligt var det några som sköt 38, 40 poäng på inspelningen för att sedan falla bort helt när det började gälla något. Det är inte lika lätt längre när tankarna om att man "måste" börjar krypa in i skallen. Plötsligt börjar händer och höfter leva ett eget liv, inte direkt i synk med hjärnan...

Själv mjukstartade jag med 34 poäng för att öka takten när allvaret började. På tisdagen hade jag 37 poäng på Donald Steel trots usla greener (hålpluggade, dressade och gödslade). Två man till hade samma resultat men eftersom "Lex Cy" infördes för ett par år sedan då han hade vunnit alldeles för ofta låg jag ett poäng efter ledningen. Lex Cy innebär att föregående vinnare av finalen i Barsebäck får ett poängs avdrag per rond nästkommande år. Skulle jag vinna i år igen får jag två poängs avdrag per rond nästa år! Lex Peter?

Igår spelade vi så Master Course igen och jag tänkte att det var bäst att trycka till några optimister som mopsat upp sig, så jag gled in på 41 poäng efter att ha spelat drömgolf men tyvärr puttat svagt, 34 puttar. Fyra över par men med normal puttning, 27-28 puttar, hade det blivit några slag under par istället och tävlingen hade varit över.

De små mopsarna brakade igenom med dunder och brak och klarade knappt 28-29 poäng. Istället smög en gammal favorit fram. Cy. Han driver "Lasse i Parken" (krog på söder) och efter att stått och slavat i köket i sommar var inte golf-formen på topp. Men räkna aldrig ut en gammal mästare! Han har skramlat ihop 70 poäng efter 39 igår och den galna blicken i hans ögon har tänts. Nu leder jag med sex poäng över honom och vi går i ledarboll tillsammans idag.

Jag hoppas verkligen han fortsätter spela bra så att jag får lite press på mig. Ska bli kul att se hur jag reagerar. Shortsen åker i varje fall på för tredje dagen i rad. Varför åka till Spanien när Skåne finns?

Rapport från fem golfdagar

Nu har vi snart varit igång i en vecka. I torsdags spelade jag som i en dröm på Bro-Hof. De har öppnat 10 hål på sin nya bana, Castle Course, och vi fick spela dem två varv. Banan är lite kortare och trixigare än Stadium Course, men fortfarande i samma underbara skick. Otroligt fina greener att putta på. Istället för saftiga ruffar mellan hålen har de infört "waste area" utav sand med en massa gräsbevuxna kullar och flikar, vilket gör att det är lätt att hitta bollen men väldigt svårt att slå ifrån. Läckert!





Trots en del otur gick jag två över par, men kände ändå att jag lämnade några slag där ute. Det var med mersmak vi åkte ner till Vasatorp på fredag morgon för att spela deras TC. Efter fem timmars bilfärd från huvudstaden till Helsingborg teeade jag, Cy, Moa och David upp kl 12:20 i stormbyar. Tack och lov sken solen samtidigt som banan var i kalas-skick. Lill-brorsan vet hur man sköter en golfbana!

Det gjorde att de andra stod ut bättre trots de svåra förhållandena. Själv älskar jag ju mer det blåser. Det blir otroligt svårt när vinden är fyra-fem klubbors skillnad jämfört med vindstilla. Hjärnan går på högvarv hela tiden och ibland måste man hitta på nya slag. Ruskigt kreativt och kul! Fast alla verkar inte tycka det....På tolfte hålet, par 5, spelade vi rakt in i vinden. Jag slog drive och drive igen från fairway. På tredjeslaget hade jag 115 meter kvar och slog en perfekt pressad järnsexa (slår jag normalt 155 meter). Den hamnade 30 meter kort i bunkern!

Det blåste lite grand....med skånska mått. Bara runt 30 m/s i byarna.



Dagen efter spelade vi PGA National i Bara, utanför Malmö. Det är en storsatsning på många miljoner som ska ta upp kampen med Bro-Hof om Ryder Cup, men de spelar inte ens i samma division som Bro-Hof. Klubbhuset är jättefint och personalen ung och väldigt serviceminded, men att ta 1100 kronor i green-fee för en bana med greener som behöver växa till sig minst något år är hutlöst. Sen förstår jag inte hur de tänkt med layouten. Hålen är intressanta och strategiska, MEN det finns en enda buske på hela banan, på första hålet. Sen är det inget som hindrar vinden och man känner sig helt sönderblåst efter 18 hål.



De kallar banan för links course och det är väl det man försökt efterlikna, men på en äkta links finns det ofta stora sanddyner som ibland skyddar, ibland gör det svårare. På PGA är det bara öppet fält på en stor f.d. åkersluttning. Dagen efter kommer man knappt ihåg hur hålen såg ut. För mig var det en besvikelse.

Ska ni välja mellan två nya banor i Skåne rekommenderar jag Vasatorp TC alla dagar i veckan. Omväxlande och roliga hål, utan ett enda svagt sådant, och greener i kanonskick.

Jag kommer med rapport från Barsebäck och lite fler bilder senare, och även hur jag nästan blev uppkäkad av en jätte-rottweiler. Måste gå och äta innan restaurangen stänger.

Mästarskyltning

Idag åkte vi till Lidingö för att titta på lägenheten. Emma och Lena var i Spanien när det var visning och de var nyfikna på hur den såg ut. För säkerhets skull hade jag baissat (sänkt förväntningarna, inget annat) den lite men det var onödigt. De tyckte båda om den. Den är lite mindre, 102 kvadrat, än vår nuvarande men läget är kanon. Lugnt och grönt område med 100 meter till skolan för Emma. Två balkonger med lite tallskog, som jag avgudar, utanför. (Det kan bero på att jag efter många års sneda utslag älskar de grenfria stammarna så att man kommer ut på fairwayhelvetet igen…)
Efteråt åkte vi till skolan och turligt nog råkade vi på rektorn som genast guidade oss runt under en halvtimmes tid. Hon gav ett underbart intryck och skolan verkade mysig. Jag är övertygad att Emma kommer att trivas.
När vi var klara kände vi oss hungriga. Solen sken och jag hade en gammal lunchbiljett på Ullna GK i plånboken. Maten är god, om än litet urval, och utsikten över Ullnasjön slående vacker så vi åkte dit för en matbit. Givetvis tornade mörka moln upp sig när vi kom dit så vi fick sitta inomhus, men när det var dags för kaffe och grönt te (för mig) samt lite glass (jag provsmakade bara) sken solen och vi kunde sitta och stortrivas ute på terrassen. Är man i krokarna av Åkersberga och är lite småhungrig kan jag varmt rekommendera stället.

Har ni tur slipper ni dessutom höra Anders Timell stå och gasta för att få lite uppmärksamhet…
På vägen hem hämtade jag bucklan jag vann i Barsebäck förra året. Jag hade lämnat in den för att skyltas med “2008 Peter”. Egentligen borde jag ha bett dem sätta på en skylt med “2009 Peter” också, för att spara tid och pengar, men det hade kanske uppfattats på “fel” sätt av mina mottävlare.

Jag hann även med några hinkar ute på rangen i Tyresö innan det blev mörkt. Slagen satt och det kan bli riktigt roligt på Bro-Hof i morgon. För att inte tala om i Skåne med början på fredag. Jag ska hålla er uppdaterade.
Wicked Chops-grabbarna postar det här inlägget som de hittat hos Tiltboys. Någonting för hängivna sten-sax-påse-utövare. Man kan alltså köpa det här motivet på t-shirts, muggar etc. Jag tyckte att det var roligt, även om det är barnförbjudet Emma, men hur sjuka är de som säljer grejerna när man kan få det i barn och babystorlekar. Till och med på en haklapp! Inte normalt!
Pink har mognat rejält och gör riktigt bra låtar nuförtiden.

Men vänta! Har hon hyrt in Robert Smith? När jag lyssnar på gitarren hör jag gamla goda The Cure överallt. Jag får gräva fram cd-skivorna. Inte vinyl. Så gammal är jag inte.

Förresten, jo, det är jag….

Snart säsongsavslutning

Vi spelade golf på Wermdö GK i torsdags och även fast banan är nyrenoverad med nya greener, som så många andra insett är ett måste, blev jag påmind varför jag inte är så förtjust i den. Direkt feedback, ett antal myggbett. Indirekt feedback, (30 timmar senare) en fästing som parkerat i armhålan. Visserligen har vi vaccinerat oss mot TBE, men lillrisk finns ju för borrelia och det är ju ingen höjdare.

I fortsättningen kommer jag att kolla noggrant efter fästingar vid avslutad golfrond.

Själva golfspelet har gått sisådär. Seriespelet i Mälartouren vann jag förvisso överlägset, då jag spelat bra bitvis i sommar, men nästa vecka kommer den viktigaste veckan på hela året som Martin de Knijff uttryckt det. Vårt gäng på uppåt 28 spelare åker till Barsebäck för en säsongsavslutning på deras underbara golfanläggning och har så gjort i snart 30 år. Själv har jag varit med c:a 10 år. Dessutom är vi några stycken som brukar spela 3-4 banor i Skåne helgen innan så det blir en golfresa på 10 dagar. Det rycker redan i fingrarna….

Svingen känns helt okej trots allt och den har blivit pålitligare de senaste åren. Jag brukar alltid få en lektion av Johan Andersson, som är en gammal barndomskamrat och numera instruktör på Barsebäck, varje september vi kommer på besök. Tydligen så hjälper det…

Ännu roligare är det att jag ändrat lite i mitt puttgrepp och har puttat väldigt förtroendeingivande den senaste tiden. Fortsätter det så blir jag svårslagen nästa vecka. Förvisso har jag lägst hcp och alla andra har nästan skonummer i hcp, men de måste spela bra på Barsebäck som är lång och svår. Förhoppningsvis blåser det upp lite också, vilket jag älskar, och då är saken biff.

Lena och Emma var i Marbella två veckor för att sola och bada lite, medan jag stannade hemma för att inte tappa svingen och serieledningen. Emma missade de två första veckorna i skolan och hade lite att ta igen. I lördags satt hon på eftermiddagen och avverkade alla läxor samtidigt som hon nynnade på en sång. Under tiden kollade jag på United mot Arsenal. (Vi som ser objektivt och inte med känslorna utanpå skjortan insåg ju att det var en rättvis seger, eller hur Öman?) När jag frågade Emma om hon behövde hjälp svarade hon att det var för lätt…. That’s my girl!

Pokern i helgen gav inga vinster. Till min fasa kom jag till ett finalbord utan att segra. En ynka sjundeplats blev resultatet. Det ska inte hända igen. På söndagen spelade jag sju tävlingar och fick prispengar i tre av dem, men tyvärr knappt pengarna tillbaka. Jag väntar fortfarande på en större vinst.

Nästa vecka lär det inte bli så mycket poker när vi åker till Skåne och spelar golf. Förmodligen kommer jag att vara för trött på kvällarna efter härlig golf vid havet, goda middagar och kanske någon trevlig flaska rött.

Jag får ta igen turneringspokern när jag kommer tillbaka. Kanske åka till Prag och spela Unibet Open som uppvärmning.

En glad nyhet är att vi fått ett nytt lägenhetskontrakt. Det ser ut som att vi blir Lidingö-bor i höst. Lugnt och fint område med bra skola för Emma, och nära till golfbanan för Pappa…

And again…

Söndagsturneringarna var kalla som vanligt. Av någon anledning är jag mycket starkare i turneringarna under veckan. Till viss del beror det på färre deltagare men det är nog inte hela sanningen. Jag kanske är för splittrad på söndagarna. Dels spelar jag fler turneringar, dels brukar golfen på TV stå på i bakgrunden.

På måndagen spelade vi golf på Arlandastads GK. Den här gången spelade jag inte lika bra men lyckades hålla ihop det och fick 77 slag brutto (par 70). Banan var i fint skick om än med ojämn kvalitet på greenerna. Vissa greener var nyare och sådda med en annan grässort och de var betydligt bättre. Det är bara att så vidare!

Efter golfen åkte jag till Tezukuri för att stoppa i mig lite sashimi moriawase. Tack o lov var det färre gäster så jag slapp vänta. Gino kom förbi och vi satt och pratade en lång stund. Han har många intressanta och vettiga synpunkter vilket gör det väldigt utvecklande och aldrig tråkigt att diskutera med honom. Konversationen är hela tiden på väg framåt i ett flyt, även om det blir tyst ett tag!

När jag kom hem var jag för seg för att spela något online. Det gjorde jag istället idag. Med framgång. Som vanligt spelade jag fyra tävlingar som börjar runt nio-tiden. Ett tag gick det väldigt bra i Unibets 20k garanti. Jag hade 100k i marker när tvåan hade 50k och det var drygt 100 spelare kvar med 50 priser. Jag fick inget pris….

Desto bättre gick det på C2:s 25k garanti. Med 203 deltagare tog jag mig till finalbord. Väl på ett finalbord vet ni vad som händer, eller hur? Ni tror väl snart att jag är mytoman som vissa andra huvudbonader, och jag vet att det låter sjukt, men jag vann faktiskt igen!

Den här gången fick jag ganska hårt motstånd av andraplatstagaren. Utan tvekan var vi de två bästa vid finalbordet och jag gnisslade tänderna ett par gånger när han var all-in mot någon, men lyckades träffa sin två-outare på sista kortet. Till slut vann jag dock en rättvis seger över honom när alla andra åkt ut efter passivitetsvarning, med 66 över 33. All-in preflop, hehe…och nettovinst på 6600 euro. Veckopengen är redan bärgad, innan torsdag!

Ett tag funderade jag på om jag kanske varit en aning för hård mot Hatten tidigare. Han har aldrig gjort mig något ont, även om han har svårt att hålla sig till sanningen. Fast gillar man att sticka ut hakan får man vara beredd på en käftsmäll ibland. Efter att ha läst Norinders senaste blogg kände jag mig dock inte så elak längre…

Dessutom undrar jag vem Hatten försöker lura i sin senaste krönika i Pokermagazine. Han beskriver där hur han för många år sedan spelade backgammon med några “utländska killar” på en svartklubb i Hammarbyhamnen. När klubben stängde var de skyldiga Hatten 20 000 eftersom de spelade så dåligt, men ville bara betala 10 000. När Hatten protesterade visade en av killarna, enligt Hatten, en pistolkolv och tyckte att Hatten skulle nöja sig med tian. Han tog pengarna och stack “som en blixt till taxin”.

Jag tycker historien låter som “finn fem fel” om jag ska vara ärlig. Efter att ha jobbat tre år i Ryssland som casino-chef under “vilda östern-tiden” och sett en del pistolkolvar och deras innehavare låter det ganska osannolikt att dramat skulle ha utspelat sig så som Hatten beskriver.

Men, men jag kan ha fel…

På Facebook skrivs och skickas det en hel del skräp, men ibland kan det vara en ganska rolig källa.

 

Oops, I did it again.

I måndags spelade vi golf på Österåkers GK. Jag hade kanske bästa bollträffen för i år och gick på 77 slag på svåra Västerled i hygglig blåst. Trots några slarviga puttar och ett par taktiska misstag på slutet. Tydligen kunde jag inte flyga bollen 260 meter med spoon över tjockruffen…

Det var med stor förväntan vi spelade på Kevinge igår. Tyvärr fick jag bara fem timmars sömn den här gången, vilket visade sig i tappad koncentration några gånger, med fyra streckade hål som resultat. Totalen blev 32 poäng, men eftersom gänget på Mälartouren består av halta och lytta gubbar räckte det till en ledig andraplats, trots 15 deltagare.

Nu blåste det en del, vilket passar mig, samtidigt som personalen har tuffat till banan lite med högt gräs på otrevliga ställen. Kevinge ser betydligt läckrare ut nu än för bara ett par år sedan med allt vildvuxet gräs runt bunkrarna. Greenerna var helt okej med bra rull. Ska jag vara en aning kinkig kunde de torkat dem lite. Som jag alltid tycker...

På vägen hem åkte jag förbi Tezukuri i Sjöstaden för lite sashimi. Tydligen är det fler än jag som gillar stället då det var 40 minuters väntetid från beställning. Nästa gång blir det telefonbeställning. Istället åkte jag hem, gjorde en smaskig sallad och bänkade mig framför TV:n för att spela lite poker samtidigt som jag kikade på friidrott.

Det blev en härlig kväll! Damernas höjd var om inte den mest rafflande, men ändå helt godkänd vad det gällde spänning. Intressant att se hur tyskan Ariane Friedrich lyckades få ett helt stadion knäpptyst när hon skulle hoppa. Och då menar jag absolut tyst! Det var bara någon tiokampare som stönade iväg sitt spjut i andra änden som hördes.

Det var också rätt härligt att se hur hon, trots alla förväntningar och press från hemmapubliken, njöt av ögonblicket och stod och log när hon fokuserade på hoppet. När hon sedan kom på bronsplats såg hon innerligt glad ut och kramade t.o.m. om segrarinnan Blanka Vlasic. Inga divafasoner alls. Respekt!

Var det något mer?

Jo, just det. Bolt. Inget märkvärdigt. Bara ett nytt världsrekord på 19.19 och skjuta lite låtsaspil med maskoten Berlino. I shot the sheriff, but did not shoot…. Normal Jamaicansk afton.

Under tiden avverkade jag tre Texas-turneringar och den sedvanliga Omaha-turren eftersom det var torsdag. För ovanlighetens skull vann jag inte Omahan, så istället fick det bli vinst i 20k garantin på 24hPoker! Fyra timmars jobb och 6500 euro i vinst.

Den senaste tiden har jag hittat en väldigt bra rytm i turneringar vilket gett mig sjukt många vinster i förhållande till deltagarantal och antal finalbord. I sommar har jag ungefär vunnit 6 av 10, kommit tvåa 2 ggr och övrig placering 2 ggr. Det i tävlingar med 100 till 800 deltagare. Normale!?

Dags att börja spela lite större turneringar igen.

Veckans Brasklapp står Jan “Hatten” Helander för. Han brukar ge tips om olika spel på idrott och hästar. Enligt egen utsago går det bra och de tjänar pengar varje år. Normalt sett bygger man sina beslut på faktorer som skadeläge, formkurva, motivation osv.

Tydligen ska man akta sig för att lyssna på Hattens tips vad beträffar friidrott. Först hade Hatten en “sjuk feeling för att Bolt inte vinner” för att efter finalen konstatera att “marknaden ansåg Bolt vara övervärderad”. Lyckligtvis hade Hatten , hrm…, insett att marknaden var ute och cyklade och, ähum.., redan bytt fot för att inte förlora sin insats.

Jag förmodar att han tittar på försök och kvalheat, eftersom han lämnar tips om slutvinnare, och uppenbarligen förstår han inte vad han ser. Eller så gillar han att sticka ut hakan för att få glänsa den gången han har rätt.

Den gången en fiskmås flyger in och attackerar Usain på bana 4. Va? Han fortsätter springa! Nu kommer det en hare in på bana 4. Usain snubblar! Men fortsätter ändå!

Men vad fan! Vem har parkerat en cykel på bana 4? Usain hoppar över, men ve och fasa, han vinner bara med en tiondel. Nåja, bättre lycka nästa gång.

Jag dedikerar den här stensköna BEP-låten till ‘en Gamblers vardag’. (Låt nummer 6 i playlist)

Faderskärlek

Den senaste veckan har det blivit en hel del tv-tittande på golf och friidrott.

Vad finns det mer att tillägga om Bolt och 9.58? Det mesta har sagts. Det är lite som när Stenmark röjde i skidbackarna på sjuttiotalet och hela Sverige stannade för att följa framför tv-apparaterna. Fast nu följer hela världen…

Jag hoppas och tror (naivt?) att han är ren från doping. Speciellt med tanke på att han är byggd för att springa fort och har presterat bra tider under hela sin uppväxt. Låt oss hoppas att det Jamaicanska löparundret beror på gener, bra tränare och en stark löparkultur. För det är ju så underbart att se Usain i aktion.

Ikväll är det final på 200 meter. Ska han springa under 19 sekunder? Springer han under 9 på 100 meter någon gång?

Igår vann Caster Semenya 800 meter för damer i överlägsen stil. Fantastiskt med tanke på att Caster är 18 år och sprang över 10 sekunder långsammare för mindre än ett år sedan. Å andra sidan kanske det inte är så fantastiskt ändå. För inte fan är Caster en tjej? Jag blev helt paff när de zoomade in “henne” innan start. Det måste ju vara en kille! Skulle jag ha fel ber jag om ursäkt och önskar “henne” lycka till i livet efter löpningen.

Det finns mycket man kan bli fascinerad av under ett friidrotts-VM. Isinbajevas pladask exempelvis. Mest fascinerad blir jag dock över gång. Finns det någon “idrottsgren” som ser onaturligare ut? Och vad är det för människor i västvärlden som bestämmer sig för att börja tävla i gång?

“-Vad snabbt du går!”

“-Ja, visst gör jag. Jag borde börja tävla!”

Och hur sexigt är det att stå i baren och berätta för damerna att man minsann är gångare? Någonting säger mig dock att de nog inte röjer så hårt på krogen. Fast ryskan som vann 20 km var ganska söt. De håller sig kanske gångare emellan. Ibland kanske de river till med en marathon-löpare?

I boken “On killing” beskrivs styrkan i kärlek mellan olika parter. Tyvärr har jag lånat ut den så jag kan inte bekräfta det, men jag vet att kärleken mellan en mor och hennes barn är den starkaste. På andra plats kom den mellan en fader och hans barn, om jag nu inte minns fel. På tredje plats kom intressant nog den mellan två soldater som strider sida vid sida, kanske förståeligt med tanke på hur mycket ditt liv hänger på den andre. Först på fjärde plats kom kärleken mellan man och fru. Fast det var inte viktat med tanke på hur länge man varit gifta, vilket i sig är en ganska avsevärd faktor. Oftast.

Ibland kan dock faderskärleken vara mäktig. Tack Linda för att du skickade länken. Jag blev helt tagen av videon.

Sätt på ljudet och bortse från all hyllning till gud. En gud har inget med det här att göra. Bara gränslös kärlek från fader till son.

En mästare i aktion

Med regntunga moln i horisonten spelade vi på Salems GK idag. Lyckligtvis slapp vi all nederbörd men det blev en aning svalt i blåsten på slutet av rundan. Min vana trogen började jag bra trots att det var svårt att få i några längre puttar på de urusla greenerna. Inte nog med att de blommade, de var fläckiga och toviga. En del greener var nästan förstörda. Jag vet inte vad de råkat ut för men jag antar att greenkeepern sliter sitt hår. Om inte, borde han söka nytt jobb.

Jag avråder bestämt från spel på Salem tills de löst problemen, annars blir ni bara besvikna.

Efter nio hål låg jag ett över par efter bara en ynklig birdie, men tyvärr kom en schaktningsperiod på 5-6 hål där jag tappade slag. Jag lyckades visa lite vinnarskalle och sänkte en tremeters-putt för birdie på sista hålet som gav mig delad vinst i omgången. Nu leder jag serien med tio poäng och gubbtjyvarna får spela över sin förmåga för att nå ifatt.

Det känns ungefär som när Tiger leder/har delad ledning i en major inför sista varvet. Han har vunnit 14 av 14 möjliga..

I söndags vann Tiger komfortabelt efter att Padraig Harrington gjort trippelbogey på 16:e hålet samtidigt som Tiger gjorde birdie. Han fick då en treslags-ledning som han aldrig släppte. Tydligen tyckte en domare att de spelade för långsamt och satte dem på klockan på det hålet. Det innebär att man har 40 sekunder på sig att slå sitt slag när det väl är din tur, annars får man en varning.

Padraig slog det ena sämre slaget efter det andra, mycket pga förhastade beslut genom tidsbristen. Han är en i mina ögon ganska omständig spelare och nu hann han inte med riktigt från svåra lägen.

Det intressanta var att Tiger, som bevisligen drog fördel av situationen, inte bara tog vinsten som en i raden. Han kritiserade direkt domaren och beslutet och menade att denne förstört vad som kunde ha blivit en “great battle”. 

Han vill inte bara vinna. Han vill kämpa för det och ge publiken en show. Där kan vi snacka kicksökare.

Nu leder han PGA-mästerskapen efter 67 slag första varvet och står i det finfina oddset 1,90 för seger. Lycka till, övriga fältet. Men det är klart, Padraig ligger tvåa, ett slag efter. Hoppas han visar lite irländsk seghet så att vi får en spännande helg. Tigern ser dock obehagligt stabil ut. Fast det är alltid vackert att se en mästare i aktion även om han skulle rycka iväg till en överlägsen seger.

Apropå det. Idag spelade jag fyra tävlingar online samtidigt som jag spejade på golfen. Tre Texas-tävlingar, som var kalla, och torsdags-omahan på 24h som var desto varmare.

Nej, nej, nej tänker ni nu. Jo, jo, jo säger jag. Vinst igen!

Trots 98 tappra motståndare blev det ren slakt. När vi var fem kvar hade jag 400k och övriga mellan 20k och 80k. Några av dem föreslog en deal där jag skulle få förstapriset så de kunde dela upp resten av prispengarna. Jag hade svårt att tro på det som ett seriöst förslag så jag körde vidare. Varför förstöra en “great battle”?

Grabbarna fick sig en finalbords-lektion och jag 3350 euro för besväret. Det var väl fjärde gången på sex veckor jag vann den turneringen. Kanske dags att fokusera mer på Omaha-turneringar?

Hinderbana: ingen dans på rosor

Idag sprang jag hinderbana med Yogaman vid Karlbergs Slott. Det var skitkul men samtidigt vidrigt jobbigt. Christan beskriver i sin blogg hur passet gick tillväga. Tilläggas kan att banan går i en slinga av tre raksträckor. När jag avverkat första raksträckan på första varvet tror jag att hjärtat slog 200+ slag i minuten och sedan kom, för mig, värsta hindret. Det Irländska bordet. En planka drygt 2 meter upp som man ska hoppa upp på och klättra över. Jag försökte bägge varven men det gick bara inte så mina tider var med lite fusk.

De tre sista bilderna visar det “härliga” Irländska bordet och hur jag äntligen lyckas ta mig över.

Senare när vi vilat testade jag igen och lyckades till slut häva mig upp och över så nästa gång ska jag klara hela banan utan fusk.

När jag kom till tredje raksträckan skulle man hoppa ner i lejongropen och upp på andra sidan. Jag lovar, det var inte med glädje men jag bet ihop och trots ett hjärta som ville hoppa ur bröstkorgen, ett svalg som höll på att klibba igen och ett tunnelseende av Mont Blanc-längd lyckades jag ta mig upp och igenom de sista hindren. Och allt som allt tog det c:a 5 minuter för mig. Det kändes som jag sprungit i en timme!

Trots skavda armbågar, ömmande knän och förmodat läskig träningsvärk i morgon gör jag gärna om det, för herregud vilken bra och allsidig träning det är!

Emma testade en del hinder också och beklagade sig att det inte fanns hinderbana för barn. Hehe. Min dotter. Jag får försöka hitta någon på nätet.

Efteråt åkte vi till Hammarby Sjöstad och åt lite sashimi på Tezukuri. Underbart gott och skön miljö på kajen. Frej och Anette kom förbi med småttingarna. Det var inte med direkt dåligt samvete kokosglassen gled ner efter det hårda passet.

Man tror att dagen är över efter en sådan strapats, men träning ger energi. När vi ätit klart hämtade vi golfklubborna och åkte till Tyresö för att slå ett par hinkar. Det gick helt ok för mig medan Emma började träffa boll efter boll och sken som en solstråle ikapp med att självförtroendet ökade.

Inte ens efter det började jag krokna. Hemma spelade jag några turneringar, utan framgång, och sedan lite cashgame, med framgång, och nu sitter jag här klockan tre och skriver. Utan minsta trötthetstecken! Fast snart ska jag lägga mig då vi ska spela golf på Salems GK i morgon och jag tänkte vara utvilad för en gångs skull. Jag måste passa på nu när svingen sitter. Åtminstone gjorde den det idag…

Jag snubblade online (går det?) över en bok som jag bara måste köpa. Den heter “Me Cheeta” skriven av James Lever och handlar om en schimpans som i jag-form berättar om sitt filmstjärneliv. Första kapitlet finns publicerat här.

Läs och låt tårar av skratt porla nedför kinderna!