Väderprognosen var regn och av någon underlig anledning dök bara fyra spelare upp. För ovanlighetens skull visade sig prognosen stämma och mina medspelare muttrade och huttrade i ösregnet. Jag förstod inte vad de pratade om. Vadå regnigt? Lite vatten har väl aldrig skadat?
Har ni tänkt på vad gott allting luktar efter ett regn? Ja, kanske inte på bussen eller tunnelbanan, men lite utanför city. Växter och träd formligen vräker ut kaskader av doftämnen och man har bara lust att gå omkring utomhus och ta djupa andetag. Inne i stan luktar det inte så mycket av floran men alla kvarlämnor, nämnbara och onämnbara, efter helgfestandet sköljs åtminstone bort. Det är gott nog.
Lite poker blev det trots allt i veckan, även i semestertider....Man måste ju få ihop till hyra och kreditkortskulder. Läskigt det där med kreditkort. Det kan springa iväg rätt bra om man har höga krediter har jag märkt. På positiva sidan flyger jag ofta första klass över atlanten numera. Jag har samlat på mig an ansenlig hög bonuspoäng på SAS då mitt kort ger mig poäng på alla inköp.
Det blev ingen skåneresa men Emma flyger hem ikväll. Vi längtar så efter att träffa henne! Hon har haft det bra säger hon. Kusinerna bor på landet och har hundar, katter, kaniner och en jättestor tomt med studsmatta. Dessutom har granngårdarna hästar. Vad mer kan en nio-åring begära?
Gummi-arm är en term som används när någon har svårt för att palla trycket. I helgen var det ett flertal spelare som visade prov på en genuin sådan under finalronden av British Open. Slutligen vann irländaren Harrington i särspel, trots dubbelbogey på sista hålet, eftersom Garcias arm också mjuknade och han inte lyckades göra par på 72:a hålet. Man kan få gummi-arm i poker också men då påverkas hjärnan mer än musklerna vilket medför att man tar konstiga beslut i pressade situationer. Om man inte är född med kyla kan man träna bort gummi-armen. Ju oftare man utsätts för de här stressmomenten desto bättre bör man bli på att hantera dem. Bör. Vissa bygger på stressen utan att få utlopp för den, tills locket flyger av. Då bör man inte finnas i närheten. Korrektion. Då ska man genast sätta sig ner och spela poker med vederbörande.
Carnousties 17:e hålFör många år sedan under en pokertävling på Four Queens i Las Vegas mötte jag en välkänd spelare från det äldre gardet. Han heter Gunnar och som smeknamnet "Lucky" insinuerar var han inte direkt otursförföljd. Lucky kom gående med ett STORT leende på läpparna och kunde inte vänta med att få berätta vad som hänt. De var fem spelare kvar i en supersatellit med fyra platser till huvudtävlingen som kostade 5000 dollar. Brad Daugherty som var dåtidens absolut sämsta världsmästare hade ett berg av marker tillsammans med en Texas-cowboy som hade lika mycket. Övriga tre spelare, inklusive Gunnar Lucky, hade bara ett fåtal marker som knappt räckte till blindarna och de kastade alla händer i hopp om att någon av de andra två småstackarna skulle åka ut.
Då inträffar det osannolika. Brad the champ får två kungar samtidigt som cowboyen får ess-kung. Omslag, omslag varpå Brad the champ går all-in. Ett så otrolig dåligt spel i det läget, men han var ju bara världsmästare! Med så mycket marker och bara en spelare till som skall ut får han inte ta några risker mot den enda spelaren som kan skada honom. Han ska till och med lägga två ess! Våran cowboy är ju trots allt cowboy, och hey! inte fan lägger man ess-kung inte. Givetvis kommer det ett ess på floppen och han slår ut Brad the champ medan de andra tre småstackarna storögt undrar om blixten slog ner.
Brad fullständigt exploderade och kallade cowboyen för alla möjliga namn. Men Brad, det var ju du som var pajasen....och "oturs-Gunnar" kunde skratta sig till sömns den kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar