Krönika 9 i SvD: På plats i Vegas

Efter en vecka i Las Vegas är jag nu acklimatiserad. Jetlagen har försvunnit. Den var inte så markant eftersom jag flugit västerut, det är alltid väsentligt jobbigare när man reser österut. Till hjälp mot jetlag brukar jag ta melatonin, fast av någon anledning har jag inte gjort det den här gången. Melatonin är ett sömnhormon som tillverkas i tallkottkörteln. Mängden hormon i kroppen är som högst på natten när vi sover. Jag är inte förtjust i mediciner och försöker undvika dem i största möjliga mån. Sjukdom kommer ofta inifrån, p.g.a. ett dåligt immunförsvar, och mediciner är ofta bara en behandling av symptomerna, inte av den bakomliggande orsaken till sjukdom. Jag anser att nyttig mat och träning är bättre vägar till hälsa än att ta mediciner när man blivit sjuk. Jag kan rekommendera en bra bok skriven av Susanna Ehdin "Den självläkande människan" som är riktigt bra läsning om man tar sitt självbefinnande på allvar.

Melatonin är dock som sagt ett kroppseget hormon därför har jag inga problem med att ta det i små doser någon gång då och då. Jag sover som ett barn när jag intagit det och vaknar alltid otroligt utsövd. Givetvis är det receptbelagt i Sverige, eftersom man inte vet långtidsverkningarna av det...., men i USA säljs det i hälsokostaffärerna. Likaså är det med exempelvis glucosamin, som är ett utmärkt ämne mot stela leder. Det såldes tidigare i hälsokostaffärer i Sverige, tills man ansåg att det var för effektivt och då klassade det som läkemedel. Det innebär att man nu bara kan köpa det på apoteket, och då i en form som absorberas sämre i kroppen. Sämre produkt, sämre åtkomlighet och förmodligen dyrare med mindre konkurrens. Heja socialstyrelsen.

Veckan som gått har vi tagit det väldigt lugnt. Inga utgångar, inga pokertävlingar. Vi har mest legat vid poolen, shoppat och ätit gott. Jag har tränat några gånger och självklart varit och fyllt på förråden i hälsokostaffären, eftersom det är så mycket billigare här än i Sverige. Jag ska starta huvudturneringen på måndag, dag 1d, och då kommer jag att vara laddad till tänderna. Igår tog Martin med oss spelade golf på Wolf Creek. Banan ligger c:a 1,5 timmes bilväg norr om Las Vegas i ett litet samhälle som heter Mesquite, mitt ute i öknen. Wolf Creek är otroligt vacker och dramatisk och väl värd resan. Krister från pokermagazine fotograferade och tydligen blev en del bilder bra. Ska bli spännande att se.

Efter fem timmars golf i stekande sol var vi helt utmattade när vi kom in. Ändå startade vi relativt tidigt på morgonen, åkte golfbil och drack säkert 4-5 liter vätska. Det är en ganska konstig känsla att spela golf i öknen. Man dricker kopiösa mängder och behöver inte kissa en enda gång. Istället svettas man ut all vätska och är ändå snustorr hela tiden. Jag spelade med Martin och Bill Edler som vann shorthanded-turneringen i lördags. Bill spelar bra golf och slår ganska långt. Han blev en aning förvånad när jag stundtals drev ut honom med 30-40 meter, men han är förbannat trevlig och tog det som en man. Jag hamnade i ett par bunkrar och fick kratta fort som f-n eftersom krattan var het som ett glödjärn i värmen. Allt som var metalliskt brändes. Helt makalöst. Innan vi körde tillbaka till Vegas kollade vi termometern. Den visade 130 fahrenheit. När vi räknat om till celsius blev vi paffa. Det är alltså 54,4 grader celsius!

Inte konstigt att vi kände oss ganska grillade. När vi kom hem till Martin dök vi genast i poolen som bara höll 31 grader. Rena isvaken. Vi avrundade kvällen med en trevlig grill-fest och ett par iskalla öl som visste sin plats.

Efter att ha pratat med min far i skåne idag skulle det nog inte vara en dum idé om vi kunde kombinera vädret på något sätt.

Nästa vecka är jag förhoppningsvis kvar i tävlingen så jag kan ge er lite förstahandsinformation från ett världsmästerskap i poker.

Wish me luck!