Krönika 19 i SvD: Gnäll hjälper

Det hjälpte tydligen att gnälla av sig i förra krönikan. Strax efter vann jag återigen en satellit med vip-poäng på Martinspoker och fick åka till Amsterdam för att spela Master Classics som har ett inköp på 5100 euro. Utöver inköpet fick jag även 700 euro till resa och hotell. Det räckte ju inte riktigt eftersom jag efter 16 år på resande fot blivit en aning kräsen vad beträffar hotellmiljöer. Jag är helt enkelt less på att bo på urtråkiga "Scandic-hotell". Därmed inte sagt att jag måste bo på femstjärniga lyxhotell. Några av de sämsta hotellen jag bott på var faktiskt just det. Jag kommer med fasa ihåg hotellet när jag tog mig till finalbord i Deauvilles EPT för ett par år sedan. Jättelyxigt palats med fantastiska rum som en massa kändisar bott i. Jo, tjena! Hotellet var från tiden före första världskriget om jag inte missminner mig och jag kan svära på att rummen aldrig blivit renoverade! Urusla sängar med bananbottnar, dragiga fönster och avslitna duschslangar var bara förrätten. Varmrätten vill jag inte ens prata om.

Nåja, nu var jag i Amsterdam. Lena kom ner efter ett par dagar och påpassligt hade jag åkt ut efter fyra timmars spel, så nu hade vi två dagar att vara turister på. Min vana trogen åkte jag ut med två ess. Blindarna var 75-150 och jag höjde till 400 i sen position. Stora mörken, som var en skotte i 60-årsåldern, hade muttrat något lite tidigare om att jag inte kunde ha bra kort varje gång och den här gången synade han. Floppen kom Q 9 6 med två klöver. Han checkade varpå jag satsade 800. Genast gick han all-in med 11000!

Nu har jag spelat poker många år och i princip ingen gör ett sådant spel med triss. Just därför kan en riktigt duktig spelare göra det, men den här skotten var inte av den kalibern. Långt därifrån. Jag satte inte honom på 9 6 eller Q 6 heller, så svaga händer skulle han inte syna min höjning med. Återstod Q 9 som enda hand jag låg under mot, eller J 10 i klöver då han är svag favorit. Alla övriga händer ledde jag klart emot. Han kunde ha K Q eller A Q, kanske till och med KK, men det mest troliga var förmodligen färgdrag. Dessutom hade jag klöver ess vilket gav mig chansen att köpa högre färg om han nu skulle träffa sitt förmodade färgdrag på fjärde kortet.

Jag synade med 9000 efter några sekunder och mycket riktigt hade han K J i klöver. Turn var ruter sju, men tyvärr var sista kortet klöver åtta och det var slut på det roliga för min del, återigen.

Jag återvände till hotellet istället för att spela cashgame. Är man en aning upprörd emotionellt efter en utslagning, även fast man är van efter alla år av turneringsspel, är det bättre att ta det lugnt ett tag. Hotellet låg cirka 70 meter från casinot, så det tog väl åtminstone fyra minuter innan jag loggat in på nätet för att spela...

Sist skrev jag också att jag inte skulle spela mer cashgame på nätet utan bara turneringar, men pokerspelare är väl kanske inte de mest karaktärsstarka när det handlar om poker. Faktum är dock att det gått betydligt bättre de senaste veckorna och förhoppningsvis, troligen menar jag, ser jag fram emot en period med mycket tur, flyt och fina vinster.

Lena kom ner nästa dag och det var hennes första besök i Amsterdam. Eftersom jag talat mig så varm om Van Gogh-museet gick vi självklart dit. Jag ringde Jonny Lodden och Jannike eftersom de uttalat sig om att de ville vara lite mer kulturella när de ändå hade chansen i alla storstäder. Jag vet inte hur mycket de uppskattade hans tavlor men Jonny såg lite förvånad ut när jag sa att det var mitt femte besök på museet. Jag tycker verkligen om impressionisternas stil, och Van Goghs sätt att måla var fullständigt makalöst. Jag får fortfarande gåshud framför vissa av hans verk. Det mest otroliga är att Vincent i brev till sin bror Theo skrev att han var värdelös som konstnär och kände att det var meningslöst att fortsätta!

Inte långt senare satte han hagelbössan mot bröstet och tryckte av. Visserligen hade han väl inte alla hästarna hemma som så många andra genier, men likväl oerhört tragiskt.

Van Goghs "Blossoming almond tree"

Nästa dag hann vi med både Rijksmuseum, besök på diamantslipning, kanaltur och dessutom ville Lena se hur det såg ut i red light district. Det var en intensiv dag som avslutades med en god middag på en väldigt bra japansk restaurant som heter Yamazato, tillsammans med några norska vänner. Dessutom hade en av killarna, Stefan, tio procent utav vinnaren i huvudturneringen, så han tog gentilt hand om notan. Gesten uppskattades än mer då han inte åt fisk och därmed stod över mer än hälften av maten. Att det var hans första besök på en japan förstod vi när Stefan suttit i 10 min under tystnad och försökt äta med pinnarna, då Jonny tog dem ifrån honom och bröt isär dem.....