I fredags hölls svenska pokerakademin på Norra latin i Stockholm.Det är ett seminarium om poker med hundratalet nyfikna gäster som betalat 500 kronor var. Jag själv var inbjuden att svara på lite frågor tillsammans med Johan Storåkers om pokertävlingar och våra erfarenheter där i kring. Eftersom jag min vana trogen var lite sen missade jag ett par programpunkter, vilket inte var så mycket att missa enligt ett par andra rutinerade pokerspelare. Enligt dem var enda höjdpunkten fram till dess när Dan Glimne överskattade sina karateförmågor och mer eller mindre bröt handen när han slog mot ett par plankor. Stackaren fick åka till Karolinska och gipsa, men han verkade inte allt för nedslagen.
Jag delar gärna av mig av mina erfarenheter men tyvärr var vår tilldelade tid bara tjugo minuter, så det kändes inte som om vi fick så mycket sagt. Jag hoppas att åhörarna tyckte att något var vettigt. Ett väldigt intressant framträdande gjorde dock en beteendevetare vid namn Lars-Peter Loeld. Han var makalöst duktig på avläsa folks reaktioner när han ställde frågor. Sedan använde han uteslutningmetoden för att göra vissa slutsatser varefter han prickade rätt läskigt ofta på vad personerna tyckte och tänkte på. Jag var djupt imponerad, och det ska mycket till för det, och har bestämt mig för att kika lite närmare på beteendevetenskap. Det går säkert att lära sig ett eller annat. Fascinerande var också att Loeld uppenbarligen inte spelade poker. Hade han lirat i ett kompisgäng hade de fått lägga ner verksamheten ganska snart då han med garanti hade rensat bordet fullständigt vid varje speltillfälle.
Efter noga övervägande beslutade jag mig för att ställa upp på andrahands-SM på kasinot. Jag spelade ju i Tallinn när svenska pokerförbundet arrangerade riktiga SM och var lite skeptisk att ett monopolföretag går in och försöker köra över ett beslut som ett förbund tagit. Visserligen förstår jag bägges ståndpunkter, men hoppas att de båda parterna kommer överens till nästa år. Poker lär ju inte bli lagligt redan till nästa år och då jag tycker att ett SM bör hållas på hemmaplan kan det bara ske på något av de statliga kasinona, men jag tycker att det ska vara sanktionerat av det demokratiskt valda förbundet.
Jag hade inget flyt i tävlingen direkt, utan förlorade en stor del av min markerstapel när jag hade två kungar mot min motståndares dam-sju då floppen kom dam-knekt-sju. Efter det lyckades jag aldrig återhämta mig och åkte ut ur tävlingen efter tre timmar med två tior mot två kungar.
Jag har tränat på som vanligt och försöker dra med mig en kompis till gymmet varje gång. Jag tror han uppskattar att jag jagar på honom och nu börjar han komma igång själv. Det gäller bara att komma över en tröskel i början, sen inser man att det är skönt och kul, och det går bara av farten.....eller så inser man att det är tråkigt och jobbigt och att man hellre lyfter fjärrkontrollen än vikter.
I söndags hade vi kalas för vår dotter som fyllde nio år. Nära vårt hem finns det en park med tre hästar man kan rida på, så jag bokade en timme. Eftersom det även fanns lite andra djur i parken kan man säga att kalaset var självgående och tjejerna i Emmas klass var hyggligt nöjda. Jag och Lena servade bara med frukt och dricka när de var törstiga. Perfekt för en morgontrött poker-pappa.
Nu befinner jag mig i Finland för ånyo en pokerturnering. När jag skriver det här har det ännu inte börjat men jag är laddad till tänderna och längtar verkligen efter en vinst. Det var ett tag sedan nu, men det kanske är bättre att spara turen till Las Vegas. Förra året var förstapriset där 12 miljoner dollar! Det räcker ju till rätt många ponny-kalas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar