Veckan som gick var ganska givande. Jag lyfte vikter fyra kvällar och har verkligen kommit igång nu. När jag inte varit i gymmet på ett par dagar får jag nästan abstinensbesvär. Det är så skönt att få ut lite adrenalin ur kroppen istället för att samla på sig. När vi försätts i en stressituation släpps adrenalin (och även kortisol) ut i blodet för att förbereda oss på flykt eller kamp.
Förr i tiden var ju det strålande. När våra förfäder mötte en sabeltandad tiger (egentligen är den korrekta benämningen smilodon men vem känner till det? De var lika stora som lejon, c:a 200 kg, men kraftigare, inget direkt gosedjur m.a.o.) hade de två efter varandra följande alternativ.
A) Springa för livet.
B) När det inte gick längre av diverse anledningar. Slåss för livet.
Adrenalinet var livsviktigt på den tiden, men i dagens stressade samhälle kan det skapa mycket problem. Får man inte utlopp för det, genom träning ex.vis., ligger det kvar i blodet länge och verkar nedbrytande på kroppen. Det är också en anledning varför folk kan få vansinnesutbrott för småsaker. I pokervärlden också kallat TILT. Tilt är en sinnesstämning man ska undvika in i det sista om vill lyckas som pokerspelare.
Träningen ger mig självklart också bättre kondis för att orka med långa pokerturneringar utan att tappa fokus. VM i Las Vegas börjar snart med två- och tredagars turneringar för att avrundas med huvudtävlingen som varar i elva dagar! Ni förstår själva att bra kondition inte är helt fel. Eftersom snittamerikanen väger ungefär som en sabeltandad tiger, fast kanske inte fullt så muskulös, ger det mig klara fördelar. I ett spel med så mycket slump inblandat måste man ta vara på alla möjligheter.
Jag har även spelat lite golf och börja få hyfs på slagen då jag har ändrat mitt grepp. Henrik Stensson hade ett skönt uttalande för några år sedan när han var nere i en djup formsvacka under ett par år. Han sa att när det var som värst kändes det som om han skulle slå iväg bollen med baksidan av drivern från tee. Tyvärr känner jag igen mig.
Jag började också försöka lära mig japanska i höstas men det var milt sagt inte lätt så nu ligger det lite på is för tillfället. Men det är bara bra att sysselsätta hjärnan med lite nya övningar, så jag plockar snart upp det. För ett par år sedan hade jag en svacka i poker. Jag tog en liten paus och började träna kampsport samt köpte hem ett tjugotal böcker om allt möjligt, ingen skönlitteratur dock, som jag sträckläste. Efter någon månad började jag spela poker igen och vann konstant efter det. Det behövs lite annat parallellt för att jobbet inte ska kännas för monotont, vilket inom poker genast ger dåliga resultat.
Jag bestämde mig också för att spela lite mer poker den här veckan, arbeta fler timmar helt enkelt, eftersom det varit lite si och så med det på sistone. Det gick bra. Jag vann ganska hyfsat. Visst är det kul när det går bra på jobbet?
Nästa vecka åker jag till Helsingfors för en turnering. Det är efterlängtat eftersom jag alltid blivit väl omhändertagen där, samt att det ofta har gått väldigt bra resultatmässigt. Till Vegas siktar jag att åka runt den 20:e juni och stanna tre veckor. Inte mer, annars blir för mycket. Dels är sommaren fin här hemma..... hoppas jag, dels är det väldigt varmt i Vegas på sommaren. Förra året såg jag 52 grader celsius på termometern en dag. Man hoppar i poolen som håller 30 grader och den känns iskall pga temperaturskillnaden! Unreal, som jänkarna säger.
I en golftidning läste jag ett trevligt citat om vad en styrelsemedlem på Oakmont, där US Open i golf spelas nu i juni, ville att besökarna skulle känna efter en runda på banan. Han verkade mena det inte enbart för proffsen utan alla golspelande gäster på banan. Tilläggas ska att Oakmont är en erkänt svår bana.
"Jag vill att de ska sitta i sina bilar och skaka. Jag vill att tårar ska strömma nedför deras kinder"
En sann humanist!
I själva verket önskar jag detsamma om mina pokermotståndare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar