Krönika 16 i SvD: Tiden räckte inte

Ingen framgång i Barcelona den här resan heller. Jag hade inga nyckelhänder att tala om, så det ska jag bespara er. Kortfattat kan man säga att jag höjde upp potten ett tjugotal gånger, utan några starka händer, och blev omhöjd ungefär lika många gånger. Ungefär som Vince Lombardi, den legendariske NFL-coachen för Green Bay Packers uttryckte det:"We didn't lose. We just ran out of time."

Dagarna därefter spelade jag ingen mer poker utan umgicks mer med vänner som jag alltför sällan träffar. Vi ses oftast när det är större pokertävlingar men då äter vi några goda middagar och skrattar så vi får ont i magen av alla gamla spelhistorier. Är det inte märkligt att man kan sitta kväll efter kväll med människor som ligger på samma energifrekvens, prata om samma saker och ändå aldrig ha tråkigt? Både jag och Alex var i högform, och vi gillar att snacka...speciellt efter ett par flaskor gran reserva. Jag kan garantera att våra norska vänner inte hade en tråkig sekund.

Efteråt gick vi ut på nattklubb ett par kvällar. Sista kvällen hamnade vi på en klubb som hette Pacha. Stämningen var helt magisk med folk som dansade överallt. Fast om man är orolig för tinnitus bör man nog avstå. Mina öron ringde i två dagar efteråt.

Innan vi kom dit var vi ett trettiotal pokerfrälsta på en loungebar där det skrönades vilt. In kom Thor Hansen som är Norges absolut största pokerlegendar. Han är en enormt duktig pokerspelare, i synnerhet sjukorts stötpoker där han är i absolut världsklass. Tyvärr är han gravt spelförstörd vad beträffar idrott, hundar, hästar, blackjack, craps etc vilket gör att han har svårt att bygga sig en förmögenhet, som han hade haft om han enbart spelat poker. Å andra sidan hade det inte funnits så många bra historier....Jag har känt Thor i sexton år och har hört de flesta. Jag ska runda av med en, men jag har fler på lager.

Ibland kan det verka som om sanningshalten är tveksam, men då ska ni ha i åtanke att hur sjuk en historia än låter, är huvudrollsinnehavarna ännu sjukare!

Det svär jag på, och jag ljuger aldrig.....

Nåja, händelsen utspelar sig för c:a tjugo år sedan och Thor vann runt 150 000 dollar i en tävling. Mycket på den tiden. Dagen efter skall han flyga till Sverige med sin vän Svenne. Det är bra cashgame i kasinot och de längtar efter Thors dollarbuntar. Svenne ber Thor att gå och lägga sig eftersom de ska upp tidigt samt att han vet att Thor har svårt att sluta om han börjar förlora.

"Sven, jag kan ikke sove, hvis jag veit att der er spil" blir svaret.

Sagt och gjort. Thor spelar och Svenne sover. När Svenne stiger upp kommer Thor in på rummet och packar sin väska. Svenne hade räknat med att få dra bort Thor från pokerbordet, och blir nästan lite imponerad. Han tänker att det kanske är den nye Thor som kläckts ur sin puppa i och med storvinsten. Resan från Vegas flyter på bra och de kommer till New York för att byta plan för hemfärden till Arlanda. Thor har snackat på som vanligt och allt verkar frid och fröjd. Svenne tänker att han måste haft en bra sittning i kasinot så glad som han är.

Då frågar Thor:"Sven, jag är lite hungrig. Du har möjligen inte 20 dollar till en hamburgare?"

Pokerspelare kan vara bra på att hålla färgen.