Krönika 2 i SvD: Pokerproffs

Varför blir man pokerspelare på heltid?

Det finns väl lika många svar som det finns pokerspelare, alla har sina anledningar. Själv trodde jag att jag spelade för att det var lättförtjänta pengar och att jag var fascinerad av spelet. Efter ett tag insåg jag dock att om man vill tjäna stora pengar ska man syssla med annat. Egna företagare, finansmän och börsmäklare har betydligt större potential för stora inkomster. Visserligen är det också yrken med hög stressfaktor, men pokerspel är ingen dans på rosor för ditt nervsystem. Det är både lambada, rock'n'roll och taktlöst träben ibland. Jag har sett en hel del spelare som inte klarar av pressen och tyvärr är risken stor för utbrändhet, magsår och olika former av missbruk.

Missförstå mig rätt nu. Jag försöker inte brännmärka poker. De här problemen gäller ju även många andra yrkesgrupper, men för att lyckas i poker måste man inse att det är svårt.

Personligen anser jag att två faktorer är extremt viktiga vad beträffar möjligheten till succé. Disciplin och att hantera sin bankrulle, d.v.s. sin spelkassa, på rätt sätt. Disciplin innebär att spela när man mår bra, är utvilad och opåverkad. Att hantera sin bankrulle, s.k. money managment, innebär att man alltid spelar på en komfortabel nivå där man har råd att förlora max 10-20 procent av sin totala spelkassa. Förlorar man mer än så måste man gå ner i nivå. Många spelare inser inte hur viktigt det är och kommer oundvikligen att förlora allt. Svårt att jobba om man inte har några verktyg. Ungefär som som att bryta armen om man är violinist.

Jag har intresserat mig mer och mer för psykologi de senare åren. Inte enbart för pokerns skull utan även på det personliga planet, och börjar komma till en del insikter. Dels har jag ett behov av kickar som jag tillfredställer genom bl.a. poker. En fara i det är att kicksökare ofta måste öka dosen för att känna kicken, men det klarar jag av att hantera bra. Många klarar inte det och då är vi tillbaks vid min poäng om bankrulle. Man spelar högre och högre för att få kicken.

Jag har även ett väldigt stort behov av att få styra själv, en frihet att välja när, hur och var på mina villkor. Då är ju pokerspelare ett ganska lägligt yrke eftersom jag alltid har haft svårt med auktoriteter. Det vet mina lärare i skolan, lumpenbefäl och tidigare arbetsledare mycket väl, de som kommer ihåg. Jag har alltid varit väldigt ifrågasättande, både på gott och ont. I skolan fungerade det eftersom en BRA lärare vill att eleverna ska ifrågasätta, men när jag gjorde militärtjänst....oj,oj,oj. Vi kan väl lugnt säga att armén inte är bästa forum för nytänkande och innovativa idéer.

Nu väljer jag dock tider och platser själv när jag ska arbeta. Den senaste veckan har varit ganska lugn. Tidigare i vår har jag rest väldigt mycket men i maj kommer jag stanna hemma hela månaden, så nu passade Lena på att åka till Moskva och hälsa på lite vänner. Det innebär att jag varit hemmapappa en vecka och umgåtts bara med Emma. Ibland är det också skönt att ta en paus från pokern och ladda om. Fantasi och inspiration är en viktig del av spelet och då bör man ju inte spela dygnet runt så att man blir less på det.

Emmas klass hade vernissage i tisdags och efter det gick vi ut sköt upp raketer. Barnen hade tagit med sig PET-flaskor som de målat och klistrat på fenor. De var väldigt lika gamla 60-talsraketer. De hällde i en skvätt vatten och satte i en kork. Sedan stack de en nippel igenom och började pumpa med en cykelpump. Raketen var konstruerad så att flaskan var upp och ner, för er med dålig fantasi. Medan jag tittade på kom jag att tänka på likheten med vissa pokerspelare. När trycket blev tilläckligt stort åkte korken ur och raketen for iväg uppåt för att sedan kraschlanda några meter längre bort. Kvar blev bara en blöt fläck på byxbenet.