And again…

Söndagsturneringarna var kalla som vanligt. Av någon anledning är jag mycket starkare i turneringarna under veckan. Till viss del beror det på färre deltagare men det är nog inte hela sanningen. Jag kanske är för splittrad på söndagarna. Dels spelar jag fler turneringar, dels brukar golfen på TV stå på i bakgrunden.

På måndagen spelade vi golf på Arlandastads GK. Den här gången spelade jag inte lika bra men lyckades hålla ihop det och fick 77 slag brutto (par 70). Banan var i fint skick om än med ojämn kvalitet på greenerna. Vissa greener var nyare och sådda med en annan grässort och de var betydligt bättre. Det är bara att så vidare!

Efter golfen åkte jag till Tezukuri för att stoppa i mig lite sashimi moriawase. Tack o lov var det färre gäster så jag slapp vänta. Gino kom förbi och vi satt och pratade en lång stund. Han har många intressanta och vettiga synpunkter vilket gör det väldigt utvecklande och aldrig tråkigt att diskutera med honom. Konversationen är hela tiden på väg framåt i ett flyt, även om det blir tyst ett tag!

När jag kom hem var jag för seg för att spela något online. Det gjorde jag istället idag. Med framgång. Som vanligt spelade jag fyra tävlingar som börjar runt nio-tiden. Ett tag gick det väldigt bra i Unibets 20k garanti. Jag hade 100k i marker när tvåan hade 50k och det var drygt 100 spelare kvar med 50 priser. Jag fick inget pris….

Desto bättre gick det på C2:s 25k garanti. Med 203 deltagare tog jag mig till finalbord. Väl på ett finalbord vet ni vad som händer, eller hur? Ni tror väl snart att jag är mytoman som vissa andra huvudbonader, och jag vet att det låter sjukt, men jag vann faktiskt igen!

Den här gången fick jag ganska hårt motstånd av andraplatstagaren. Utan tvekan var vi de två bästa vid finalbordet och jag gnisslade tänderna ett par gånger när han var all-in mot någon, men lyckades träffa sin två-outare på sista kortet. Till slut vann jag dock en rättvis seger över honom när alla andra åkt ut efter passivitetsvarning, med 66 över 33. All-in preflop, hehe…och nettovinst på 6600 euro. Veckopengen är redan bärgad, innan torsdag!

Ett tag funderade jag på om jag kanske varit en aning för hård mot Hatten tidigare. Han har aldrig gjort mig något ont, även om han har svårt att hålla sig till sanningen. Fast gillar man att sticka ut hakan får man vara beredd på en käftsmäll ibland. Efter att ha läst Norinders senaste blogg kände jag mig dock inte så elak längre…

Dessutom undrar jag vem Hatten försöker lura i sin senaste krönika i Pokermagazine. Han beskriver där hur han för många år sedan spelade backgammon med några “utländska killar” på en svartklubb i Hammarbyhamnen. När klubben stängde var de skyldiga Hatten 20 000 eftersom de spelade så dåligt, men ville bara betala 10 000. När Hatten protesterade visade en av killarna, enligt Hatten, en pistolkolv och tyckte att Hatten skulle nöja sig med tian. Han tog pengarna och stack “som en blixt till taxin”.

Jag tycker historien låter som “finn fem fel” om jag ska vara ärlig. Efter att ha jobbat tre år i Ryssland som casino-chef under “vilda östern-tiden” och sett en del pistolkolvar och deras innehavare låter det ganska osannolikt att dramat skulle ha utspelat sig så som Hatten beskriver.

Men, men jag kan ha fel…

På Facebook skrivs och skickas det en hel del skräp, men ibland kan det vara en ganska rolig källa.

 

Oops, I did it again.

I måndags spelade vi golf på Österåkers GK. Jag hade kanske bästa bollträffen för i år och gick på 77 slag på svåra Västerled i hygglig blåst. Trots några slarviga puttar och ett par taktiska misstag på slutet. Tydligen kunde jag inte flyga bollen 260 meter med spoon över tjockruffen…

Det var med stor förväntan vi spelade på Kevinge igår. Tyvärr fick jag bara fem timmars sömn den här gången, vilket visade sig i tappad koncentration några gånger, med fyra streckade hål som resultat. Totalen blev 32 poäng, men eftersom gänget på Mälartouren består av halta och lytta gubbar räckte det till en ledig andraplats, trots 15 deltagare.

Nu blåste det en del, vilket passar mig, samtidigt som personalen har tuffat till banan lite med högt gräs på otrevliga ställen. Kevinge ser betydligt läckrare ut nu än för bara ett par år sedan med allt vildvuxet gräs runt bunkrarna. Greenerna var helt okej med bra rull. Ska jag vara en aning kinkig kunde de torkat dem lite. Som jag alltid tycker...

På vägen hem åkte jag förbi Tezukuri i Sjöstaden för lite sashimi. Tydligen är det fler än jag som gillar stället då det var 40 minuters väntetid från beställning. Nästa gång blir det telefonbeställning. Istället åkte jag hem, gjorde en smaskig sallad och bänkade mig framför TV:n för att spela lite poker samtidigt som jag kikade på friidrott.

Det blev en härlig kväll! Damernas höjd var om inte den mest rafflande, men ändå helt godkänd vad det gällde spänning. Intressant att se hur tyskan Ariane Friedrich lyckades få ett helt stadion knäpptyst när hon skulle hoppa. Och då menar jag absolut tyst! Det var bara någon tiokampare som stönade iväg sitt spjut i andra änden som hördes.

Det var också rätt härligt att se hur hon, trots alla förväntningar och press från hemmapubliken, njöt av ögonblicket och stod och log när hon fokuserade på hoppet. När hon sedan kom på bronsplats såg hon innerligt glad ut och kramade t.o.m. om segrarinnan Blanka Vlasic. Inga divafasoner alls. Respekt!

Var det något mer?

Jo, just det. Bolt. Inget märkvärdigt. Bara ett nytt världsrekord på 19.19 och skjuta lite låtsaspil med maskoten Berlino. I shot the sheriff, but did not shoot…. Normal Jamaicansk afton.

Under tiden avverkade jag tre Texas-turneringar och den sedvanliga Omaha-turren eftersom det var torsdag. För ovanlighetens skull vann jag inte Omahan, så istället fick det bli vinst i 20k garantin på 24hPoker! Fyra timmars jobb och 6500 euro i vinst.

Den senaste tiden har jag hittat en väldigt bra rytm i turneringar vilket gett mig sjukt många vinster i förhållande till deltagarantal och antal finalbord. I sommar har jag ungefär vunnit 6 av 10, kommit tvåa 2 ggr och övrig placering 2 ggr. Det i tävlingar med 100 till 800 deltagare. Normale!?

Dags att börja spela lite större turneringar igen.

Veckans Brasklapp står Jan “Hatten” Helander för. Han brukar ge tips om olika spel på idrott och hästar. Enligt egen utsago går det bra och de tjänar pengar varje år. Normalt sett bygger man sina beslut på faktorer som skadeläge, formkurva, motivation osv.

Tydligen ska man akta sig för att lyssna på Hattens tips vad beträffar friidrott. Först hade Hatten en “sjuk feeling för att Bolt inte vinner” för att efter finalen konstatera att “marknaden ansåg Bolt vara övervärderad”. Lyckligtvis hade Hatten , hrm…, insett att marknaden var ute och cyklade och, ähum.., redan bytt fot för att inte förlora sin insats.

Jag förmodar att han tittar på försök och kvalheat, eftersom han lämnar tips om slutvinnare, och uppenbarligen förstår han inte vad han ser. Eller så gillar han att sticka ut hakan för att få glänsa den gången han har rätt.

Den gången en fiskmås flyger in och attackerar Usain på bana 4. Va? Han fortsätter springa! Nu kommer det en hare in på bana 4. Usain snubblar! Men fortsätter ändå!

Men vad fan! Vem har parkerat en cykel på bana 4? Usain hoppar över, men ve och fasa, han vinner bara med en tiondel. Nåja, bättre lycka nästa gång.

Jag dedikerar den här stensköna BEP-låten till ‘en Gamblers vardag’. (Låt nummer 6 i playlist)

Faderskärlek

Den senaste veckan har det blivit en hel del tv-tittande på golf och friidrott.

Vad finns det mer att tillägga om Bolt och 9.58? Det mesta har sagts. Det är lite som när Stenmark röjde i skidbackarna på sjuttiotalet och hela Sverige stannade för att följa framför tv-apparaterna. Fast nu följer hela världen…

Jag hoppas och tror (naivt?) att han är ren från doping. Speciellt med tanke på att han är byggd för att springa fort och har presterat bra tider under hela sin uppväxt. Låt oss hoppas att det Jamaicanska löparundret beror på gener, bra tränare och en stark löparkultur. För det är ju så underbart att se Usain i aktion.

Ikväll är det final på 200 meter. Ska han springa under 19 sekunder? Springer han under 9 på 100 meter någon gång?

Igår vann Caster Semenya 800 meter för damer i överlägsen stil. Fantastiskt med tanke på att Caster är 18 år och sprang över 10 sekunder långsammare för mindre än ett år sedan. Å andra sidan kanske det inte är så fantastiskt ändå. För inte fan är Caster en tjej? Jag blev helt paff när de zoomade in “henne” innan start. Det måste ju vara en kille! Skulle jag ha fel ber jag om ursäkt och önskar “henne” lycka till i livet efter löpningen.

Det finns mycket man kan bli fascinerad av under ett friidrotts-VM. Isinbajevas pladask exempelvis. Mest fascinerad blir jag dock över gång. Finns det någon “idrottsgren” som ser onaturligare ut? Och vad är det för människor i västvärlden som bestämmer sig för att börja tävla i gång?

“-Vad snabbt du går!”

“-Ja, visst gör jag. Jag borde börja tävla!”

Och hur sexigt är det att stå i baren och berätta för damerna att man minsann är gångare? Någonting säger mig dock att de nog inte röjer så hårt på krogen. Fast ryskan som vann 20 km var ganska söt. De håller sig kanske gångare emellan. Ibland kanske de river till med en marathon-löpare?

I boken “On killing” beskrivs styrkan i kärlek mellan olika parter. Tyvärr har jag lånat ut den så jag kan inte bekräfta det, men jag vet att kärleken mellan en mor och hennes barn är den starkaste. På andra plats kom den mellan en fader och hans barn, om jag nu inte minns fel. På tredje plats kom intressant nog den mellan två soldater som strider sida vid sida, kanske förståeligt med tanke på hur mycket ditt liv hänger på den andre. Först på fjärde plats kom kärleken mellan man och fru. Fast det var inte viktat med tanke på hur länge man varit gifta, vilket i sig är en ganska avsevärd faktor. Oftast.

Ibland kan dock faderskärleken vara mäktig. Tack Linda för att du skickade länken. Jag blev helt tagen av videon.

Sätt på ljudet och bortse från all hyllning till gud. En gud har inget med det här att göra. Bara gränslös kärlek från fader till son.

En mästare i aktion

Med regntunga moln i horisonten spelade vi på Salems GK idag. Lyckligtvis slapp vi all nederbörd men det blev en aning svalt i blåsten på slutet av rundan. Min vana trogen började jag bra trots att det var svårt att få i några längre puttar på de urusla greenerna. Inte nog med att de blommade, de var fläckiga och toviga. En del greener var nästan förstörda. Jag vet inte vad de råkat ut för men jag antar att greenkeepern sliter sitt hår. Om inte, borde han söka nytt jobb.

Jag avråder bestämt från spel på Salem tills de löst problemen, annars blir ni bara besvikna.

Efter nio hål låg jag ett över par efter bara en ynklig birdie, men tyvärr kom en schaktningsperiod på 5-6 hål där jag tappade slag. Jag lyckades visa lite vinnarskalle och sänkte en tremeters-putt för birdie på sista hålet som gav mig delad vinst i omgången. Nu leder jag serien med tio poäng och gubbtjyvarna får spela över sin förmåga för att nå ifatt.

Det känns ungefär som när Tiger leder/har delad ledning i en major inför sista varvet. Han har vunnit 14 av 14 möjliga..

I söndags vann Tiger komfortabelt efter att Padraig Harrington gjort trippelbogey på 16:e hålet samtidigt som Tiger gjorde birdie. Han fick då en treslags-ledning som han aldrig släppte. Tydligen tyckte en domare att de spelade för långsamt och satte dem på klockan på det hålet. Det innebär att man har 40 sekunder på sig att slå sitt slag när det väl är din tur, annars får man en varning.

Padraig slog det ena sämre slaget efter det andra, mycket pga förhastade beslut genom tidsbristen. Han är en i mina ögon ganska omständig spelare och nu hann han inte med riktigt från svåra lägen.

Det intressanta var att Tiger, som bevisligen drog fördel av situationen, inte bara tog vinsten som en i raden. Han kritiserade direkt domaren och beslutet och menade att denne förstört vad som kunde ha blivit en “great battle”. 

Han vill inte bara vinna. Han vill kämpa för det och ge publiken en show. Där kan vi snacka kicksökare.

Nu leder han PGA-mästerskapen efter 67 slag första varvet och står i det finfina oddset 1,90 för seger. Lycka till, övriga fältet. Men det är klart, Padraig ligger tvåa, ett slag efter. Hoppas han visar lite irländsk seghet så att vi får en spännande helg. Tigern ser dock obehagligt stabil ut. Fast det är alltid vackert att se en mästare i aktion även om han skulle rycka iväg till en överlägsen seger.

Apropå det. Idag spelade jag fyra tävlingar online samtidigt som jag spejade på golfen. Tre Texas-tävlingar, som var kalla, och torsdags-omahan på 24h som var desto varmare.

Nej, nej, nej tänker ni nu. Jo, jo, jo säger jag. Vinst igen!

Trots 98 tappra motståndare blev det ren slakt. När vi var fem kvar hade jag 400k och övriga mellan 20k och 80k. Några av dem föreslog en deal där jag skulle få förstapriset så de kunde dela upp resten av prispengarna. Jag hade svårt att tro på det som ett seriöst förslag så jag körde vidare. Varför förstöra en “great battle”?

Grabbarna fick sig en finalbords-lektion och jag 3350 euro för besväret. Det var väl fjärde gången på sex veckor jag vann den turneringen. Kanske dags att fokusera mer på Omaha-turneringar?

Hinderbana: ingen dans på rosor

Idag sprang jag hinderbana med Yogaman vid Karlbergs Slott. Det var skitkul men samtidigt vidrigt jobbigt. Christan beskriver i sin blogg hur passet gick tillväga. Tilläggas kan att banan går i en slinga av tre raksträckor. När jag avverkat första raksträckan på första varvet tror jag att hjärtat slog 200+ slag i minuten och sedan kom, för mig, värsta hindret. Det Irländska bordet. En planka drygt 2 meter upp som man ska hoppa upp på och klättra över. Jag försökte bägge varven men det gick bara inte så mina tider var med lite fusk.

De tre sista bilderna visar det “härliga” Irländska bordet och hur jag äntligen lyckas ta mig över.

Senare när vi vilat testade jag igen och lyckades till slut häva mig upp och över så nästa gång ska jag klara hela banan utan fusk.

När jag kom till tredje raksträckan skulle man hoppa ner i lejongropen och upp på andra sidan. Jag lovar, det var inte med glädje men jag bet ihop och trots ett hjärta som ville hoppa ur bröstkorgen, ett svalg som höll på att klibba igen och ett tunnelseende av Mont Blanc-längd lyckades jag ta mig upp och igenom de sista hindren. Och allt som allt tog det c:a 5 minuter för mig. Det kändes som jag sprungit i en timme!

Trots skavda armbågar, ömmande knän och förmodat läskig träningsvärk i morgon gör jag gärna om det, för herregud vilken bra och allsidig träning det är!

Emma testade en del hinder också och beklagade sig att det inte fanns hinderbana för barn. Hehe. Min dotter. Jag får försöka hitta någon på nätet.

Efteråt åkte vi till Hammarby Sjöstad och åt lite sashimi på Tezukuri. Underbart gott och skön miljö på kajen. Frej och Anette kom förbi med småttingarna. Det var inte med direkt dåligt samvete kokosglassen gled ner efter det hårda passet.

Man tror att dagen är över efter en sådan strapats, men träning ger energi. När vi ätit klart hämtade vi golfklubborna och åkte till Tyresö för att slå ett par hinkar. Det gick helt ok för mig medan Emma började träffa boll efter boll och sken som en solstråle ikapp med att självförtroendet ökade.

Inte ens efter det började jag krokna. Hemma spelade jag några turneringar, utan framgång, och sedan lite cashgame, med framgång, och nu sitter jag här klockan tre och skriver. Utan minsta trötthetstecken! Fast snart ska jag lägga mig då vi ska spela golf på Salems GK i morgon och jag tänkte vara utvilad för en gångs skull. Jag måste passa på nu när svingen sitter. Åtminstone gjorde den det idag…

Jag snubblade online (går det?) över en bok som jag bara måste köpa. Den heter “Me Cheeta” skriven av James Lever och handlar om en schimpans som i jag-form berättar om sitt filmstjärneliv. Första kapitlet finns publicerat här.

Läs och låt tårar av skratt porla nedför kinderna!

Ibland gör det ont

I söndags spelade jag 6 större turneringar men var helt ur slag och överlevde inte länge i någon av dem. Jag och Emma skulle cykla till Tyresö Havsbad via drivingrangen på Alec’s på dagen. En hygglig sträcka på c:a 1,5 mil enkel väg.

En hel del av vägen är bilväg så jag brukade be henne cykla på trottoaren när det var lämpligt. Tydligen hade hon inte förstått att det är svårt att komma upp med framdäcket om kanten är hög och man cyklar längs med den, vilket resulterade i en omkullkörning och ett vidrigt djupt och stort skrapsår på knäet.

Som förälder finns det inget mer hjärtskärande än när ditt barn har genuint ont. Det var likadant när Emma bröt benet efter två timmar i skidbacken i Sälen för ett par år sedan. Man känner sig så hjälplös och trösten så futtig.

Vi cyklade in till Alec’s som tack o lov låg nära. Grabbarna i shopen fixade fram lite sårtvätt och plåster så jag kunde ta hand om Emma. Hon hade för länge sedan lugnat ner sig och sa att det inte var så farligt. Visserligen är den lilla krabaten en tuff tjej, hon har ju mina gener, men efter snart 20 år i pokerbranschen går jag inte på så lätta bluffar.

Hur som helst var strandbesöket givetvis inställt, men vi försökte oss på att slå några hinkar när vi ändå var på Alec’s. Emma tappade snart sugen och vilade sig i gräset. Min egen träning var bortkastad tid. Hur jag än försökte fokusera tänkte jag bara på hur synd det var om henne.

All min energi var som bortblåst. Som sagt var jag ur form även senare på kvällen när jag spelade söndagsturneringarna och ryckte bara på axlarna åt vissa spel. Det är sjukt vad humöret kan påverkas när någon man älskar råkar ut för något. Och nu pratar jag om ett, visserligen rejält och djupt, men ändå skrapsår.

Jag är full av beundran för föräldrar till barn som råkat ut för allvarliga olyckor eller sjukdomar, och fortsätter kämpa för att leva ett normalt liv.

Över till lite gladare ämne. Golf. Eichhardts golfliv var det någon som muttrade…

Igår spelade vi på Täby GK. Banan har fått mycket kritik det senaste året men jag tyckte den var i bra skick. Inte alls så dålig som ryktats. Greenerna var en aning ojämna (inte många birdieputtar satt) men väldigt torra och fina.

Lövet, han som tar “lövtunna” torvor på tee med drivern, fyllde 50 bast och storstilat bjöd han på greenfee för ett 30-tal personer. Normalt brukar vi vara 8-10 spelare varje omgång på vår Mälartour. Den här gången dök 18 spelare upp (övriga var BG-spelare och vänner till Lövet). Gratis är gott!

Födelsedagsbarnet hade även satt upp ett trevligt prisbord för de bästa resultaten samt närmast hål- och längsta drive-pris. Jag hade inte mycket konkurrens till längsta drive, kruxet var bara att man måste träffa fairway för att driven ska räknas. På 18:e hålet, som gällde för längsta drive, var fairway bred och fin fram till 250 meter, sedan blev det helt plötsligt hälften så brett. Rena US Open-fairway.

Jag kunde förmodligen slagit en trä-trea för att öka mina träffchanser och ändå vunnit, men man vill ju vinna med stil. Eller hur? Jag tryckte av en ärta med drivern mitt i fairway och Robban, min spelpartner, sa att tävlingen var över. Hehe.

Ungefär 250 meter ut satt en skylt där dåvarande längsta drive hade noterats. Matte “Tiger” Forslund stod det. Ja du, Matte. Jag tog skylten och gick och gick och gick och gick. Vagnen gick nästan sönder, så långt var det till min boll. Long-drivingen var numera slut, trots att majoriteten av tävlingsfältet var kvar bakom oss, så jag brydde mig inte om att räkna hur lång den var. Andra var dock fascinerade och stegade fram och tillbaka, ungefär 310 meter landade snittresultatet på. Och då höll jag ändå igen…

Spelmässigt gick det också väldigt bra i 10 hål. Visserligen låg jag ett över par, men det kunde likaväl ha varit 2-3 under. Återigen slog jag bollen ruskigt bra men helt “out of the blue” slog jag en socket, (skaft-träff, inte bra) och fokuset var borta. Synd när jag känner mig så stark. Den här gången hade jag sovit hela sju timmar, efter de lysande turneringsframgångarna på söndagkväll, och ändå hjälpte det inte. Jag får träna på att bibehålla fokus.

I morgon ska jag springa hinderbana med Öman, om det inte regnar. Vi får hålla tummarna på det. Icke regn, vill säga. Jag har fortsatt cyklat lite för att få upp flåset. Idag cyklade jag ex.vis till Tyresö för att hämta bilen som de reparerat.

Jag trodde att jag var ironisk när jag sa 5-6000 för att fläktremmen gått av. Att jag inte kunde hålla truten…. Tydligen hade vattenpumpen gått åt helvete också. Notan landade på 7221 riksdaler, varav 2690:- för arbetet. Man kanske skulle öppna bilverkstad?

Eller frisörsalong? Kolla in de här underverken. Min favorit är 29:e juli. Den bilden är bara så äkta.

Hjältar, rasism, fusk och trance

Igår hade Lena och Emma hyrt “Watchmen” som vi skulle kolla på kvällen. Efter en hel dags stillasittande kände jag mig rastlös och var tvungen att röra på mig, så de fick kolla utan mig. Jag tänkte mig en halvtimme på cykelsadeln för att få igång pumpen. Jag tog en väg som jag aldrig kört förut och hittade den ena intressantare vägen efter den andra över ängar, genom skog och längs stränder.

Otroligt vad lite man vet om sitt grannskap egentligen när man åker bil hela tiden. Jag hittade ett par badplatser som vi måste besöka nu när vädret är så fint. Hjärtat dunkade, benen var möra men arslet var okej när jag kom hem 1,5 timmar senare. Lite ömmare lär gluteus maximus kännas idag.

“Watchmen” kikade jag på sedan när de andra lagt sig. Den var våldsammare, mörkare och bättre än vad jag väntat mig. Kanske några utstuderat våldsamma scener för en elva-åring som Emma, men hon tyckte det var helt ok. Storyn hade ett annorlunda, men ändå ganska logiskt, slut. Inte direkt Fantastiska fyran-slut och ändå upplagt för en fortsättning, givetvis. Filmproducenterna ska ju leva de också, de stackarna.

Alla skådisar var okända för mig, vilket i sig är intressant med tanke på att det verkar vara en påkostad produktion. De lär få påökt om det blir en uppföljare.

Daniel Negreanu hade ett tänkvärt, om än inte samhällsomstörtande, inlägg på sin hemsida angående rasåsikter som visar att han inte bara tänker på poker.

Att Dilba strulat till det för sig den senaste veckan kan knappast ha undgått någon. Johan Kretz skriver, som vanligt, en bra sammanfattning och ger sin syn på det hela. Jag kan bara instämma i att det är en storm i ett vattenglas. Det är helt fel att använda olika konton för att vinna fördelar, det är min bestämda åsikt. Dilba borde ha suttit ut direkt när hon upptäckte misstaget och inte spelat vidare. Hon skriver själv att hon ville åka ut innan prispengar. Varför då spela vidare? För att få erfarenhet?

Hon verkar dock ha gjort ett misstag, förvisso väldigt klantigt när hon rimligtvis vet hur det kan uppfattas om det uppdagas, men förtjänar inte att brännas på bål för det som inträffat. Det finns ju mycket värre fall av felaktigheter/fusk som inte alls fått samma uppmärksamhet.

Att hon sedan kläckte ur sig lite olika teorier, inte helt genomtänkta, på varför hon blev bestraffad får vi väl klassa in under kategorierna: tilt, desperation under press, felcitat.

Faktum är att pöbeln alltid vill se blod när någon av de icke anonyma leds fram till giljotinen. Skyldiga som oskyldiga.

Den här “golfaren” var tydligare med sitt fusk. Dessutom ordförande i hcp-kommittén på sin klubb. Härliga signaler det sänder ut till landets golfare!

Nu till något helt annat. Letade upp den här otroligt tunga remixen på en Oceanlab-låt. Vackert med en enorm energi!

Luta er tillbaka och dra på full volym. Jag lovar att Thuritz inte sitter still om han hör det här

Tack till Katten som fick upp mina ögon för Oceanlab.

En frustrerande dag

Återigen sov jag bara 5-6 timmar innan golfen. Min disciplin beträffande sömn är verkligen urusel. Det är inte bra för hälsan, inte för golfen, inte för pokern, inte för något. Nu har jag lovat mig själv att bättra mig.

Självklart var jag ute och snurrade i början av ronden på Vidbynäs. Först på nian kom jag igång med en mäktig drive följt av en järnsexa som täckte flaggan hela vägen. Eagleputten på tre meter strök tyvärr hålkanten utan att droppa. Hela tio poäng skrapade jag ihop med den birdien. Sista nio kom jag dock igång och fick 18 poäng trots lite småslarv.

Härlig layout på Vidbynäs. 

Som sagt var, lite mer sömn så ska jag kunna prestera från start också.

Jag har spelat runt 10 rundor på Vidbynäs och greenerna har alltid varit exemplariska. Fasta med underbar rull. Tyvärr var greenerna igår de sämsta på mina besök. Återigen för mjuka. Skorna lämnade avtryck som om man hade gått i snö och nedslagsmärken som vulkankratrar en masse. Som ett brev på posten hade mer än hälften av greenerna fått angrepp av mossa, som trivs i fuktig miljö. Hur många varningssignaler behöver greenkeepern?

Frustrerad ringde jag brorsan och han försäkrade att deras greener på Vasatorps TC var hårda. Inte så snabba dock, kanske 9-10 på stimpen, eftersom rondtiderna springer iväg till 5-6 timmar om de har 11 eller högre. Tydligen var det populärt då de hade ett fruktansvärt tryck på banan och det knappt fanns några lediga tider. Skönt med en greenkeeper som vet vad han sysslar med!

Det är min helt opartiska åsikt. Även om han är min lillbrorsa…

När jag kom hem var jag helt grillad så vi åkte ner till Tyresö Havsbad för ett dopp. Klockan var nästan sju och tyvärr gick solen i moln så Emma och Lena tyckte det blev för kallt att hoppa i. Jag hade inga problem med det och även om det var en “aning friskt” njöt jag.

Vem är badkruka nu då, Emma?

Frustrationen bara rann av mig i det svalkande vattnet. Men säg det som varar för evigt.

På vägen hem gick fläktremmen av på bilen. Kylaren började koka och tydligen funkar inte servostyrningen på BMW utan fläktrem. Varningssignaler för överhettning tjöt och bilen var lika lättstyrd som en oljetanker. Jag skojar inte! Jag trodde att styrningen gått sönder.

Det var bara att parkera på vägen och ta en taxi hem. Nu ser jag fram mot ett byte av fläktrem à 5-6000 kronor. Det brukar inte vara gratis att reparera hos BMW…

Väl hemkommen satte jag mig och spelade några online-turneringar. Det började bra på Unibets 20k garanti. Jag hade 10k i marker och fick in allt mot min antagonist, som hade c:a 20k, på floppen 6 5 3 med mina kungar. Det var raise och reraise preflop. Inte helt överraskande hade han essen…

Men vänta! En liten skäggig farbror dök upp på sista kortet. Sådärja! Äntligen lite rättvisa.

Handen direkt efter var ännu roligare. Medan jag fortfarande samlade ihop mina marker (visserligen online men lite fantasi får ni ha) höjde jag upp till 400 med QJ i ruter. Blindarna var 100-200. Stora mörken, en spanjor, synade.

Floppen kom Q Q 2. Ding!

Nu betade kastanjetten ut 1000. Jag slickade mig om munnen och synade. Turn var spader 5, två spader nu. På det fina turnkortet betade han nu 10200! I en pott på 2900!

He got game! Eftersom onlinevärlden är full med galningar kan man ju aldrig passa i det läget. Har han kåk eller AQ, KQ so be it. Jag synade och sista kortet var hjärter 10. I upphetsningen och pga att jag spelade flera bord upptäckte jag inte att han hade sparat 321 i chips.

Uppenbarligen var han inte förtjust över min syn och stekte en stund innan han betade 200. LOL

Jag är lite för rutinerad för att gå på den bluffen och höjde hans sista 121, som han synade. Kastanjetten hade finfina A7 offsuit. OLÈ!

Viva España!

Tyvärr kallnade jag efter den fina sekvensen och åkte ut innan pengarna. Men vad spelade det för roll, det var ju torsdag och dags för veckopengen i Omaha-turren på 24hPoker.

Tolv inköp och en galen italienare senare insåg jag att det helt enkelt inte var min dag.

Forza Italia!

Boxas Yogaman som en tjej?

I tisdags var det meningen att jag skulle hänga på Christian Öman till hinderbanan. Jag såg fram emot det, Emma nästan mer, trots att jag visste att det skulle bli tungt. Öman är ju sjukt vältränad och jag… ehrm, kanske inte fullt lika mycket. Risken var överhängande att han skulle köra skiten ur mig.

Tyvärr fick jag ett sms av honom där han ursäktade sig och sa att vi fick ställa in. Han hade nämligen stukat tummen på ett boxningspass dagen innan och nu var den obrukbar.

Christian, är det inte tjejer som boxas med tummarna utåt?

Nåja, han är inget tunnbröd så han lovade att vi skulle få till ett pass i hinderbanan om några dagar. Sannolikt får jag käka upp mina okvädningsord då.

Vädret var fint så istället åkte jag, Lena och Emma till Saltisbadet för att prova den utlovade bad-studsmattan. Dags-inträdet för vuxna är 50 kr och för barn 25 kr, alltså totalt 125 kr för oss. Klockan var nära halv fyra när vi kom så gubben i luckan tittade på sin klocka och sa att eftersom det var sent skulle vi få komma in för 125 kr.

Wow, grym rabatt! Jag tänkte inte så mycket på det men Lena såg i prislistan och påpekade det för mig. Jag försökte kläcka ur mig någon sarkasm, men helt plötsligt var gubben väldigt involverad i samtal med andra badgäster. Hahaha!

Hoppas de lägger den uteblivna rabatten på någon schysst renovering.

Vattnet var varmt men det började blåsa svalt så jag avstod dopp och värmde mig i solen istället. Lena och Emma är inga badkrukor dock så de hoppade i, men på studsmattan var det en massa folk så den stod de över. Vi tar den nästa gång.

Vinden gjorde att vi inte blev långvariga utan vi gick och satte oss på Holmen kök o bar nere i marinan. Stället var supermysigt med alla båtar tre meter ifrån, bra service och väldigt god mat. Lena åt stekt lax med israelisk couscous som smakade strålande, nedsköljt med ett glas friskt ekologiskt Grüner Veltliner. Det tar vi också nästa gång.

Jag lovar och svär att den ena glassen är Emmas…

Golf, poker och trevliga vänner

I måndags spelade vi på Haninge. Anläggningen har tre nio-hålsslingor, röd, gul och blå. Vi spelade de skånska färgerna som också är den ursprungliga 18-hålsbanan. Flera hål var renoverade med nya bunkrar, kullar och en stor damm. Hålen blev klart intressantare och när gräset vuxit till sig blir det ännu bättre.

 

 

 

 

 

 

  Man vet aldrig vad som dyker upp i skogen…..

 

Tyvärr tycker jag att greenerna var för mjuka. Ibland verkar svenska greenkeepers vara rädda för att hålla greenerna torra och aningen hårdare. Jag vet inte om medlemmarna klagar på att det blir svårt eller att man anser sig tvungna att ha bjärt gröna greener, men jag vill gärna att de ska vara hårda och lite brunbrända. Ur spelsynpunkt blir det mycket jämnare när man ska putta, dessutom blir det inte så stora och djupa nedslagsmärken av bollen.

Att klubben sparar in på vattenkostnaden kan knappast vara ett minus heller. Jag får ringa brorsan och fråga vad han anser.

Tyvärr fick jag någon form av yrselattack i början, trots rejäl grötfrukost, och skickade några bollar rakt ut i skogen. Jag kom dock igen och gick ett över par sista 13 hålen, trots onödig dubbelbogey på 15:e. Glädjande var att puttningen fortfarande stämmer bra. Än finns det hopp….

På vägen hem ringde Frej och undrade om jag ville spela en 2200-kronors turnering på underbart fräscha KlubbParti. Micke Norinder hade som vanligt slängt in ett extrapris till segraren i form av ett Unibet Open-paket. Med ett sådant trevligt övervärde och lite spelsug på livepoker kunde jag inte tacka nej.

Lustigt nog hamnade jag sidan om Micke vid bordet. Han hade satt en bounty på sig själv, men tyvärr spelade han ganska bra och jag mindre bra, så jag lyckades inte slå ut honom…

En lustig hand uppstod efter någon timmes spel. Jag hade precis gjort en ganska tveksam syn då jag bara kunde slå en bluff och var lite fundersam. Vi startade med 30k i marker och efter synen återstod bara 17-18 k i min stack.

En kille limpar på blindarna 200-400. Nästa kille höjer till 2000. Pass till mig på lilla blind som sitter med 33. Fortfarande funderande över senaste synen orkar jag inte betala för att floppa triss och passar mina treor. Norinder synar på stora mörken och limparen passar. (Bra spelat av honom….lol).

Floppen kommer 6 3 3! Och nu kommer det roliga!

Norinder checkar. Raisaren betar 3k varpå Micke höjer till 7500. Nu funderar raisaren en stund och höjer sedan till 17,5k och Micke blixtsynar. Allt medan jag sitter och håller masken. Turn kommer en åtta och Micke går all-in för c:a 30k. Hans motståndare har runt 20k kvar och lägger sig efter en stunds kontemplattion.

När handen är över gör jag ett fel. Jag kan inte hålla mig, speciellt efter att ha bevittnat holmgången, utan berättar att jag hade fyrtal. Nu var det ingen stor turnering men i princip skulle jag hållt tyst eller åtminstone frågat Norinder om det var okej att jag berättade vad jag hade.

Som det nu blev avslöjade jag mycket information som kanske kunde påverka Norinders fortsatta turnering, eftersom alla nu visste att han inte hade triss och kanske drog till med en rejäl bluff.

Fel av mig och jag ber Micke om ursäkt. Jag anser att det är ett stort tabu att prata om korten när en hand spelas, men även när den är färdigspelad kan det uppenbarligen vara fel.

Undantaget är då när man vill få Andy Black på tilt. Se videon till höger “PE vs Black”.

Strax efteråt kom jag fel i en annan pott och när Frej kom och sa att han blivit utslagen bad jag honom stanna kvar. Det kändes inte som min dag och risken var inte överhängande att skulle blinda bort mina sista marker.

Fem minuter senare ställde jag in keramiken, Glimne-terminologi, på ett färg- och hålstegedrag och jag kunde göra Frej sällskap till Lydmar. Gino var också hungrig så han anslöt strax. Maten var bra, miljön superb och sällskapet absolut världsklass. Vad mer kan man begära?

Ingen söndagsutdelning

Idag var det helt iskallt i söndagsturneringarna. Spelade sju stycken och blev utslagen i rask takt. Efter midnatt var jag bara kvar i en enda, men vid tvåtiden tog det slut även där.

Jag klagar inte då jag haft bra flyt de senaste veckorna, men det skulle vara roligt och vinna en lite större rackare. Det var ett tag sedan nu.

På eftermiddagen kollade jag upplösningen då en ny svensk stjärna tändes på Europatouren i golf. Oskar Henningsson gick och vann sin första tävling efter friskt, offensivt spel och stark puttning. Han gjorde många knytnävspumpar och strålade som en sol när han tog sig runt.

Lång, vältränad och med  snyggt trimmat skägg ser han ut som en ung tjeckisk adelsman. Det passade ju bra då tävlingen gick i Tjeckien och han var klart hörbart publikfavorit. Visst är det skönt med någon som visar känslor istället för lönnfeta menlösa engelsktalande golfare bakom keps och solglasögon, som möjligtvis gör en liten gest mot kepsskärmen när de sänkt ett bunkerslag.

Oskar spelar dessutom ovanligt nog utan både keps och solglasögon, så att adelsmannadragen verkligen syns. Skulle golfkarriären gå åt skogen kommer han inte ha några problem att hitta en sugar mama på Rivieran. Eller i Tjeckien för den delen.

Själv stod jag och nötte på rangen någon timme efteråt. Emma var ute och lekte med kompisarna så jag fick klara mig själv. Slagen sitter fortfarande och det ska bli intressant att se hur det går i morgon på Haninge GK. Klubborna är nyputsade och väderprognosen verkar lovande.

Järnettan är från tidigt 70-tal och har jag bara med mig när jag tränar. För att verkligen känna bollträffen.

Trevino hade en poäng när det gäller gamla järnettor. Inte den mest förtroendeingivande klubban… 

Nu är det bara lite mer sömn än vanligt som behövs. Därför går jag och lägger mig nu. God natt.

Tur eller otur?

Lena åkte till Göteborg för att hälsa på en väninna så jag och Emma får en helg tillsammans utan mamma. Lite golf blir det ändå. Jag köpte några klubbor och bag till Emma för ett par veckor sedan och vi har åkt ut till rangen i Tyresö några gånger. Nu börjar hon träffa bollen hyfsat och tycker genast att det är roligare. Jag ser redan resorna till Irländska linksbanor framför mig.

Efter träningen åkte vi in till Sergel för att kolla på Ice Age 3 i 3D-versionen. En aning sena, känns igen, kom vi dit ett par minuter efter utsatt tid.

Popcorn.

Jag undrade om vi inte skulle strunta i dem eftersom det var köer till kiosken och reklamen kunde sluta när som helst. Man vill ju inte missa de första minuterna i filmen. Iofs är det väl värre i en actionrulle då man kan tappa en stor del av poängen ibland. På slutet sitter man och undrar vad som var så roligt med den kommentaren när hela salongen asgarvar.

Blicken från Emma visade mig att det bara var att ställa sig i kö. På bio äter man popcorn. Punkt slut.

En stor bytta av det salta vita guldet, Emma vet att pappa inte kan låta bli att “provsmaka”, och en flaska vatten senare intog vi våra platser med perfekt timing när de visade sista trailern.

Filmen var som väntat rolig och välgjord. Som vi alla konstaterat är ju ekorren den riktiga stjärnan och han verkar få mer filmtid för varje del som produceras. Den här gången får han dock lite konkurrens om nöten i några riktigt sköna scener.

Emma tyckte filmen var kanon. Mycket bättre än Harry Potters senaste, som tydligen var helt intetsägande och händelselös.

Pappa har bra timing på filmbesöken…

På kvällen blev det ingen poker utan golf från PGA-touren på tv när Emma lagt sig för att sova. Tiger spred utslagen över hela banan på sista nio och sköt ändå 65. Vad ska man säga?

Nu leder han med ett slag inför sista varvet och står i oddset 1,25. Är det spelbart, kan man undra? Tja, han har ganska hygglig statistik när han leder eller är i delad ledning med ett varv kvar. På PGA-touren har han då vunnit 46 av 49 gånger!

Läs en gång till så ni verkligen förstår innebörden. Helt omänskligt! Fast jag har länge hävdat att det är tidernas största vinnarskalle vi har äran att få uppleva.

Michael Jordan, Winston Churchill, Alexander den Store, Hannibal Barkas och alla ni andra… jag är ledsen, ni är bara statister i vinnarskallarnas mästerskap.

Tiger är skicklig. Inom poker är det svårt att vara så dominant eftersom turmomentet är såpass stort. Men vad är tur och otur egentligen?

Man kan ha fantastisk tur i en vardagshändelse och samtidigt enorm otur i en livsavgörande. Kika på det här klippet och begrunda (kolla även 2:an och 3:an).

Stockholms bästa greener!

Jag har varit lite dålig på att skriva de senaste dagarna. Ska bättra mig. Det har varit mycket golf och långa dagar vilket sugit musten ur mig.

Tävlingen på Ullna var inget att memorera. Började optimistiskt och slog bollen bra, men puttade uruselt. Missade korta puttar och självförtroendet bara rann av mig. Bytte putter efter 18 hål men det blev inte bättre. Till slut försvann fokuset totalt och skitslagen haglade.

Synd för Ullna var rolig att spela från vit tee och greenerna var i kanonskick. Vi hade dock trevligt sällskap i bollen och en hel del skratt trots att spelet inte antydde det.

Deltagarna bestod av forummedlemmar på golf.se och det var inte första gången de spelade tillsammans. Jag är alldeles ny på forumet men det var en intressant samling grabbar, det var inga kvinnor med tyvärr, och stämningen var rå men hjärtlig. Jag lär säkert spela fler gånger.

Vann gjorde en kille som kallar sig “amatören” på forumet. Arton år ung, vältränad, slår LÅNGT, grym sving, +4 i hcp, urtrevlig med ett smittsamt leende och på väg till Kalifornien för lite stipendiegolf på UCLA. Någon som vill byta?

Första varvet sköt tvåan 81, jag hade tyvärr 83, medan amatören tog en knapp ledning efter 67 slag…

Pontus Widegren heter han, och okej han lirar i landslaget, men det är ett stort steg ut till proffslivet. Han har alla förutsättningar att lyckas. Jag håller tummarna för att han förvaltar sin potential.

Kanske kan man tjäna en krona på vägen hos bookies?

Ryggen kändes lika rörlig som ett 300-kilos kassaskåp efter 36 hål så jag har smygbörjat med lite yoga-övningar hemma för att få upp rörligheten. På tisdag ska jag testa hinderbana med yogaman Öman. Får se hur jag mår efter det…

Igår spelade vi på Wäsby GK och jag började bra. Låg på par efter 12 hål som kunde varit ett par slag bättre, men avslutningen……lite sämre. Vi glömmer den.

Jegis och Erland tog golfbil så moppen fick stå denna gång.

Wäsby har sitt klubbmästerskap i helgen så banan var trimmad. Fairway är väl inte den bästa, men greenerna! WOW!

Någon medlem sa att de rullade 11,7 på stimpen. “Jo tjena, sa jag. Finns ingen chans.” Trodde jag! Det var det snabbaste jag puttat på i år. Jämna och fina som en dröm. Inte ens Bro-Hof matchar.

Det var så himla kul att slå en mjuk putt uppför som bara fortsatte rulla ett par meter förbi hål. Givetvis hittade jag den bortblåsta puttstroken och puttade som en gud. Tänk om man kunde få putta på såna greener oftare! Då skulle golf vara ännu roligare!

Grattis till Wäsby som har en så vass greenkeeper! Alla ni som spelar golf. Boka en tid snarast efter KM så att ni får uppleva hur greener skall vara.

Efter att ha avslutat så dåligt åkte jag till rangen i Tyresö och slog 5 hinkar i ren ilska. Jag kom ihåg en detalj som Pontus nämnt om sin egen sving och försökte efterlikna det.

Swish, swish, swish lät det när jag matade perfekta järntreor i en jämn takt. Tack än en gång Pontus!

Nu jävlar ska det bli åka av på måndag!

Har ni hört det förut? Nåja, vi får väl se.

När jag kom hem som en trött solstråle kunde jag inte hålla mig från några online-turneringar. I Texas ingen framgång men i Omaha, tro det eller ej, återigen vinst!

Den här gången körde jag över hela fältet från start. 81 deltagare och jag blev väl chipleader när vi var 79 kvar för att sedan utöka den kontinuerligt. Jag måste ha slagit ut över 25 gubbar personligen. Finalbordet var en formalitet. Alla bevakade varandra för att klättra en placering och jag höjde hem 7 av 8 potter.

Som lök på laxen blev min motståndare när vi kom heads-up bortkopplad från nätet. Jag hade 400k i chips och han 130k. Med blindarna 3500-7000 försvann hans pengar fortare än ett gott rödvin hemma hos Yogaman.

Men vad spelar det för roll? Utgången hade ju blivit densamma även om han haft kvar uppkopplingen. Nu sparade vi ju båda tid och jag inkasserade min torsdagsveckopeng, den här gången 3300 euro, på 24hPoker.

Ingen succé i Botkyrka

Trots att jag var ute ur turneringarna tidigt kom jag ändå inte i säng förrän sju i morse. Vi skulle spela på Botkyrka strax innan ett, vilket innebar fyra timmars sömn. Finns det någon som planerar sin sömn sämre än jag?

Varmt, halvkvavt, trött och ofokuserad verkar vara ett bra recept för att spela bra golf…knappast. Höll ihop det bra ändå i början men puttningen svek mig och till slut rann slagen iväg. Noterade en fullis i slaggolf, 5 slag över hålets par, på sjuttonde för att fullborda misären.

Banan var inte som den brukar vara. Sämsta skicket för min del i år. Fairways var sådär och greenerna förvisso inte tröga men hoppiga. Väldigt svårt att sänka puttar och det tydliggjorde jag genom noll, zero, zilch birdies.

I morgon ska jag spela en 36 håls open-tävling på Ullna. Start klockan 07:50 för min del. Därför blir det tidig kväll. Läggdags redan klockan 23, alltså nu. Det innebär att jag står över pokern ikväll. Förmodligen är jag nog rätt mör i morgon kväll också. Får se om jag orkar mer då.

Avslutar med en liten sång. För att pigga upp. God natt!

Dags att komma i form

Helgen har varit väldigt lugn. Min pappa kom upp och hälsade på från Skåne så vi passade på att åka till J i Nacka Strand i lördags när vädret var lite bättre. Det är perfekt att sitta där i solen och slurpa i sig lite ostron med något gott vitt vin till. Jag och Lena älskar ostron men det är inte många andra jag känner som är särskilt förtjusta i dem.

Jag kan äta 20 st utan problem, men den här gången delade vi på bara 15. Bank-krisen ni vet….

                                             Vaniljglass är gott.

 

På söndagen åkte Emma och Lena till Resarö på kalas. “Tyvärr” arbetar man ju hårt på söndagkvällar så jag fick avstå. Lite yrvaken undrade jag var de var när jag steg upp vid två på eftermiddagen (lite poker spelade jag på lördag kväll). Bilen borta och jag som var sugen på att åka till rangen och slå några hinkar!

Jaja, bagen på ryggen och upp på hojen. Det tog väl en dryg kvart att cykla till Tyresö. Det positiva var att jag var väldigt uppvärmd när jag kom dit. Det negativa var att benen kändes en aning som kokt spagetti…Hur ska man stämma ifrån slagen när allting svajar?

Lite vila och en flaska vatten gjorde susen och träningen blev helt okej. På vägen hem var det motvind så jag fick svettas lite till, men det kändes bra. Jag har rört på mig alldeles för lite på sistone. Dessutom har jag lovat Christian Öman att hänga med till hinderbanan för ett pass någon dag och jag vill ju inte dö av att pumpen exploderar!

Senast jag sprang hinderbana var i lumpen och det är ju, hrmm, ett tag sedan...

Därför är det nog bra om jag kommer igång lite innan. Jag räknar inte golf eftersom man knappast får någon pulsökning när man utövar det.

Korrektion. JAG får ingen pulsökning. Det finns andra i min bekantskapskrets som flåsar som blåsbälgar vid minsta lilla backe om de inte använder golfbil.

Turneringarna på söndag kväll var ingen framgång för min del. Trots att jag var väldigt spelsugen kom jag fel in i många händer och blev raskt utslagen i en efter en. Well, well, det går nya tåg.

Jag läste ett ganska intressant inlägg om PPA och online-poker. PPA är en förening för pokerspelare i USA som försöker verka för pokerns erkännande. Signaturen Dan Druff, hehe, verkar vara påläst.

Vill ni ha er ett gott skratt ska ni kolla in den här artikeln på Wicked Chops Poker. Grabbarna där är väldiga mansgrisar, men kan vara fruktansvärt roliga. Å andra sidan gillar vi väl på vår sida, oftast, att kika lite på snygga tjejer. Även om det blir många bilder på bröst och ben på deras sajt träffar de ofta klockrent med sina kommentarer.

Artikeln är en av många som behandlar huruvida spelarna i “november 9” är bra för poker eller ej, i deras ögon. Videon är obetalbar! Jag skrattar lika mycket varje gång jag ser den.

Dags att sova. Idag ska vi spela på Botkyrka GK. Må vädergudarna vara med oss.

Ullna ger och tar

I tisdags spelade jag förmodligen årets bästa runda. Två dagar senare kom jag till Ullna fylld av tillförsikt och självförtroende. Visserligen var det inte mitt favoritväder då jag inte gillar när det är kvavt och fuktigt, men so what! Här skulle det skjutas en riktigt låg score!

Var det gick fel har jag ingen aning om men sju hål senare hade jag förpassat en boll i skogen, en i en damm och tre i Ullnasjön och fortfarande noll poäng. Man kan, utan att överdriva, lugnt säga att bollträffen och svingtempot inte var detsamma som på Bro-Hof.

Vem påstod att form är färskvara?

Startat med sju blanka hål har jag aldrig gjort tidigare. Jag förmodar att det inte är många i världen över huvudtaget som gjort det. Men jag fick i varje fall 3 poäng på första nio. Hahaha.

Det var inte bara jag i vattenhindren.

Ni märker att golf är otroligt krävande fysiskt.

Häftig ekstam.

Fast banan var i fint skick med snabba greener. På tisdag ska jag tillbaka och spela en scratchtävling (utan hcp) i 36 hål för forummedlemmar på golf.se. Nu har jag åtminstone tränat på banan….

Väl hemma spelade jag 4 Texas-turneringar och en Omaha-turnering. I Texas kammade jag noll men Omahan gick lite bättre. Det var en 50 euros rebuy på 24hPoker med 100 deltagare. Min vana trogen körde jag över finalbordet när jag väl tagit mig dit. Det var ett par spelare som ville göra deal men jag tackade nej. Som alltid.

Mycket riktigt tog skickligheten ut sin rätt, med en liten gnutta tur kanske, och när vi var två kvar var det bara en tidsfråga innan motståndaren skulle kasta in handduken.

Det var en tysk som spelade bra, om än en aning för passivt heads-up. Ett tag ledde jag med 530k mot hans 90k, men den lille surkålsätaren var seg och lyckades med ofantlig tur, givetvis, vända tillbaka och ledde med motsvarande siffror.

Jag växlade då upp ett par snäpp och till slut hade jag fileat honom för en nettovinst på 3500 euro. Som jag tidigare konstaterat borde jag spela mer Omaha-turneringar. Min statistik är ju ganska grym.

Med dagens golfrunda i åtanke:

Tom Lehman, ett golfproffs som vann British Open –96 spelade en foursome-tävling med sin fru 1999. Foursome innebär att man slår varannat slag på samma boll.

Tom slog ut på första tee och skickade iväg en kanondrive 250 meter. Hans fru, Melissa, slog en socket (träff på klubbskaftet, inte bra alls…) rakt ut i ruffen. Därifrån lyckades Tom slå upp den på green 5 meter från flaggan.

Nu var det Melissas tur att putta och hon smackade iväg bollen 7 meter förbi hålet. Tom bet ihop och sänkte skickligt och med lite tur putten för bogey.

När de gick av green sa Tom till sin älskade: “Du måste göra bättre än så ifrån dig.”

“Jaså?” svarade Melissa. “Du slog tre slag. Jag slog bara två!”